Alphabettown

 

 

Går in på blogg.se och inser att jag inte bloggat på nästan två veckor. Två veckor som har varit minst sagt fartfyllda! Mitt lilla projekt Suspended Coffee Stockholm (numera Bjudfika) tog minst sagt fart. I dagsläget har vi närmre 1300 gillare på Facebook, vi har synts i all media som finns (TV, tidning, radio, internet) och företag börjar så smått intressera sig. Fenomenet har spridit sig över hela Sverige och imorgon åker vi in till city och delar ut våra fina inofrmationslappar som vi blivit sponsrade med. Vi har även blivit sponsrade med en fantastiskt fin logga för att skilja oss lite från övriga SC-rörelser. Det händer saker hela tiden och Bjudfika har blivit lite av ett extrajobb. Kul, häftigt och lite läskigt på samma gång!

 

Igår kom jag och Ilkka hem från Amsterdam. En helt fantastisk stad där vi trivdes väldigt bra. Vill definitivt besöka staden igen. Gärna något senare på året, tänker vår/sommar. Vi hade helt OK väder men vi hade gärna haft lite mer sol och färg även om Amsterdam är vackert även när det är grått :) Jag återkommer senare med lite foton!

 

Nästa vecka är det jobb igen (det vanliga alltså haha). Jag skulle ha jobbat i fredags men efter att ha blivit skickade kors och tvärs över hela Schiphol (Amsterdams flygplats) pga av gatebyten och en rejäl försening av flighten och ett mindre (läs:större) sammanbrott var jag så utmattad när jag vaknade typ 2 timmar efter att vi kommit hem  att jobb inte var att tänka på. Jag har de senaste åren utvecklat en fruktansvärd flygrädsla och inför hemresan fick jag panikångest redan innan vi gått på. Det var faktiskt så illa att en medresenär erbjöd mig Sobril för att lugna mina (och kanske även sina?!) nerver. Det är HEMSKT att känna så inför en flygning som tog två timmar. Men min psykolog, som jag träffade igår, tyckte det var helt på sin plats att jag reagerade så. Hon uttryckte det som att "jag är mer sårbar nu" i och med allt jag går igenom. Jag godtog det och kommer aldrig att flyga igen!

 

Nu ska jag mysa ner mig i soffan bredvid Dorian. Ilkka har åkt på någon slags magbakterie och ligger nedbäddad i sängen där uppe. Just typiskt när vi har noll mat hemma och jag inte har någon lust att åka och handla ;)

 

 

 

 

För sex timmar sedan startade jag en sida på Facebook för att sprida budskapet om Suspended Coffees vidare till så många som möjligt, framförallt i Stockholmsområdet. Vi är nu uppe i 115 likes och det stiger. Hela tiden. Det här är lika roligt som det är läskigt (så läskigt att jag tvingade Emma att vara min partner in crime och administrera sidan med mig) men jag känner att det här kan gå hur långt som helst.

 

Jag har skrivit ihop ett informationsblad som jag tänker att vi ska dela ut till kafféer och restauranger (jag fick ett mail från en krögare som gärna ville hjälpa till att sprida detta) under helgen V. 15. Sen har jag planer på att kontakta Stadsmissionen som dagligen har kontakt med människor som kan dra nytta av det här.

 

Tänk vad en lite tanke kan generera, va?

 

Vill ni veta mer, gå in på Suspended Coffee Stockholms Facebooksida!

 

 

Jag är färgknarkare. Jag vill ha ett pippilångstrumphem med färg överallt och mysiga hörnor och roliga lekrum och sömniga sovrum. Just nu är det alldeles för mycket vitt här hemma, jag blir nipprig av vitt. Vitt är sterilt, sterilt är sjukhus för mig. Jag avskyr vår furutrappa, jag vill ha en rosa trappa! Eller gul! Men det får jag nog inte igenom, Ilkka är inte alls lika galen som jag. Men som den ser ut nu, jag blir illamående.

 

Jag vill ha ett öppet, funktionellt 50-talsinspirerat kök, jag vill ha mysiga uteplatser med soffor och stolar och bord och avslappning.

 

Och ska jag vara ärlig känns målet faktiskt inte så långt borta. Det behöver tapetseras lite och så och resten betar vi av nu. Kanske till sommaren?

 

Allt utom köket som får bli ett framtida projekt.

 

Här hämtar jag lite inspiration (från Isabelle McAllister bla. Hon är min idol..)