Alphabettown

Har haft en fantastisk helg! Dop, kryssning, fest, öl, sjösjuka, massa sömn, härliga härliga vansinnigt galna människor (på ricko helt galna). Laddar inför ny arbetsvecka. Nästa helg blire spaaaa. Kan behövas. Tänk att kroppen blir äldre än sinnet så fort. Beter mig som Agda 80 fast jag känner mig som Elsa 17. Typ..

Bäst förra veckan: Jag och Ilkka unnade oss Foo Fightersbiljetter. Så jävla stort.

Sitter för övrigt och fantiserar om en flytt till söder så Dorian kan få gå på den här fantastiska förskolan. Men som en bekant så tacksamt påminde mig om får han ju mycket bra grejer hemifrån redan. Så han får vara kvar i förorten och föra kampen för jämställdhet härifrån!

PPE

Sabina

Idag blir det dop och sen iväg på kryssning. Trist att det infaller på en dag då jag känner mig allt annat än vackrast eller peppigast i världen. Snarare tvärtom. Men vad gör det om hundra år? Jag drar på mig samma gamla klänning, lägger samma gamla sminkning och tar på mig samma gamla skor och samma gamla glasögon. Har inte råd med nytt, inte råd med linser.

Trevlig helg

Sabina

Det blir inte roligare än så här när man blir pressad att skriva ett inlägg.

Här är mina favorit TV-serier (pågående och avslutade)

1. Dawsons Creek. (herreminge som jag grät till det sista avsnittet. följde den SLAVISKT när den gick på TV. har boxen hemma. är ett fan liksom. på riktigt.)
2. Freaks & Geeks (å daniel desario, som jag älskat dig. älskar dig.
3. Big Bang Theory (känner mig hemma hos dem. mina nördar)
4. How I Met Your Mother (jason segel, hallå? ring mig så gifter vi oss)
5. Greys Anatomy (finns inga finare än yang och grey)
6. The OC (å.herre.gud. hade sån seth cohen-fetish att jag tom dejtade en look-a-like en gång)
7. Criminal Minds (Enda kriminalserien jag följt från början och fortf. inte tröttnat på. <3Reid<3)
8. Skins (borde vara waaaay högre upp men nu blev det så här)
9. Vänner (den som alla sett och älskar)
10.Gilmore Girls (det är tradition hemma hos oss att jag och Alex sjunger med i ledmotivet och sen plöjer vi igenom serien typ fem ggr/år. Oftast mamma och Alex men det är för att jag inte bott hemma på typ sex år..)

Hör upp alla! Om en månad (nja typ) fyller jag år. Det ENDA jag vill ha är biljetter till Foo Fighters/Band of Horses/Biffy Clyrospelningen. Jag skulle kunna döda (nja typ) för en biljett. Så alla som känner mig och älskar mig. Vaka vid ticnet och boka mig en biljett. Jag kommer att vara er evigt tacksam (nja typ)

Dagen har varit bra. Jag har varit lite deppig ikväll men det har gått över nu. Ska få massage, kan vara det :)

PPE

Sabina

Jag skulle vilja lägga till en dröm. En dröm som blev väldigt aktuell idag: Starta eget Café. Ett barnvagnscafé med allt vad det innebär. Ett barnvänligt fik för föräldralediga eller föräldrar överhuvudtaget men framförallt ett café där vuxna OCH barn trivs lika bra! Med pyssel och lekrum för barnen och fika och skitsnack för de vuxna. Läste om en toppengrej som ett fik i Visby håller i varje fredag: After Dagis! Mellan 15 och 18 på fredagar har dom After Dagis dit man kan gå och få liveunderhållning för barnen och umgås med andra vuxna och barn. Som AW fast barnvänligt :)

Erika (http://taby.blogg.se) skickade sms idag om att en nybyggd cafélokal var till salu alldeles intill där hon bor. Jättefin lokal, men efter lite tankar fram och tillbaka kändes det lite litet. Jag blev aspepp och ville ville ville! Men efter att ha landat lite inser jag att det inte är rätt tid nu. Men jag ska skriva ner alla idéer jag har kring det här och plocka fram det om några år när man har tid, ork och råd!

Jag tror helt klart att det skulle vara lukrativt, vet själv hur man skrek efter en sådan plats när man var föräldraledig och tröttnat på att bjuda hem/bjudas hem för lek och umgänge. Man kände sig aldrig välkommen på fiken man besökte varken i det lokala centrumet eller de inne i stan. Och det är så konstigt för är det några kunder man ska vara rädd om så är det föräldralediga. Blir man väl bemött kan man mycket väl tänka sig att komma tillbaka flera dagar i veckan och framförallt är föräldralediga ute och fikar när det vanligtvis är väldigt lugnt på fik och caféer. Det här är verkligen någonting jag vill göra men frågan är om man kan? Vågar? Orkar?

Vad tror ni? Ett barnvagnscafé här ute, skulle det funka?

PPE

Sabina

Idag klarade jag av en hel dag på praktiken utan att känna mig svimfärdig så nu friskförklarar jag mig själv! Efter jobbet begav jag mig till Syster Lycklig och hämtade upp sänghimmeln som Dorian ska få i födelsedagspresent. Sen åkte jag hem hit där min ömma moder och min inte så ömma fader befann sig, de har varit med Dorian idag. Nu blir det nog lite fredagsmys med mannen. Kanske gå och lägga sig tidigt? (...)

Imorgon blir det tjejkväll, så jävla välkommet! Öl, vin, tacos, singstar och skitsnack. Längtar redan. Först ska det inhandlas lampor. Vi lever i konstant mörker just nu..

Hoppas ni haft en bra dag.

PPE

Sabina

När jag var liten ville jag bli riddare och slakta drakar till höger och vänster. När jag blev lite större ville jag bli skådis och vinna en Oscar (och möjligtvis få hångla lite med t.ex. Leo). Just för tillfället har jag lite mer odramatiska drömmar. Jag drömmer om ett jobb jag trivs med. Ett jobb jag längtar efter att få gå till samtidigt som jag kan lämna jobbet där det ska vara, alltså inte ta med mig det hem. Jag drömmer om ett fint, stort viktorianskt hus att uppfostra mina barn i (låter bättre på engelska). Jag drömmer om ett körkort och min drömbil är Volvo XC60, helt svart ska den vara. Sen drömmer jag om lycka och framgång för mig och de runt omkring mig. Alla dessa drömmar är ju väldigt uppnåeliga och jag antar att jag mer eller mindre jobbar dagligen för att uppnå dem.

(Och herregud, ska vi slå på stort drömmer jag självklart om den där mångmiljonvinsten också.)

MEN, jag drömmer också om en bättre värld, en trygg värld att uppfostra mina barn i (låter verkligen bättre på engelska). En värld där alla får leva och må bra, en mindre självisk värld, en värld full med solidaritet, medmänsklighet och empati. En utopi kan tyckas, men ingenting är omöjligt.

Vad drömmer ni om?

PPE

Sabina

Vad gillar ni den nya designen förresten? Lite roligare att besöka min blogg nu känner jag. Hon som gjort designen är en helt fantastisk kvinna vid namn, eller alias, Lady Dahmer. Hon som hjälpt mig får till alla kodmallar är ännu mer fantastisk, min bästis Emma :)

Så, gillar ni den? Jag tycker den är huuuur fin som helst :)

PPE

Sabina

Nej, jag lyckas inte bli frisk. Orkade med Formex idag men sen var jag tvungen att åka hem. Bihålorna dödar mig, kan inte böja mig ner, anstränga mig utan att huvud och tinningar dunkar som värsta gaydiscot. Nu håller jag på att installera min iPhone 4. Det är vad jag orkar just nu. Det och hämta Dorian. Min älskade älskade hjärtegris.

PPE (pusspåer)

Sabina

Snart, om bara ett par timmar, kommer min älskade hem. Han kommer komma hem till en lägenhet olik den han lämnade. Idag rök sängen och lampan. Vill bara fortsätta med mina planer nuuu men just för tillfället saknas det lite pengar. Men lampor till köket och Dorians rum ska jag iaf försöka inhandla i helgen.

Måste ge lite älsk till Ilkka. Han som står ut med mig genom mina puppafaser, när jag vill göra om allt. Han bara hänger med, säger sällan emot och låter mig hållas. Jag vet att det inte är ett friskt beteende men just den här gången är det så himla nödvändigt. Jag måste få ut det gamla för att kunna andas. Jag är ett bränt barn och det är ofta så här jag hanterar jobbiga perioder i livet och då finns han där och tar allt. Allt mitt tjat och gnat och gnäll och snudd på hyperaktiva infall. Jag diskuterade det med min svärmor häromkvällen, det här med att jag inte har något mellanläge. Jag är anitngen på eller av. Finns inget mittemellan. Så massa kärlek till dig min hummer. Det krävs någon som du för att hantera mig.

Hoppas allt är bra med er, min trogna läsarskara. Här börjar det ljusna. Både bokstavligt och bildligt.

Puss på er

Sabina

Tänk dig att du levt hela ditt liv i rädsla. Rädsla för att dödas för den du är, det du tror på. Tänk dig att du äntligen finner en utväg, du finner äntligen en utväg och du har äntligen råd att ta den utvägen. Tänk dig att du äntligen tar dig bort från dem som terroriserat dig hela ditt liv. Du kommer till ett land som sägs vara fritt, fritt från förtryck och förföljelse. Ett rikt land som har de resurser som behövs för att ta hand om sådana som du om landets befolkning bara var villigt att prioritera annorlunda och sluta vara själviska och tänka "jag" och "mitt". Tänk att du sen får beskedet att det land som skulle vara din säkra plats bestämmer sig för att de inte alls har lust att hjälpa dig. Att ge dig ett drägligt liv och låta dig bli en viktig del av landets samhälle. De bestämmer att du ska tillbaka, tillbaka till det land där du förföljdes och torterades för att du är den du är och tror på det du tror på. Du vet att de som plågat dig står på flygplatsen och välkomnar dig tillbaka. Om du har tur avrättar dom dig på plats med ett skott i huvudet, men vi vet att för de flesta väntar ett öde värre än så. Du vet att ombordstigningen på planet är din dödsdom. Det vet de som skickade iväg dig också men de bryr sig inte. Totalt empatilöst slussas du ut till flygplatsen med poliseskort. De "har inte råd, vi måste ta hand om våra egna först". För dem spelar det ingen roll vad du offrat för att komma till det samhälle de tar för givet.

Det är förjävligt! Det borde vara olagligt att utvisa människor som står i direkt risk att mördas i sitt hemland. Det borde vara straffbart för länder som gör så. Jag skäms! Jag skäms över att bo i ett land där befolkningen har ett sån självisk livssyn att de inte kan tänka sig att betala för att folk som levt i MISÄR ska få det bättre. Fy skäms Sverige. Fy skäms. Vi vet inte hur bra vi har det. Skygglappar är hetaste modet här. Ser inte, hör inte.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8431905.ab

Jag förbannar Er som anser Er vara bättre än andra, som inte är villiga att hjälpa dom som behöver hjälp.

Sabina

ÅÅ bloggen, jag försummar dig så! Ledsen, igen, för kass uppdatering.

Igår köpte jag ny soffa (yey!). Jag och världens bästa Mammi åkte ända ut till Tyresö och det var ett äventyr kan jag säga. När mor min skulle köra runt bilen fastnar den på säljarens grannes uppfart i en mumsig blandning av snömodd, slask, vatten och gud vet vad. Vi blev kvar i en timma. Och vilka supertrevliga människor vi hade turen att beblanda oss med sen! Mannen i huset både skottade och puttade och körde och kämpade för att vi skulle få upp bilen och till slut lyckades vi ju. Till och med grannkvinnan kom ut och puttade. Det är verkligen SNORHALT ute people.

Soffan är iaf på plats nu, en sketafin beddinge resmo. Sov i den i natt, utan Ilkka han är i Berlin, och det var uuunderbart. Jag är så nöjd. Idag slängde jag ut vår gamla säng och vår fula lampa på blocket i tron att ingen skulle vara intresserad. Sängen hämtas imorgon för en femtiolapp MER än begärt och lampan har två intressenter. Who knew?

För övrigt är jag hemma från praktiken idag eftersom huvudet kändes så där misstänksamt tungt i morse igen. Och mycket riktigt, febern är tillbaka. I love you my old friend.. not..

Hur har ni det där ute? Håller ni också på och vårrensar? Jobbar? Sjuka? Tell meeee!

Puss på er

Sabina

Hallå alla! Har haft en fin helg igen. Tog det lugnt, läs:var sjuk, i fredags och igår fick jag fnatt efter tre dagar i sängen och bjöd in mig hos min fina vän Ceres som hade öl- och spelkväll. Det var två par och jag. Och så Birger såklart, fina, fina Birger. Hur kul som helst. Var hemma vid halv tre imorse och idag har jag och Dorian mest slappat och tagit oss till Täby Centrum där vi inhandlade lite nyttigheter och även lite onyttigheter. Imorgon är det praktik igen.Hade nog inte mycket mer att komma med ikväll. Är fasligt trött!

Puss på er

Sabina

Idag är jag frustrerad. Frustrerad över att inte kunna underhålla en helt vansinningt fartfylld tvååring som går mig på nerverna för att det är så mycket annat som måste göras i den här J-A lägenheten. Frustrerad över att hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag, som det alltid gör. Frustrerad över att lägenheten dessutom är smutsig, som den alltid är. Frustrerad över att vara tillsammans med en man som ALDRIG tar några initiativ till någonting, varken städ eller romans. Frustrerad över att veta att det inte stämmer, han gör det men inte tillräckligt ofta. Jag får mestadels tjata för att någonting ska bli gjort. Frustrerad över att känna mig ensam fast vi är två i förhållandet. Frustrerad över att han jobbar varannan helg och lämnar mig ensam med allt. Frustrerad över känslan att jag är själv i världen om att känna mig totalt misslyckad ibland. Misslyckad som mamma och flickvän. Frustrerad över att inte kunna leva i nuet. Frustrerad över att ingen vill komma hit och umgås. Frustrerad över att ingen kommer hit och umgås för att jag inte frågar någon.

Blaaaaaaaaaah. Har en sån dag.

Sabina

Det här ämnet är så stort för mig att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Jag har älskat, levt och dyrkat musik så länge jag kan minnas. När vi i gymnasiet skulle välja praktikplatser och de andra valde diverse modebutiker valde jag Megastore för att få vara så nära mina idoler som jag bara kunde. De två som influerat mig mest under mitt liv är min pappa, inbitet Bob Marley, Bob Dylan, Doors och Sabbath-fan, och min morbror Matte som presenterade band som Kent och Oasis för mig. Jag har snott en del skivor både från min pappas LP-samling och min morbrors CD-samling i mina dagar, perfekta kompliment till min egen. Att säga att jag älskar musik är som ni förstår ett grovt understatement. Sen lyckades jag ju hitta mig en karl, på Megastore var annars, som är lika musikintresserad som jag. När vi flyttade ihop hade vi mer än en dublett kan jag väl säga, vår skivsamling slår de flesta men har på senare dagar tunnats ut. Vi har tappat samlandet men inte passionen. Men okej, favoritmusik var det. Jag har två stora älsklingar. Den första är en singer/songwriter som ingen vet vem det är och som tyvärr inte lever längre och de andra är en svensk grupp som alla vet vilka det är. Om man inte levt under en sten vill säga.

Elliott Smith



Jag upptäckte Elliott någon gång 2003 tror jag, samma år som han dog. Hörde honom förmodligen i någon tv-serie jag följde då. Fick strax efter veta att han inte levde längre. Det finns ingen som Elliott idag, som kan sätta ord på tankar man inte vågar tänka. Det finns ingen jag relaterar till som jag relaterar till Elliott och han är den enda jag kan känna att jag saknar fast jag aldrig träffat honom. Det sägs att han tog livet av sig men jag vet inte vad jag tror om det. Jag önskar att någon funnits där för honom och att han sluppit lida som han gjorde. Jag önskar att han fanns kvar och gjorde musik för mina plattor, jag har allt, alla böcker allt allt allt, är sönderspelade. Han vände ut och in på sig själv för musiken och jag har sådan fruktansvärd respekt för den här människan. Hans musik följer mig i allt jag gör. Nästa tatuering blir en hyllning till honom och 2013 ska jag till LA och Portland för att gå i hans fotspår, vara där han var, andas den luft han andats. My god amongst men.

Kent är kent. Ingen skriver som Jocke Berg och alla Kentmotståndare är bara avundsjuka och har dålig musiksmak. It's a fact. Jag har sett Kent live ca 10 ggr, har tappat räkningen, och jag har grinat varje gång. Ibland är det som att Jocke sitter i mitt huvud och snappar upp saker att göra musik av. Det är läskigt men trivsamt på samma gång. Om jag träffade Jocke Berg skulle jag tacka honom för Mannen i den vita hatten som kommit att bli lite av ett anthem för mig. Den påminner om fruktansvärda händelser och härliga saker jag gjort tillsammans med en människa jag inte namnger här. Jag vill att den spelas på min begravning. Den och "Fattig Bonddräng". Men det är en annan historia.

Så, långt och tradigt men tro mig jag skulle kunna skriva miljoner rader till. Om Chilton, Buckley och alla mina andra hjältar som inte lever längre. Men det får räcka så här. Med Elliott och Kent. Mina män.

Sabina

Idag är jag hemma själv, fortfarande brutalt förkyld. Huvudet ringer, näsan rinner ni vet ,all that jazz.

Igår dog en 10-årig pojke och hans morförldrar i en brand bara några hundra meter härifrån. Det har liksom satt tonen på den här dagen för mig. Kan inte tänka mig ett samtal värre att få än det hans mamma, deras dotter, fick igår. Att förlora sitt barn och sina föräldrar i samma olycka? Skämtar någon med mig? Hur reser man sig från något sådant. Jag funderade ett tag på att gå till huset och visa min respekt men ångrade mig snabbt. De är inte kvar där. De finns överallt i kvarteret nu och var så omtyckta av alla att det förmodligen kommer att pratas om dem i åratal. Jag har aldrig träffat de men berörs som mamma, som dotter och som medmänniska av deras öde.

Nu ska jag titta på Days of our lives, som om inget har hänt.

Puss på er

Sabina

Det stod klart ganska tidigt i morse att det inte skulle bli mycket av den här dagen. Jag vaknade med ett huvud tungt som Kinesiska muren och en näsa rödare än Rudolfs. Vi blev hemma allihop och har inte gjort många knop alls. Ätit pannkakor med glass har vi gjort. Dorian gillade det inte och åt en skinkmacka istället. -Inka, inka! skriker han. Och då får han ju det, det han vill ha. Nu är han hos mormor. Vi vuxna spelar gitarr (Ilkka) och sjunger (jag, tyvärr).

Hoppas att ni mår bättre än vi!

Puss på er

Sabina

Gaaah förkylningingen från helvetet har invaderat min kropp och knopp. Avskyr verkligen förkylningar. Helt värdo. Vi är krassliga allihop och helst skulle jag vilja ligga hemma och glo på dåliga rullar resten av veckan men det är galet mycket att göra på kontoret så jag får gott gå dit och skämmas varje gång jag måste gå på toan och snyta mig.

Igår var ni 26 unika personer som läste. Undrar vilka ni är? Vad ni gör om dagarna? Vad ni vill läsa mer om? Vad ni tycker om? Vad ni inte tycker om? 26 kanske inte är en magisk siffra i resten av bloggvärlden men för mig är det skithäftigt :)

Det kan hända att jag återkommer senare med Dag 14:Min favoritmusik. Men det är troligast att jag går och lägger mig. Det inlägget kräver lite extra finess, jag lever och andas ju musik.

Just nu andas jag inte alls. Det bara rinner massa snor..

Puss på er

Sabina

Den här veckan är nog lika fylld med fart som alltid. Fortsätter min praktik på Nordik i 13 veckor till så om dagarna befinner jag mig på Grev Turegatan och pysslar med lite allt möjligt. Imorgon har vi t.ex. vårt försa veckomöte. Trivs jättebra hittills med både arbetskamrater och uppgifter, även om det är hel VANSINNIGT mycket att lära sig. I helgen jobbar Ilkka så jag och Dorian ska leka bara vi två. På lördag kommer eventuellt nästan-grannarna hit och det är ALLTID kul. Annars har jag tänkt försöka, på något omöjligt sätt, ta mig ut till Ikea och kolla på soffa. Blir nog en Beddinge Håvet. Vi hade en sån hemma hos min ömma moder förut och det är en av de skönaste sängarna jag sovit i. Den är inte speciellt vacker men jag tänker mig att våra Manhattankuddar ska få liva upp den samt en fin pläd och tavellister med diverse fotografier ovanför.

Det är nog så min vecka ser ut än så länge, jobb, vardagspussel, mys och lek. Hojtar om jag kommer på nåt mer :)

Sabina

För er som undrar, förresten, vad mina rubriker är för påhitt så kan jag meddela att alla är rader ur Kents musik.
Sveriges, kanske världens, bästa band.

Sabina

Här bara flyger dagarna förbi hörrni! Helgen som var var verkligen helt fantastisk. Den perfekta helgen om ni frågar mig. I fredags gifte sig en av mina bästa vänner och jag var brudtärna. Bröllopet var jättefint och även fast jag var nervösast av hela brudföljet så klarade jag av allt utan att svimma. Festen var skitkul, var hemma vid två. Perfekt tid. Inte för sent och inte för tidigt. Vaknade dagen efter av oss själva, ingen liten älskling hemma som drog upp en vid 5.30, och sen kom ett par och köpte vår soffa vid 11! På kvällen begav vi oss mot Vallentuna för fondue- och spelkväll hos världens bästa f.d. nästan-grannar. Spelade "Med andra ord" till kl 3  och hos dem blev vi också kvar över natten. Var kvar där hela söndagen och åt VÄRLDENS, jag skojar inte, VÄRLDENS godaste lunch av resterna som blev kvar från kvällen innan. Nu vill vi bara flytta ut dit så vi kan utnyttja närheten till dem på bästa sätt. (Läs: Gratisluncher :P)

Dorian var hos sin farmor och farfar nästan hela förra veckan då svärmor var ledig och vi andra jobbade. Det var en viktig vecka tror jag. Viktig för att vi fick sakna varandra, viktig för att det var första gången någonsin som jag är ifrån honom mer än 36 h. Och som jag saknade honom. Men jag är inte den som är den och erkänner därför att det var fruktansvärt skönt också. Skönt att bara få vara två, skönt att kunna jobba över utan att svettas av stress och skönt att kunna sova hela nätter.

I söndags flyttade vi också ut vår säng i vardagsrummet (tillfällig lösning till vi köpt bäddsoffan) så Dorian sover numer i eget rum! Det har gått jättbra hittills och framförallt sover JAG som törnrosa hela nätterna :) Är som sagt inne i en göra-om-fas och är så pepp på allt som planeras. Vill städa undan 2010 och välkomna 2011 med nya fräscha tag. Det är lite skrämmande att nästan känna sig nöjd med tillvaron. Är så sällan jag är det, men det känns som att när vi har fått till allt här så är jag nog nöjd ett tag. Men vi får se :)

Hoppas ni mår bra också, vet att uppdateringen är dålig och att jag är snål med bilder. Sitter framför en dator hela dagen så när jag kommer hem vill jag bara slänga mig på soffan och vila axlarna. Sängen! Jag menar sängen. Någon soffa har vi ju inte ;)

Puss på er!

Sabina

Baaaah. Människor! Jag är så trött att mina fingrar inte kan producera alla de tusen tankar jag vill dela med mig av här. Helt slut är jag verkligen. Hoppas ni fortsätter titta in ändå. För jag finns här! Jag lovar..

Sabina

Hallå alla! Här har det varit fullt upp med bröllopsbestyr hela dagen. Jag är helt slut, därför blir det inte mer än så här idag. Imorgon gifter sig Paula med Martin och jag ska gå bakom i en fin, svart klänning. Jag tänkte mobilblogga massa imorgon men jag vill inte lova något.. Är inte bra på löften. Att hålla dom alltså :)

Puss på er

Sabina

Okej, först och främst. Vem fan använder ordet handväska?

Så, vidare till ämnet. Det här finns i min handväska:



1. Min studieförsäkran som skall skickas in till CSN snarast så vi slipper leva på vatten och bröd.
2.Ganska uppenbart; ett par strumpbyxor. Vad dom gör i min väska har jag ingen aning om.
3.Nässpray. Har alltid det med mig, var jag än går. Vissa kallar mig beroende. Jag är villig att hålla med.
4.Smith's Rosebud Salve. Fick den av Ilkkas bror i julklapp och jag ÄLSKAR den. Helt fantastisk mot nariga läppar.
5.Min plånbok som jag köpte på Kos i somras. Den är för liten och jag gillar den inte. Men har inte tillräckligt med pengar för att köpa en ny. Smell the irony people.
6.Min magnetbricka som jag har när jag jobbar på H&M. Vilket jag aldrig gör längre. Vem har tid?
7.Min asfräsiga almanacka som under hela förra veckan var spårlöst försvunnen. Jag dog lite inombords, kan inte leva utan en almanacka. Kalender? Heter det kalender?
8.En tops. Högst oklart vad den gör i väskan..
9. En hårnål. ALLTID viktigt att ha en hårnål. För folk som använder hårnålar. Det gör inte jag. Men jag gillar ordet. Sug på det; hååårnåååålar.

That's it folks. Jag är ledsen för att jag slösat er värdefulla tid :)

Sabina

Jag har ett syskon - Alex. Hon räcker alldeles utmärkt. Jag och Alex kom inte så bra överens när vi var yngre, jag var jävligt elak kan vi väl nämna som anledning till det. Tyckte hon var sjukt störig. Var nog mest avundsjuk för att hon och mamma kom så bra överens kan jag erkänna idag. Mamma har alltid varit väldigt överseende med min syster och allt bus hon hittat på, mer än hon haft med mig tycker jag men det är ju så det är med den yngsta. Det är inget som upprör mig idag men när jag var tonåring kände jag mig ofta fruktansvärt orättvist behandlad. Total överdriver såklart. Vi har bättre kontakt idag, Alex och jag (även om hon hittat en kille som hon hellre umgås med än med mig.. grrr). Men framförallt är hon helt fantastisk med sitt fadderbarn, Dorian. Och hon är nog mer lik mig än vad hon vill erkänna. Och det är ju helt fantastiskt ;)

Hörrni! Fan jag är så ledsen för den usla uppdateringen. Ni är ändå 9 unika personer som varit och besökt mig idag.
Har som sagt påbörjat en ny praktikperiod och trivs än så länge som handen i handsken. Imorgon åker vi till Västerår för att vi ska få uppleva en Nordik-butik IRL. Det ska bli kul! Ska även fota massa möbler för produktkatalogen (om jag fattat det rätt) och det ska bli himla spännande.

Annars idag mötte jag upp mamma efter jobb och shoppade lite. Sen avslutade vi med mat från Valla Thai. Valla Thai, Kebabgrillen och Ica Dragonen är det enda jag saknar med Vallatorp. Helt sjukt vad man kunde äta gott.
Sen kan jag även meddela att jag hoppas över dag 10. Dels för att mina outfits är verkligen inte det minsta spännande eller exotiska och dels för att jag inte kan fota mig själv haha. Har ingen helfigursspegel hemma :)
Men dag 11 - mina syskon tänkte jag återkomma med lite senare så håll utkik!

Puss på er

Sabina

Hej allihop! Inte mycket bloggande idag tyvärr. Har gjort min första dag på Nordik och är så jävla pepp! Har suttit framför en datorskärm och skrivit lathundar tillsammans med mina nya arbetskamrater Linn och Valentina. Har även fått träffa Camilla Lundsten som skriver och illustrerar Äntligen-böckerna. Dorian går inte och lägger sig utan Äntligen Godnatt så jag passade på att ösa lite beröm över henne. Två dagar i veckan är hon nämligen på Nordik och jag tycker det är ascoolt. Gillar hennes illustrationer som attan. Ska strax äta lite med mina män sen blir det träning med mammi.

Kanske, kanske kommer jag med en dagens outfit sen. (för att det är dag 10s tema, inte för att detta plötsligt blir nån rutten modeblog..)

Sabina

Jag är inte troende på något religiöst plan, tror inte på någon Gud även om jag aldrig kommer kunna bevisa vare sig dennes existens eller ickeexistens. Jag tror på att ta ansvar för sina handlingar. Jag tror på att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Jag tror på att göra rätt för sig, att leva sitt liv så gott man kan efter sina egna förutsättningar. Jag tror på det goda i människor även om just den delen av min tro ibland vacklar. Jag tror på att hjälpa de som har det sämre ställt. Jag tror på att vårda planeten och ta hand om våra resurser. Jag tror på andra chanser och jag tror på kärleken.

Jag är agnostiker, en skeptiker och lever efter mottot:

"Det enda jag med säkerhet vet är att jag ingenting med säkerhet vet"

Sabina

26 januari 2009 11.07

Sista klämmen och han är ute efter sju minuters krystande. Jag får upp honom på bröstet och allt jag tänker, säger och känner är: nej, han kan inte vara min. Hur kan han vara min? Vad har jag gjort i livet för att förtjäna honom? Ska jag få ta med mig honom hem? Vara med honom, leva med honom, vara älskad av honom? För bra för att vara sant får en helt ny innebörd i och med honom.

Nytt år nya möjligheter. Det här året ska bli så himla bra, jag känner det. Jag hoppas det. Jag hoppas på jobb, körkort, flytt och mer äventyr med min underbara lilla familj. Jag önskar mig en fartfylld vår följd av en lugn sommar i Finland. Jag hoppas att det här är året då mina mål nås och jag hoppas att jag i år kan hitta rätt igen. För efter en incident i April har jag helt tappat bort mig själv på många plan. Litar inte på mig själv alls och vissa dagar är jag så totalförvirrad att ljuset i tunneln blir till en svag nyans av grå. Helt onåbart blir det där slutet av tunneln som var 2010.

2011 ska bli förändringarnas år. Är ni med mig?

Sabina