Alphabettown

För två veckor sen, exakt på dagen, förklarade Dorian att det bara är små, små bebisar som har blöjor och att han nu ville sluta med det. Han har varit blöjfri dagtid i snart ett år (tror jag men inser att jag nog inte har en aning om när han slutade. Tror det är ännu längre sen) men för två veckor sen valde han alltså HELT SJÄLV att även sluta med blöjor på natten. Det har gått över all förväntan med endast två olyckor varav en var precis när han vaknat och inte hann på toaletten. Jag är så ofattbart STOLT över min son. Ingenting är någonsin en fight med honom och han tar själv initiativ till framsteg och utveckling. Napp? Inga problem. Slutade innan han var 18 månader. Blöjor dagtid? Inga problem, några perioder har han "glömt" att gå på toaletten men de har varit korta och han är helt fantastisk på att känna efter och gå själv. Idag använder han inte ens pallen för att ta sig upp på toaletten utan sätter sig utan hjälpmedel helt problemfritt. Vällingen slutade han med för läääänge sen också. Han har blivit så stor! Känns så mycket äldre än vad han är. #SKRYT

Nu är han alltså helt blöjfri. Och jag är stoltast i världen.

Dorian är prickig. VÄLDIGT prickig. Han har prickar över hela kroppen, till och med i hårbotten. Mitt lilla hjärta, han är så ledsen och ynklig. Feber har han också. Just nu ligger han och gråter i soffan och mellan snyftningarna får han fram: Jag vill inte haaa prickaaaar. Hjärtat går ju i bitar när han är så här, vilket han väldigt sällan är. Han är liksom aldrig sjuk. Mer än förkylningar och även då är han pigg. Men inte nu. Jag har köpt en kräm som ska lindra symptomen men den vägrar han låta mig smörja honom med.

Det började i onsdags med en liten vätskefylld blåsa. Tyckte det var konstigt för han hade inte haft feber och inga andra prickar som det ju brukar börja med så jag trodde första inte det var vattkoppor. Han har dock varit orolig på nätterna sen i söndags så i onsdags var jag hemma med honom för att vi inte sovit något någon av oss på drygt tre nätter. Sen upptäckte jag blåsan och på den vägen är det. Blir till att vara hemma hela nästa vecka också eftersom allt ska vara uttorkat innan han får komma tillbaka. Som tur är behöver vi bara vabba en dag var då Ilkka är ledig tisdag och torsdag och min mamma ska ha honom på fredag. Det är vid såna här tillfällen det blir extra tydligt hur bortskämda vi är med vårt sociala nätverk av människor som älskar och vill umgås med Dorian. Guld värt!

Hoppas ni andra njuter av värmen och har en underbar helg!

Kärlek

Sabina

Jag har blivit kallad för New Girl eller Miss Day så ofta den senaste tiden att jag i dag inte skulle klippa lugg även om jag ville. För även om jag vet att jag är snygg så inser jag ju att jag inte är lika hänförande som Zooey. Och jag inser även att det är håret och glasögonen som gör hela likheten. Men jag suger ändå åt mig. Mycket bättre än när jag för ca 8 år sedan blev misstagen för Ashlee Simpson av en förvirrad amerikanare när jag var ute och festade kring stureplan..

Och nu när jag la upp de här bilderna tittade Dorian på dem och sa; Är det du, mamma?

 

Jag har även blivit jämförd med Rachel Berry (Lea Michelle) men det tänker jag inte dignifiera med ett svar då det snarare var tal om våra storslagna (läs: high maintenance) personligheter än utseende..

 

Kärlek

Sabina

Idag skickade jag iväg männen till Skansen för att möta upp farbror Harri och kusin Elli. Själv latade jag mig på soffan (och såg The Romantics för femtielfte gången) ett tag innan jag begav mitt till Täby Centrum för att luncha och strosa runt alldeles själv! Alltid när jag ska göra något för mig själv romatiserar jag så mycket om hur mysigt det kommer bli, hur kravlöst och stressfritt det är att vara bara jag. Och det är det ju. Men det är också helt fantastiskt tråkigt! Tycker bara det känns jätteläskigt att äta lunch själv. Hittade inga kläder heller såklart, jag hade ju trots allt presentcheckar värda 500 kr på H&M att gå lös med, vad tror ni det slutade med? Strumpor. Massa strumpor till både mig och Ilkka. Men en lite eloge ska jag ha, oftast när jag inte hittar något handlar jag till Dorian som är den sista i familjen som behöver kläder. Men jag handlade också lite fint till huset. Några färgglada tabletter till köksbordet, en tvål/lotionpump till badrummet och en hushållspappershållaregrej. Gud vad jag längtar till vi kan börja köpa grejer och göra om här hemma. En månad kvar ungefär, sen jävlar!

Vi har inte haft någon inflyttningsfest än. Jag har velat vänta till vi har fått i ordning här hemma för trots att vi bott här i ett halvår så är det inte i närheten så färdigt som jag vill. Efter vi fixat lite med inredning är hälften klart. Jag vill egentligen byta alla golv i hela huset mot ett ljusare aspgolv och jag vill definitivt göra om köket men det är stora grejer som får vänta. Inte bra för en människa med måstegöranuorkarintevänta-syndromet men jag får klia mina fingrar med andra, lite billigare projekt till dess :) Så, inflyttningsfest i slutet av sommaren kanske?

Igår tränade jag igen, det har inte blivit något den här veckan. Inte ens cyklat till jobbet p.g.a kort vecka och pollen. Jo, jag tror faktiskt att jag är känslig mot pollen. Så fort jag kommer ut snörps hela ansiktet ihop och näsan blir täppt och ögonen börjar rinna. Hela jag blir ett hängigt monster som inte orkar något. Fruktansvärt frustrerande. Ska man bli sån nu? Pollenallergiker? Är det ett ålderstecken? Har aldrig känt av det förut nämligen. Jävla ålder, sluta stig!

Hoppas ni också njuter av lite långledigt! Ilkka jobbar imorgon och hela helgen. (kul kille)

Kärlek

Sabina

För två år sen brännskadades Dorian när han fick varmt vatten över sig i ett oövervakad tillfälle. Jag har skrivit om det förut och jag känner faktiskt att jag inte behöver rota i arkivet igen och plocka fram alla känslor kring händelsen, hur det gick till, alla tankar om vad jag kunde gjort för att förhindra osv. Han har klarat sig bra, det har varit värre för mig men summan av kardemumman är att han har ärr över i princip hela sin vänstra arm som sen dess har behandlats med kompressionsärm och insmorning med bisalva varje kväll. Tills nu. För han är efter två år färdigbehandlad! Äntligen! Han skall enbart bära sin arm nu under sommaren när han är ute, som solskydd och det är ju egentligen inget annorlunda mot vad vi gjort med resten av hans kropp som inte är "skadad". Men sen är det klart.

Typ..

För nu börjar en hel hop nya tankar ta form i mitt huvud. För nu kommer ju andra att se armen, och undra. Kanske ställa frågor. Och hela magen snörps ihop när jag tänker på hur han kanske kommer att bli bemött. Barn är jag inte så orolig för, barn är rättfram och ocensurerade och vi har varit väldigt öppna med alla som redan sett armen om vad som har hänt och varför den ser ut som den gör. Brutal ärlighet är nog det enda som funkar för att han inte ska börja skämmas för att se annorlunda ut. Det och att vi håller stenhårt på att det inte är någon big deal. Men så kommer vi till mig, det största samvetet i världen. Det är JAG som måste jobba på att inte lägga någon vikt vid det, att inte bli så där oövervinnerligt ledsen när jag eller andra inser att han ser annorlunda ut.

På onsdag ska hans arm och mage (som har pigmentförändringar men inga ärr) fotograferas och sen ska bilderna skickas in till försäkringsbolaget som sedan ska avgöra vad han har rätt till för ersättning. Känns jättekonstigt att hoppas på stor summa för hur ska pengar hjälpa honom egentligen? Men jag gör verkligen det, hoppas på väldigt, himla, jättemycket. Pengarna sätts självklart direkt in på hans sparkonto och just den summan får han göra vad fan han vill med när han blir 18 sen. Jag är inte orolig, vi kommer göra ett sådant fantastiskt jobb med honom att han kommer att spendera dem väl ;)

Ett litet tips för att undvika eventuella olyckor: Håll koll på era små vid matlagning. Dorian var 15 månader och jag tittade till honom och var han befann sig i förhållande till mig och spisen typ 30 sekunder innan olyckan var framme. De är snabba, sjukt snabba. Skaffa spis- och ugnsskydd. Drick aldrig varma drycker i närheten av lösspringande barn. Och om olyckan är framme: LÅT KLÄDERNA VARA KVAR PÅ, spring in i duschen och spola med RUMSTEMPERERAT vatten. Iskallt vatten blir ineffektivt då smärtan från kylan gör det omöjligt att behandla i minst 20 MINUTER som en brännskada behöver. Är skadan omfattande, RING AMBULANS. Det gjorde jag. Var jag fick min handlingskraftighet ifrån och var i mitt minne jag gömt kunskapen om ljummet vatten vet jag inte för jag kan än idag inte komma på var jag lärt mig det, men jag tackar högre makter för att jag blivit utrustat med en extremt hög stresströskel. Jobbar bäst under press och är bra att ha i akuta situationer. Blir lugnet själv tydligen.

Jag hoppas att vår erfarenhet kan hjälpa någon där ute, att bli mer uppmärksam. Att vi kan vara ett varnande exempel. Jag har ett kontrollbehov som inte är av denna värld, visste om exakt vad som kunde hända och hur jag skulle undvika att det hände men ändå hände det. Det krävs inte mycket. En olycka händer lätt och snabbt osv.

Jag har förlåtit mig själv, jag har faktiskt det. Men det tog lång tid. Nu kan jag tänka på det utan att känna mig sämst i världen men under en tid var jag helt övertygad om att jag var världens sämsta mamma. För med handen på hjärtat och skammen i halsen erkänner jag att tänkte jag så om de föräldrar man läst om som hamnat i samma situation innan mig. Att de var oförsiktiga och att det inte alls händer vem som helst. Men det gör det. Det kan göra det. Så tänk er för och var försiktiga vid matlagning! Tror ni att ni redan är det, var ännu försiktigare. Det är egentligen så lätt att undvika.

Dorian bryr sig inte nämnvärt om sin arm. Han tycker det är skönt att slippa ärmen. Men han har ju erfarenhet sen innan med skenorna som han fortfarande använder på nätterna p.g.a. sina klumpfötter. Min stencoola, astuffa, mjuka, fina fina fina unge. Han är fantastisk.

Kärlek

Sabina

Jag tycker det är så himla praktiskt att prata och diskutera med folk om olika ämnen på nätet. Jag får ta mig tid att formulera mig och ingen avbryter när jag väl är inne i ett flöde som känns bra. Men det finns en nackdel: folk uppfattar mig alltid som arg! Varför? För att jag inte avslutar mina meningar med sjuttifjorton jävla smileys (och för att jag svär gissar jag). Vad fan är problemet? Jag är aldrig arg när jag diskuterar, det är det värsta jag vet för man blir fruktansvärt okonstruktiv när man är arg. De få gånger det har hänt har jag bara skrivt 'amendurå!' Och stängt ner sidan. Men balansen mellan att vilja bli tagen på allvar och att förmedla en sorts vänlighet och uppriktighet är hårfin. Det är nästan omöjligt att kombinera. Ponera att man diskuterar något jävligt allvarligt, typ diskriminering. Det är något jag har väldigt starka åsikter om men samtidigt vill jag inte uppfattas som arg, för då tas man inte på allvar, men jag vill inte uppfattas som oseriös, för då tas man inte på allvar. Jag hatar smileys, på riktigt. Finns det något fånigare att använda när man diskuterar saker? Så jag använder dem inte men kan således inte heller skämta om någonting eller vara ironiskt uta att folk idiotförklarar mig.

Om detta är något som händer mig just nu? Ja, det är därför jag skriver om det.

*miljoner glada gubbar*

Sabina

Chokladkakan gav mig ingenting. Mådde illa halvvägs igenom men åt hela ändå.

Gör nog aldrig om det.

Idag är jag för första gången på väldigt länge vansinnigt sugen på choklad. Alltså, chokladkaka. En stor sådan. Och jag tänker därför äta en.

Har en träningsfri dag idag så man får väl passa på? Eller nej, jag vet att jag lurar mig själv med argument men vafan. Är människa osv.

Kärlek

Sabina

Förälder - Du, jag ville bara berätta att X längtade jättemycket efter dig när du var ledig. Varje dag förra veckan kom hen hem och sa att hen ville att du skulle komma tillbaka.
Jag - Åå! Jag saknade henom också! Fantastiskt kul att höra!

Och DÄR, mina vänner, har ni en av väldigt många anledningar till att man har överseende med den låga lönen.

Alltså, den här Size Me-faderullan Blondinbella dragit igång är väl fin and all, men kan vi inte bara sluta fokusera på, bry oss och prata om kvinnliga kroppar all together? Okej folket? Det är lite tits and ass liksom. No biggie. Nu lägger vi ner tycker jag!