Lite av det jobbiga (UPPDATERAD)
Något som jag finner fruktansvärt frustrerande nu när vi inte fick fullfölja graviditeten (förutom allt det självklart jobbiga som missfall och barnlängtan innebär) är allt fint jag ramlar över som jag utan att tveka skulle ha inhandlat om jag var gravid.
DEN HÄR tillexempel ger mig gåshud, så fin är den. Gul är min absolut bästa färg och kostade den inte 599 kr hade jag någ köpt den och hållt tummarna för att vi nån gång lyckas få ett syskon som kan använda den.
Någon med lite mer pengar kan gärna få köpa den och överraska mig med den om, den för tillfället väldigt pausade, produktionen någonsin resulterar i ett barn. Jag gillar överraskningar :)
Uppdatering: Jag skulle köpa det här babygymet med matchande mobil och den här fantastiska skötväskan från Littlephant (jag jobbade med Camilla Lundsten när jag gjorde min praktik på Nordik, ni vet, de som snodde mitt examensarbete. Hon är helt fantastisk och det sa jag till henne en gång när vi åt lunch tillsammans!)
Jag vill även tillägga att barnkläder/prylar är ett intresse jag har även när jag inte längtar efter barn. Så det här är inte bara sorgligt, jag gillar att hålla koll på vad som finns att slösa pengar på ;)
Going loco
Vill ha det här setet till altanen på framsidan
Jag ser mig själv med en kall öl och goda vänner, njutandes av sommaren, i den där soffan. Tror jag gör det till verklighet någon gång innan midsommar.
Skatteåterbäring
Förra året fick vi väldigt mycket pengar, i år får vi lagom. Tankarna snurrar kring om vi ska investera i ny tvättmaskin och torktumlare eller om vi ska investera dem i nya utemöbler och grill.
Det senare alternativet är ju helt klart mest lockande, titta bara på de här härligheterna från Ikea!
Sen blir det lite pengar över som kommer gå till att färdigställa lekrum, klädkammare och badrum. Prisa Gud! Osv.
Det finaste jag har
Dorian, älskade förgrömmade onge. Du är helt fantastisk och jag skulle kunna skriva en bok om allt du säger och gör som får mig, och många med mig, att häpna och skratta.
Dina största intressen just nu är rymden och galaxer. Du kan mycket om vår galax och alla planeter tack vare ett projekt på din förskola. Du frågar mycket om hav och saltvatten och vilka fiskar som bor var och vilka som kan bo i saltvatten. Att man inte ska dricka det har du stenkoll på. Jag känner igen dina frågor om livet från de äldre barnen på jobbet och undrar hur du blivit så stor så fort. Du är fyra år men ibland funderar jag på vad det är för gammal själ som huserar i dig. Du är så klok.
Du intresserar dig för släktband och hur vi är sammanlänkade allihop. Du kallar mormor för "din mamma" när du pratar om henne med mig och mig för "din dotter" när du pratar om mig med mormor. Alex är min syster, farmor är pappas mamma osv osv.
Du rabblar singular och plural som värsta grammatikexperten. Inte ett ord blir fel, inte ens de som heter samma. Du bara satte igång en dag utan förvarning och jag gissar att detta, tillsammans med ditt mattesinne som redan givit sig till känna, kommer att göra skolan lika rastlöst tråkig som den var för mig. Jag hoppas att dina framtida lärare tar tillvara på detta och hittar saker som utmanar dig så du inte blir skoltrött redan i åk 4, som jag blev. Bokstäver är du fortfarande inte jätteintresserad av men när du väl tar dig tid med dina pysselböcker är det inga problem. Du skriver mamma pappa och Dorian utan hinder nu.
När du blir stor ska du bli Jediriddare och imorgon vill du ha på dig din Hello Kitty-tröja, precis sådär öppen och varierad som jag jobbat hårt för att du ska få vara. Än finns inte tjej- och killsaker för dig. Din favoritfärg är rosa och du fullkomligt älskar Star Wars. Du kan allt, alla namn alla skepp alla platser A L L T. Till din fars stora förtjusning såklart. Inga begränsningar och som jag hoppas att du får fortsätta vara så här öppen och modig.
När vi pratade om vad du vill bli när du blir stor frågade du mig vad jag ville bli och när jag svarat sa du: Men du blev pedagog mamma, för du gillar barn. Hjärtat svällde till dubbla storleken. För att du använder ord som pedagog och förskola istället för fröken och dagis, det har du alltid gjort, och för att du förstår vad det är med mitt jobb som jag gillar allra mest.
Du använder fortfarande både vänster och höger hand när du skriver/ritar/äter och vi undrar ibland om du kanske är något så häftigt som dubbelhänt. Vänster är något mer dominant och det har du ärvt av din morfar.
Du har humor, du har världens kanske häftigaste fantasi. Du snackar konstant och det finns inget jag hellre lyssnar på än dina tankar och funderingar.
Du är världens häftigaste unge. Faktiskt. Och jag älskar dig, till månen och tillbaka <3
It's just 'til these tears have dried
För en vecka sen inledde jag min karriär som terapipatient. Jag gillade min terapeut och grät hela samtalet igenom. Just den fredagen var jag så himla trött. På allt verkligen, livet kändes jättejobbigt och gropen jag grävde ner mig i blev till slut bottenlös så det var nog tur att jag fick förtroende för kvinnan som jag nu ska fortsätta träffa en gång i veckan, detta känns både nyttigt och nödvändigt. Det pratades mycket om mitt dåliga samvete som jag konstant lever med. Jag mår verkligen dåligt över hur jag drabbar andra (jo jag uttryckte mig så och min terapeut undrade hur det var med min självuppfattning, hur kan man "drabba andra"? typ). Men jag känner mig verkligen jobbig mot de som finns i min närhet. Mot min familj, mina kollegor, mina vänner. Jag vill liksom bara rycka mig i kragen men hittar den inte. Vi pratade också om det självdestruktiva tänk jag lätt fastnar i och så drog hon fram något papper med olika tankar man kan ha som deprimerad och alltså. Jag skrattade genom tårarna för varenda grej stämde. Jag känner och tänker så hemska saker ibland och det är det vi ska bryta tillsammans, min negativa spiral.
Så om ni finner mig, typ, frånvarande eller konstig eller om ni inte vet hur ni ska förhålla er till mig nu så ber jag om ursäkt. Men jag går igenom känslorehab och hoppas vara torr så snart som möjligt.
Jag gråter när jag lyssnar på den här nu. Igenkänningsfaktorn spökar osv.
Så trött trött trött
Själatrött och kroppatrött.
Det har varit en lång vecka, ett långt liv. Jag är faktiskt helt slut. Så där slut att jag tror att jag kommer ligga i sängen hela helgen och inte göra någonting. Inte oroa mig för att hemmet förfaller eller att Dorian är understimulerad. Det får Ilkka ta hand om.
Men samvetet, mitt stora, håller sig nog vaket även om jag försöker kväva det.
Det är en lång väg till frisk men jag har tagit ett första steg.
Tack för mig.
Nu vill jag veta vilka ni är!
Ut med det! Vilka är ni som läser den här gemytliga lilla dagboken?
Jag har återaktiverat mitt konto. Vi får se hur länge det håller. Jag tänker att jag ska vara en ännu vassare nagel i folks ögon och att jag får mer utrymme att störa folk. Faktiskt. Vad har man annars FB till?
Vad gör jag ikväll då?
Typiskt kvinnliga saker såklart: har FF (familjefritt), äter en blodig stek med pommes, ser fantasyserier och lyssnar på hårdrock. Såklart.
En rätt talande trailer
Hur var det då med jämställdheten? Det här är TV3s trailer för deras gala En Kväll för Världens Döttrar som sänds ikväll som en del av TVs firande av Internationella Kvinnodagen. Det är en manlig programledare, två manliga kändisar och, håll i er nu, EN kvinnlig kändis!
Med tanke på hur många bra KVINNLIGA programledare vi har i det här jävla landet så är det ju fan helt ofattbart att de valde Alsing på något jävla möte inför den här galan. "Nu ska vi ha en gala för TJEJER! Vi ska hylla dem och peppa dem, TJEJERNA! Någon som har förslag på progamledare? Hörde jag Alsing? Vi kör på det!"
Less är bara förnamnet.
Bara en tjej
Den här släpptes 1995. Också fortfarande aktuell. Och den första låten som jag kände att VAFAN PRECIS! Och så började min resa mot den fullfjädrade feminist jag är idag. Jag var tio år när jag för första gången insåg att det fanns fler än jag som inte passade in i den normativa tjejrollen. Men fan vad alla försökte kuva mig. Man får ju inte ta plats som tjej, bara synas, INTE höras. Det var signerat killarna. Som när jag fick höra att jag inte kunde komma arg till skolan eftersom det blev så dålig stämning (mitt humör är tydligen smittsamt och farligt) eller när jag, som helst spelade fotboll på rasterna, fick rådet att lära mig leka med de andra flickorna.
För er som anser att feminism är onödigt
Den här har jag sjungit för mina ungar hela dagen. Sorgligt nog är sångens budskap lika aktuellt idag, 2013, som den var då, 1964. Jag hoppas att de kan skratta åt det när de blir vuxna men ska vi vara ärliga, så kommer nog dessa tjejer möta samma motstånd som jag gjorde när jag var ung och vild och skulle tämjas pga var tjej.
Feminism behövs eftersom kvinnor fortfarande är andra gradens medborgare och missgynnas enbart pga att vi fötts med snippa. Så länge det inte är jämställt behövs feminister som fajtas för kvinnors lika rätt, och vi låter oss inte tystas. DET kan ni lita på!
Alla Kvinnors Dag!
Glad 8 Mars allihop! Vad sägs om att vi idag talar om för kvinnor i vår närhet vad som gör just dem fantastiska? Men inget jävla utseendetjafs, det är fusk.
Puss på er!
Är det verkligen så få som ser det orimliga i att förbjuda en samhällsgrupp att vistas i offentliga miljöer?
Jag har precis sett Debatt i SVT ang. det stockholmska kafét som vill förbjuda barn i deras lokaler och jag förfäras över diskrimineringen. Jag har följt debatten ett tag och undrar hur många av mina vänner som tycker att barnförbud är en bra idé?
Låt oss tänka över det här lite. För det första, den offentliga miljön måste vara till för alla. Vi kan rimligtvis inte kräva att samhället skall anpassa sig efter oss, det är inte bara jävligt egotrippat utan också ogenomförbart. För var ska vi dra gränsen? Vid funktionshindrade? Pensionärer? Folk som luktar illa/använder för mycket parfym? Och sen känner jag att samtidigt som det förväntas att barn skall kunna uppföra sig bland folk så ska vi förbjuda dem från den sociala träning det innebär att ibland ta med sig ungar på en fika. HUR ska barnen lära sig skillnaden på hur man uppför sig på restaurang vs lekland om de aldrig får gå på restaurang?
Det finns miljoner saker och människor jag stör mig på. Tonåringar som skriker och låter, män som breder ut sig och tar plats men jag skulle ALDRIG, inte ens i min vildaste fantasi yttra en vilja om att radera dessa från allmänna platser. Alla måste få finnas på lika villkor.
Jag menar, snubben som satt i Debatt och beklagade sig över att han inte kunde hålla sina jobbmöten på fik pga högljudda barn? Man har alltid ett val; stå ut med störande moment eller STANNA HEMMA.
Vidare känner jag att jag borde gå på fik oftare. Jag är nämligen övertygad om att alla dessa föräldrar det jämt snackas om som låter sina barn härja fritt är en jävla myt. De jag har stött på har snarare bevisat motsatsen och gör mer än vad som kan förväntas för att slippa påhopp från barnhatande idioter.
Och sen det försvaret som kommer från många "jag har barn själv, så jag är ingen barnhatare". Kyss mig för fan, man kan hata ungar men älska sina barn, det är liksom inget frikort ut ur idiotfängelset.
Vi har alla rättigheter och skyldigheter gentemot varandra och att kräva att folk hela tiden anpassar sig efter våra premisser är orimligt och jävligt egoistiskt men det är ju så det svenska samhället ser ut idag. JAG JAG JAG!
Så jävla svenskt.
Hälsan
I början av året drog jag (med hjälp av många omkring mig) igång en process kring min mentala hälsa. Jag besökte en läkare som jag fick förtroende för och nästa vecka ska jag börja gå i terapi. TERAPI. Jag ska förhoppningsvis ta itu med gamla spöken, missfallen och kanske lära mig att hantera min ångest som jag dras med.
På första mötet med läkaren var min fina mamma med (hej snälla gråt inte nu) och hon drog upp allt jag varit med om de senaste åren (själv låser jag mig så fort jag ska prata, allt är "bara bra" fast jag nog är rätt trasig på den berömda insidan) och då började jag grina. Ingen har liksom radat upp mitt liv så förut, inte ens jag själv. Allt som hänt har för mig varit isolerade händelser, icke beroende av varandra men jag förstår ju nu att lägger man ihop allt har mitt liv varit ganska kaosartat i några år nu.
En annan sak som hände var att jag fick en diagnos. Eller, jag blev egentligen inte diagnostiserad utan jag fick mer ett "ja värdena var ju inte så bra så jag skriver ut det här åt dig och så ska du äta en tablett om dagen i resten av ditt liv". Men sjukdomen känner jag till eftersom jag, och andra med mig, misstänkt länge att jag haft den. Den trevliga lilla sjukdomen heter Hypotyreos och innebär att min kropp producerar för lite sköldkörtelhormon och jag äter nu 50 mg Levaxin om dagen. Symptomen för den här sjukdomen är ofta diffusa men kass ämnesomsättning, trötthet, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet är några av grejerna jag har haft som fick mig att misstänka att något inte stod rätt till.
Jag åt Levaxin under min graviditet med Dorian eftersom värdena var för höga för att en graviditet skulle få de bästa förutsättningarna (men i annat fall inom ramarna för normalvärden) men efter det har jag varit hos läkare som bara sagt att värdena ser bra ut och typ varit nöjd med det fast jag alltid känt att något varit fel. Men den här läkaren tyckte alltså att det var dags att behandla. Det kan ta upp till ett år innan man känner sig någorlunda funtad igen och än kan jag inte riktigt säga om jag märker av en förbättring men jag hoppas att den kommer.
2013 ska bli året då jag kom tillbaka. Jag ska grotta ner mig i all skit, verkligen vältra mig i det och jag ska bli frisk. Jag ska bli Sabina igen. Lovar!
Let's call this THE COMEBACK!
Sadisten
Har precis kommit hem från ett besök hos naprapaten. Det skedde tydligen "inte en dag för tidigt" och jag måste tillbaka redan nästa vecka igen eftersom mina muskler var så spända att han inte vågade ta i ordentligt pga av risken för muskelkramper :| Jag skrek på honom och kallade honom för sadist och då skrattade han som för att bekräfta min teori.
Har dragits med spänningsvärk i vänster axel väldigt länge, så länge jag kan minnas faktiskt, men har alltid lyckats ignorera det eller masserat och så har det hjälpt för tillfället. Det var tydligen jättedumt.
Who knew?
Var har du varit hela vårt liv?
Ilkka har alltid varit den som frågar vad en vill ha och sen köper det. Men den här födelsedagen överraskade han mig med ett fint hopplock av grejer jag gillar som han lagt i en korg han själv dekorerat (!!!). Jag blev kär på nytt ❤
Resan är bokad!
Den 8 April åker jag och Ilkka till Amsterdam. Vi kommer att bo på det här 4-stjärniga hotellet och vara borta i fyra dagar. Ska bli så skönt att ta med sig denbättrehälften (faktiskt, vänta bara till jag visar vad jag fick i födelsedagspresent) och traska omkring i en ny stad i några dagar. Det blir första gången vi åker iväg själva sen innan Dorian föddes. Det var sommaren 2008 och vi var på Kefalonia i två veckor (tekniskt sett så var ju Dorian med då eftersom han låg i magen men ni fattar)
Men den här gången får han stanna hemma. Med farmor. Det har han nog ingenting emot, min lilla vilding.
Här är en bild på hotellet
In other news: Har äntligen greppat Sam. Jag förstår honom nu och ikväll drar jag igång tredje säsongen.
MUMS!
Kan vi prata om Dean Winchester?
Alltså. Är det någon som ser Supernatural? Jag är nog sist på bollen men. Fan vad jag älskar bröderna Winchester. Framförallt Dean *är helt nerkärad*
Det är egentligen ett mysterium att jag inte kommit igång med den här serien än som ju faktiskt är inne på sin åttonde säsong nu. Har allt jag gillar: killar att gilla, övernaturliga grejer och massa spännande action (the good kind)
Men i alla fall. Dean. Så inte min typ egentligen! Jag gillade inte Jensen i DC, jag gillade honom inte i Smallville och knappt ens i Days of Our Lives när han var med där. Sam är mer min typ men honom har jag inte greppat alls. Kan ha med hans klena karaktär i Gilmore Girls att göra men jag vet inte. Är helt såld på Dean allafall.
Har hunnit in i mitten av andra säsongen och jag hoppas den aldrig slutar. ALDRIG!
Amen ni fattar ju.
*SWOON*
Födelsedagar
Kommande vecka bjuder på både min och Ilkkas födelsedag (Ilkkas imorgon och min på tisdag) så i helgen har vi firat detta tillsammans med våra familjer. Av min fina familj fick jag en splitteny cykel (som skall inhandlas inom kort) och Ilkka fick presentkort på GameStop som han valde att köpa en Xbox 360 för.
Av Ilkkas föräldrar har vi fått en resa till valfri huvudstad med tillhörande barnpassning här hemma (!!) så jag sitter just nu och kollar flyg och hotell. Det ser ut som vi kommer att åka till Amsterdam och förhoppningsvis kan vi åka i början av April om vi kan få ledigt från våra arbeten. Jag är skitpepp på Amsterdam! Verkar vara en mysig stad med häftig arkitektur. Vi valde mellan Paris, London, Budapest och Amsterdam och för mig kändes valet faktiskt lätt. Är nyfiken på Anne Frank-museet, Van Gogh-museet, Red-Light District och alla coffeeshops haha!
Kolla in det här liksom!
Någon som varit i Amsterdam och vill tipsa om grejer att se?
SabAnna-dag
Igår var jag och Anna på Skopan Secondhand i Upplands Väsby (jag lurade bort henne så att det kunde förberedas babyshower hemma hos henne) och ett av fynden jag gjorde där var den här fantastiska 70-tals dockvagnen från Brio!
Efter loppisrundan drog jag med henne till Täby Centrum för lite lunch och ytterligare shopping. Den höggravida, brutalt förkylda kvinnan anade ingenting. Inte ens när jag fick för mig att Cubus var värt ett besök eller när jag fejkade dålig mage för att dra ut på tiden haha! När vi väl kom hem fick hon nog sitt livs överraskning för där väntade goda vänner, fina bakverk och presenter i överflöd! Jag tog tyvärr inga bilder men gud så fint de hade pyntat. Och jag misstänker att Anna är väldigt nöjd med gårdagen. Jag är högst imponerad av mig själv som lyckades lura henne! Nu kan Britta komma tycker jag. Allt är förberett och vi är redo för hennes ankomst!
Fuck you, cancer.
