Speaking of the Emmys

 
Jag och Ilkka ska se den här galningen på Globen i december. Lite av en husgud här hemma. Eller förlåt, Herr Gervais skulle nog bli upprörd av kopplingen mellan honom och ordet gud. Vi är fans, let's leave it at that..

Emmys

 
 
För några dagar sedan blev Emmy-nomineringarna klara. För oss TV-junkies är ju det här höstens höjdpunkt så jag punktar här mina favoriter
 
  • Girls. Jag hoppas serien och Lena Dunham kammar hem allt. Helt briljant serie.
  • Zooey Deschanel och Max Greenfield är nominerade för New Girl som också är en favorit här hemma. Lena Dunham går dock före Deschanel men, Go Schmidt!
  • Jag ser inte Game of Thrones (till min fanboy-pojkväns stora förtret) men jag gillar Peter Dinklage och hoppas därför på honom i Supporting Actor Drama Series.
  • Hoppas på Mayim Bialik i Supporting Actress In Comedy Series för rollen som Amy Farrah Fowler i Big Bang Theory. Allas vår Blossom är helt outstanding som Sheldons Coopers flickvän.
  • Igen, Lena Dunham är nominerad för Outstanding Directing for a Comedy Series och jag hoppas hon sopar mattan med hela jävla mansgänget i den kategorin. Lena for president osv.
  • Lena är även nominerad för Outstanding Writing for a Comedy Series. Ingen förtjänar det priset som hon! Även om Amy Poehler är ett geni av nästan samma rang.
Så, summa summarum:
 
  1. Har ni inte sett Girls? Se den. Det är som att se sitt 20 åriga singel-jag och allt vad det innebar. Sex and The City blir som sci-fi i jämförelse. Inget är glorifierat, varken kroppar eller liv och sexet är på riktigt.
  2. Jag ser för mycket på tv men för lite dramaserier.
Nu längtar jag till 23/9 då galan går av stapeln. Heja Lena!
 
Kärlek
 
Sabina

Semester!

Nu har vi semester allihopa i lilla familjen Vrouvenius.
 
Vi inledde igår med en lugn dag där den enda aktiviteten fick bli att åka till Arninge och äta glass.
Idag åker jag och Dorian med min syster ut till Vaxholm för i princip samma grej. Ilkka blir kvar hemma och fixar lite grejer som behöver göras nu när vi ska börja "renoveringen".
 
Dorian är fruktansvärt rastlös. Det märks verkligen att han inte umgåtts med barn på ett tag för han fullkomligt klättrar på väggarna! Han tjatar på om sin bästis, Elias, som ÄNTLIGEN kommer hem nu på torsdag. De har varit ifrån varandra i två veckor, det ska bli intressant och se hur lycklig min älskade blir när hans älskade kommer hem <3
 
Kärlek
 
Sabina

Vi

I love the kid


 


Att handla på instinkt

Idag begav sig jag och Dorian ner till centrum för att äta lunch. Vi har totalt tomt i varenda skåp här hemma och jag är kräktrött på köttbullar och makaroner och jag kände att en promenad kunde göra oss gott. Men den här promenaden skulle komma att bli helt annorlunda än någon vi tidigare tagit. När vi går igenom ett bostadsområde kollapsar kvinnan som går framför oss. Här någonstans tar mina instinkter över. Jag springer fram, ställer Dorian i skuggan och säger åt honom att sitta still. Jag försöker få liv i henne men hon svarar inte så jag halar upp telefonen och ringer 112. Jag berättar vad som hänt, var jag är och helt plötsligt slutar kvinnan andas och börjar sen krampa. Jag minns inte att jag blev rädd, vet inte om det kändes säkert eftersom jag pratade med en väldigt trevlig sjuksköterska som larmcentralen kopplat mig till eller om jag inte riktigt fattade vad som hände men efter ett tag slutar hon krampa, börjar andas häftigt och återfår tillslut medvetandet. Hon klagar över smärtor i bröstet och är helt likblek. Efter vad som kändes som en evighet men säkert bara var några minuter kommer ytterligare två personer som hjälper till att ringa kvinnans man och en springer in och hämtar blöta handdukar för att kyla ner kvinnan som klagar över att hon är varm. Jag har med mig en flaska vatten, som jag alltid har när jag och Dorian är iväg och det är varmt, och hon ber mig hälla vattnet över henne vilket jag gör. Sen dök äntligen ambulansen upp och samtidigt kommer också hennes man springandes. Hon hade tydligen klippt en häck hemma i värmen och redan då känt av bröstsmärtor och sen skulle hon ner och äta lunch tillsammans med sin man och det var på väg dit som hon kollapsade.

Jag har bara behövt ringa 112 en gång tidigare och det var när Dorian brännskadades. Jag minns i princip ingenting av det samtalet för jag var i chocktillstånd men det här samtalet minns jag mer av. Att jag skulle fråga vad hon hette och hur gammal hon var. Var hon hade ont och om det strålade ut i vänster arm (vilket jag redan hade frågat, man snappar ju upp en del som TV-junkie haha).

Dorian satt helt lugn under hela förloppet och sjöng Pippi Långstrumpsånger, jag är så stolt över honom.
Sen gick vi och åt pannkakor. Jag har nog fortfarande inte smällt händelsen. Jag hoppas bara att allt gick bra för henne!

Nu hoppas jag innerligt att det här var sista gången jag behöver ringa det numret.

Ta hand om er och varandra!

Kärlek

Sabina

f'låt

Nämen hörrni, nästan två veckor senare är jag tillbaka.

Jag och Dorian har semester, Ilkkas börjar nästa vecka. Vi ska vara hemma hela semestern. Fixa med hus och trädgård och sånt som hör vuxenlivet till. Kom på det igår när jag satt på baksidans altan (har två, helt vanligt) och filosoferade att jag nog fan är det nu. Vuxen that is. Har hus, har barn, har kärlek, har jobb. Väldigt underlig känsla. Jag har ju vetat sen innan att jag ÄR vuxen. Men nu liksom KÄNNER jag att jag är det. Så ja. Är vuxen.

Hoppas ni andra har en helt fantastisk sommar!

Kärlek

Sabina

RSS 2.0