Alphabettown

Vi döpte ju Dorian efter J.D i TVserien Scrubs, jo det är sant, och varje gång jag ser serien nu flinar jag och tänker: hur kunde vi veta? Han verkligen är en liten mini-J.D. Tokflummig, lite weird, inte alltid helt hemma men alltid alltid jättecharmig. Och smart. Diplomatisk. Omtänksam. Fantastisk.

Är hemma och VABar idag med. Det innebär att det är femte Februaridagen jag är hemma och vabbar. Jag har även varit sjuk själv fem dagar vilket med lite enkel matematik resulterar i att jag spenderat två arbetsveckor på soffan och det KOMMER att kännas den 25e Mars. Men vad gör man? Dorian har fortfarande feber, 39 när han vaknde imorse och nu har jag inte mätt men han är varm. Imorgon är tar Ilkka över VABet för jag känner att jag kan det här nu.

Idag har vi iaf tagit oss utanför dörren för första gången den här veckan då vi fick en lapp i brevlådan om att kakel- och klinkerutbudet fanns på display i komposthuset (helt logisk placering om ni frågar mig..) Så dit vandrade vi. Det var som väntat föga imponerande men vi kommer nog att välja något ur detta standardutbud för att ha råd med att välja den inredning vi vill ha istället! Har gjort en excelbudget över detta och så farligt blev det ändå inte. Det beror väl på vem man frågar såklart :) Håller ju på att planerar köksrenovering också. Gud vad fint det kommer bli när det är klart. Det har visat sig att vi gjorde ett riktigt klipp när vi köpte det här huset. Liknande hus i området går redan för minst 200000 mer än vi gav för vårt så nu väntar vi bara på att renoveringen av badrummet ska bli klart så ska vi ta hit en mäklare som får omvärdera huset. Jättespännande att se vad vi landar på!

Nu ska jag tempa hjärtegrisen och eventuellt ge honom en sista dos ipren. Idag är sista dagen med febernedsättande nämligen.

Kärlek

Sabina

Leker lite med utseendet. På bloggen alltså.

Idag är ni 43 unika personer som besökt min väldigt ansprsåkslösa blogg. Igår var ni bara 18 så jag blir ju jättenyfiken på vilka ni är!

Skriv en rad vettja. Brighten my day!

Kärlek

Sabina

Idag är en sån dag då jag känner för att bara lägga mig i en stor hög och gråta. För att jag är trött, för att Dorian har haft 40 gradig feber i två dagar, för att vår externa hårddisk med alla våra filmer och serier som vi omsorgsfullt samlat på oss helt plötsligt la av när jag skulle tanka över nya grejer att underhålla oss med idag, för att det är snö ute igen och för att jag är allmänt deppig. Jag är fruktansvärt otrevlig när jag är på det här humöret så innan Ilkka gick till jobbet fick han smaka på känslor jag inte orkade gömma. Och han bara tar emot. Jag är en vidrig människa idag men försöker hålla humöret uppe för Dorians skull. Min stackars lilla hjärtegris som ligger och sover just nu. Han som slutade sova på dagarna när han var två. Igår sov han en gång vid 13 och sen en gång vid 17. Efter första omgången febernedsättande var han pigg men när den steg igen höll den sig kvar på 39.6 trots nedsättande. Får se hur det går idag.

Det är stökigt och äckligt hemma också så när Dorian är vaken och underhåller sig med TVn passar jag på att röja och städa och sanera. Köket är dammsuget och avtorkat. Hallen är okej den med. En maskin med tvätt snurrar och nu tar jag en paus. Ska försöka andas lite och hitta gnistan för jag vet att den finns där inne nånstans!

Sabina

Jag var ju såklart tvungen att läsa igenom Katerinas blogg lite för att utbilda mig lite i Katerinavetenskap. Förutom hennes undvikattutsättasförvåldtäkts-manual som jag kommer att bemöta i ett eget inkägg läste jag självklart också hennes försvarstal. Hon menade att det är barnmisshandel att undanhålla för sina barn vilket kön de har. Detta gjorde mig nyfiken. Hon verkar mena att det är viktigt att informationen kommer från barnets föräldrar och inte från omgivningen, att det är ett socialt experiment och bla bla bla massasakerhonhittatpåutanbelägg. Jag undrar följande: När är det bäst att tala om för sina barn om de är en tjej eller kille? Är det vid 1, 2 eller kanske 3årsåldern? Ännu äldre? Är det bäst om föräldern med samma kön delger barnet informationen så att det direkt kan hitta någon att relatera och ansluta sig till? Skall man bara prata könsorgan eller bör barnet även informeras om hur man förväntas vara som tjej/kille? Är det även viktigt att t.ex. tala om för barnet vilken etnicitet det har? Jag har aldrig talat om för Dorian att han är en härlig blanding av grek/svensk/finsk men det kanske är på tiden att vi har "the talk". Så han vet liksom och så att jag inte blir anklagad för barnmisshandel av en låtsasexpert.

Jag har väldigt svårt att se det nyttiga i att tala om något som ett barn inte frågar om. Hur ser ett sådant samtal ut? Hur bör det utformas för att inte låta alldeles för bajsnödigt?

Dorian vet mycket väl att han är en pojke, det har han lärt sig på sin förskola och av den farliga omgivningen, inte av mig. När han säger att han är en pojke brukar jag svara att ja, du är en pojke. Du är också ett barn och du är framförallt Dorian. Hur kan man inte se det begränsande i att bara definiera en person efter kön? På vilket sätt är det viktigt att tala om för barn vilket kön de tillhör?

Som jag skrivit i tidigare inlägg har jag varit inne på att inte avslöja kön på vårt nästa barn för andra än eventuellt mig själv och Ilkka för ens barnet anlänt till världen och jag är nu mer än övertygad om att det är den vägen jag kommer att gå. Jag vill inte tillskriva mitt ofödda barn förväntningar, attribut och andra begränsningar innan det ens fått bilda sig en personlighet. Jag vägrar.

Men säg inget till Katerina, jag vill ju inte bli polisanmäld för barnmisshandel.

Sabina

En annan sak som jag kom att tänka på under debatten var fenomenet att vissa väldigt gärna vill förminska en fråga genom att ställa det i relation till något annat. Allstå, vi borde inte bry oss om jämställdhet eftersom barnen i Afrika svälter. Jag tycker det är ett så himla konstigt, för att inte tala om billigt, argument. Varför skulle man inte kunna bry sig om båda? Varför får bara de stora frågorna diskuteras enligt vissa? Ett problem försvinner ju inte bara för att det finns andra större problem. Det är alltid bra med perspektiv, självklart, men inte om det läggs fram som syfte att förminska någons engagemang eller åsikter.

Och en till sak: alla dessa som påstår att vi bor i ett av världens mest jämställda länder och således inte borde göra något för att göra det ännu bättre. Lite som att säga att om du vunnit VM kan du lika gärna lägga av för du har redan blivit bäst än gång. Något som redan är bra går ju alltid att förbättra ytterligare! Eller hur?

Folk är så konstiga.

Nu har jag precis tittat på Kvällsöppet som gick i veckan och tog upp genuspedagogik och jag har följdaktligen lite saker jag vill få ur mig.

Det första är att jag är så himla stolt och imponerad av människor som orkar fortsätta predika för döva öron när det kommer till genus, jämställdhet, feminism och nyligen ordet hen. För jag orkar nog inte längre. Folk är så ovilliga att ta till sig information och stundtals känns det som att folk bara spelar dumma. För nej, det handlar inte om att göra tvärtom och att beröva barn deras könstillhörighet. Nej det handlar inte om att vi vill tillskriva barn nya förväntningar och egenskaper. Genus handlar om att belysa problemen med snäva könsroller, att lyfta fram problemen detta skapar för barn som inte passar in i dessa roller och att skapa fler och bredare förutsättningar och roller som fler kan känna sig hemma i. HUR svårt ska det vara att ta till sig? Hur kan man vara så envis när det kommer till något som så uppenbart är bra för våra barn att man vägrar förstå vad det går ut på?

Det andra jag vill få ur mig är att jag är rent ut sagt förbannad på Katerina. Ha mage att sitta i TV och anklaga en familj som inte har möjlighet att försvara sig för barnmisshandel?! Vem i själva helvete tror hon att hon är? Att uppfostra sina barn som individer istället för hon och han och allt vad det innebär är snarare befriande och en god gärning. Det är precis det jag försöker göra med Dorian och jag tog väldigt illa vid mig av hennes ord.

Det tredje. En sak som jag har så himla svårt att förstå och svara på är när någon säger att "tjejer måste få vara tjejer och killar måste få vara killar". För det är ju just det det här handlar om. Vad det innebär att vara tjej och kille. Blir Dorian mindre kille om han har klänning på sig? Blir en tjej mindre tjej om hon får lov att ta stort utrymme i en barngrupp? Vad betyder tjej och vad betyder kille? (förutom att de har olika könsorgan) Jag är fruktansvärt trött på att det här förminskas till en debatt om vilka leksaker barn av olika kön leker med eller vilka kläder barn av olika kön vill ha. Det här ämnet är så himla mycket större än de ytligheter som motståndarna drar till med när argumenten tar slut och måste ges den respekten.

Sen kommer vi till ordet hen. Här tänker jag svära lite för fy jävla helvete vad jag är trött på folk som väljer att missförstå syftet med ett könsneutralt pronomen. NEJ det har alltså inte uppfunnits för att utrota han och hon. Nej det har inte uppfunnits för att skapa ett mobb med könslösa och könsförvirrade individer (herregud vad jobbigt de måste ha det i Finland som använt ett könsneutralt pronomen i typ för evigt). NEJ det har inte uppfunnits för att förvirra alla mentalt retarderade tjejkillehonhanidioter. Det är ett komplement som faktiskt behövs, vare sig ni vill eller inte. Nedan följer några användningsområden:

1. När man inte vet könet på någon. Exempel: Innan Victorias dotter föddes var hon en hen eftersom könet ej var faställt. Nu är hon en hon, om man så vill. (Annars är hon ju Estelle. En individ som måste få fungera utanför sitt kön.)

2. Sockerbagaren i den kända barnsången är en hen eftersom det är helt orelevant vad bagaren har för kön.

3. Jag pratar och skriver en del om mitt jobb. P.g.a. tystnadsplikten får jag varken avslöja namn eller kön på de barn jag eventuellt pratar om. Så istället för att säga eller skriva hon/han, den, h*n eller personen kan jag använda mig av hen. Det går snabbare, ser bättre ut och är enklare.

4. Om jag skriver en uppsats eller avhandling och har använt mig av intervjuer där folk vill vara anonyma kan jag skriva hen av samma andlening som ovan.

Sen finns det självklart vissa extrema personen inom den här pedagogiken också men det finns det inom alla områden i samhället och dessa ska inte få definiera genusmedvetenhet.

Har vi rett ut det nu? Skicka gärna det här inlägget vidare. Länka till det i era bloggar eller skriv ett eget. Folk måste utbildas för jag börjar tappa tron på mänskligheten. Man orkar bara så mycket även om jag har helt fantastiska förebilder inom det här området som kämpar dagligen med att utbilda folk. Jag är glad om jag kan bidra lite till att sprida det vidare. Lady Dahmer är en av dessa och hon är verkligen helt fantastisk på att föra den här debatten och hålla det på en civiliserad nivå. Läs hennes blogg.

Sabina. Henförespråkare och genusmedveten förälder.

Det är en lite deppig söndag här hemma. Mycket tankar som irrar omkring som drar ner en i bluesträsket. Det blir t.ex. inga studier i vår som planerat utan det får skjutas fram till hösten. CSN tjaffsar om 2 KY-poäng och 11 högskolepoäng som jag missat ta efter havererat examensarbete förra våren då företaget jag praktiserade för gick i konkurs och chefen var så snäll och tog med sig allt jag gjort till Örebro på ett sätt man ser på filmer eller läser om i tidningar. Jag kom till kontoret och min dator med allt jag gjort var puts väck. Jag hade gjort lathundar för i princip hela deras inköpssystem och kämpat länge och hårt med detta så det var som en jävla pungspark att komma dit och inse vad det var för ledning man jobbat för. Försökte lösa det tillsammans med mina två klasskamrater som jag gjorde praktik med men cirkeln slöts liksom aldrig så det blev inget för mig. Tappade gnistan och tog inte tag i det vilket resulterade i att jag missade den delen av min utbildning. Sen har jag ju kommit fram till att jag inte vill arbeta med det jag utbildade mig till men jag vägrar se det som bortkastad tid. Men jag måste läsa upp de poängen för att kunna få studiestöd och jag klarar mig omöjligt utan det så det får som sagt skjutas på framtiden. I vår tänker jag koncentrera mig på dessa poäng och eventuell läsa upp gymnasiets matte B. Sen är det knapert här överhuvudtaget efter en ekonomiskt underlig vinter. Sen har jag ju varit sjuk den här månaden så det kommer kännas på nästa lön med. En oändlig cirkel skulle man kunna kalla det och just idag orkar jag inte vara glad ändå! För det är jag oftast. Jag vet att allt löser sig men ibland måste man få spela fiol och vara lite bitter.

Har trots allt haft en riktigt fin helg som spenderats med våra härligt fantastiska vänner. Middag och spel till sena nattimmen och sen sov jag till 12 (!!!) idag. Dorian och Ilkka gick upp vid 9.

Imorgon blir det äntligen jobb igen. Som jag längtar. Min hjärna får liksom lite lugn och ro när jag är sysselsatt och för en rastlös själ är det stundtals livsfarligt att ligga hemma för länge.

Hoppas ni haft ett trevligt veckoslut.

PPE

Sabina

Så är statusen nu. Åt två riktiga mål mat igår, alltså varken nudlar eller mariekex utan det var både proteiner och kolhydrater, och idag känner jag mig frisk. Men jag får inte gå till jobbet så jag tittar på dålig dagtv. Just nu: en son som är väldigt, väldigt arg på sin frånvarande pappa. Och en programledare som om möjligt är ännu argare än sonen av oklar anledning. Sen tänkte jag försöka titta på Våra Bästa År för att se hur lite jag missat medan jag varit upptagen med att jobba och ha ett liv.

Det var tänkt att jag skulle ut på en välbehövd dejt med min andra halva ikväll men hon är förkyld och jag är pank så vi skjuter på det ett tag. Men jag bestämde att vi den här våren ska ut minst en gång i månaden för att hitta tillbaka till varandra, till kärleken. Vi har inte umgåtts bara vi på jäääättelänge. Sist jag kommer ihåg var i november när vi sprang Twilightmaraton. Vem jag pratar om? Emma såklart. Min BFF.

I helgen är vi lediga allihopa tillsammans. Alltså, jag och Dorian är alltid lediga tillsammans men i helgen är även mannen hemma. Vi har ingenting planerat. Huset skulle behöva rensas, städas och saneras så jag räknar med att vi ligger på soffan hela helgen.

PPE

Sabina

Joråsatte, sjuk igen då. Bara andra gången på en vecka? Magen denna gång också. Vaknade vid två i natt av att magen tackade för sig, tömde sig på innehåll och stack sig själv med en kniv. Fifan vad ont jag hade! Har känt mig bättre till och från under dagen men nu mår jag väldigt, väldigt illa. Jag får aldrig klara direktiv från symptomavdelningen när det gäller magsjuka. Jag är inte den som spyr och skiter samtidigt i ett inferno av maginnehåll utan jag blir så här, ont i magen och mycket toaspring för att bespara er de detaljer ni inte behöver. Jag lider av grov emetofobi så det är även svårt att skilja på vad som är fobin och vad som är riktigt illamående. Så nu vet ni hur allt står till här hemma. Avskyr att vara hemma från jobbet också, är stundtals relativt pigg men det är strikt 48 h policy så jag blir hemma även imorgon. Kittlar så där i plånboken men vad gör man?

Hoppas ni mår bättre.

PPE

Sabina

Jag insåg att jag inte hade uppdaterat på en hel vecka och det går ju inte för sig. Tyvärr finns det inte mycket att rapportera. Jag jobbar och står i som vanligt och längtar efter vår! Dels för det lite mildare vädret, även om jag verkligen älskar snö, men också allt roligt som händer fram på vårkanten. Förhoppningsvis kommer renoveringen av vårt badrum igång och det ser vi fram emot då det knappt går att bada för tillfället utan att skapa en mindre översvämmning. Jag har även börjat pula på ett nytt kök då det vi har nu är fruktansvärt opraktiskt och faktiskt inte alls så fint som det kan vara. Ikeas planeringsverktyg är livsfarligt för någon som längtar efter förändring :)

Mår ni bra?

PPE

Sabina