Alphabettown

Det är ju midsommar på fredag. I den här familjen har vi som vanligt inga planer. Varken jag eller Ilkka är några "firare" av högtider. För mig handlar det om att jag innan Ilkka faktiskt oftast firade midsommarafton med min mamma och på senare år har vi firat med familjen hemma hos min morbror. Av olika anledningar blir det inte så i år. Nu när man fått barn känner jag pressen lite att man måste fira typ varenda jävla helg som finns för att inte vara en dålig förälder men samtidigt känner jag att, varför fira för firandets skull? Sen ruttnar jag på att allt ska firas med alkohol. Gärna för mycket och baraföratt. Min mamma försökte styra upp alkoholfritt firande i år och möttes av sura miner? Så jag orkar faktiskt inte engagera mig överhuvudtaget. Vi blir nog hemma och myser. Eventuellt letar vi upp någon stång, men egentligen. Varför? Mycket folk och förmodligen regn/alldeles för mycket sol. Är det uppenbart att jag inte gillar högtider? ;)

Vad har ni för planer?

Kärlek

Sabina

Hur kan man gå från att spara en tredjedel av återbäringen till att kanske lyckas spara en femtedel? Ändå får vi väldigt mycket för lite pengar, men det blev betydligt dyrare än vi från början tänkt. Vi får komplett badrum, tvättstuga, klädkammare, hall och tapeter till tre rum för under 20000 men ändå, sjukt mycket pengar. Längtar tills det är klart så det blir lite mer handfast att det var värt det! Just nu har man ju bara en tanke om hur allt kommer bli. Men det blir bra. (måsteblibra)

Kärlek

Sabina

Jag tycker det är så himla praktiskt att prata och diskutera med folk om olika ämnen på nätet. Jag får ta mig tid att formulera mig och ingen avbryter när jag väl är inne i ett flöde som känns bra. Men det finns en nackdel: folk uppfattar mig alltid som arg! Varför? För att jag inte avslutar mina meningar med sjuttifjorton jävla smileys (och för att jag svär gissar jag). Vad fan är problemet? Jag är aldrig arg när jag diskuterar, det är det värsta jag vet för man blir fruktansvärt okonstruktiv när man är arg. De få gånger det har hänt har jag bara skrivt 'amendurå!' Och stängt ner sidan. Men balansen mellan att vilja bli tagen på allvar och att förmedla en sorts vänlighet och uppriktighet är hårfin. Det är nästan omöjligt att kombinera. Ponera att man diskuterar något jävligt allvarligt, typ diskriminering. Det är något jag har väldigt starka åsikter om men samtidigt vill jag inte uppfattas som arg, för då tas man inte på allvar, men jag vill inte uppfattas som oseriös, för då tas man inte på allvar. Jag hatar smileys, på riktigt. Finns det något fånigare att använda när man diskuterar saker? Så jag använder dem inte men kan således inte heller skämta om någonting eller vara ironiskt uta att folk idiotförklarar mig.

Om detta är något som händer mig just nu? Ja, det är därför jag skriver om det.

*miljoner glada gubbar*

Sabina

Chokladkakan gav mig ingenting. Mådde illa halvvägs igenom men åt hela ändå.

Gör nog aldrig om det.

Tränade igår för första gången på väldigt länge. Tog ut mig ordentligt och till och med sprang (!) en del. Vaknade imorse och kände mig bakfull? Hela kroppen värker, jag har lite huvudvärk och en antydan till snuva. Lägg lite illamående på det och ni har mitt vanliga bakistillstånd. Men eftersom jag inte drack en droppe igår,annat än vatten och cola zero, så måste det vara träningen.

Imorgon däremot, kommer jag nog att vara bakis på riktigt.

Kärlek

Sabina

Kom på detta: Nu får det fan bli sommar innan jag blir arg.

Slut på hot

Kärlek

Sabina

Eller? Man vet aldrig men idag känner jag mig bättre i alla fall. Har ingen feber men är otroligt seg i huvudet. Och snuvig. Jag misstänker att de senaste veckornas händelser eventuellt börjar hinna i kapp. Eller är det hösnuva? Jag vet väl inte, jag är ingen jävla läkare.

Kärlek

Sabina

Idag har det känts som att minsta motgång kan få mig att brista ut i fulgråt utan dess like. Alla mina känslor och nerver har befunnit sig i akutläge utanpå skinnet. Inte jättepraktiskt när man jobbar med barn som har egen vilja. Men de har behandlat mig bra idag, mina ungar. Jag gungade jättelänge med en av dem i vår gigantiska gunga och herregud så välbehövligt det var att slå mig ner på hens nivå och bara vara i stunden. Vi sjöng sånger om våren, L och jag. Hen är fantastisk!

Jag kommer på mig själv med att längta till sommaren. Vet inte varför, jag har aldrig varit någon längta-efter-sommarenmänniska men just nu vore det så himla skönt med lite solsken och värme. Jag är niveablå om vintern och trivs med det men just nu behöver min iskalla själ värmas upp. Jag vill knarka d-vitamin och vara ledig några veckor i streck. Sova några dagar skulle jag också behöva för just nu vet min tröttma inga gränser.

Ta hand om er och varandra!

Kärlek

Sabina

Idag är en sån dag då jag känner för att bara lägga mig i en stor hög och gråta. För att jag är trött, för att Dorian har haft 40 gradig feber i två dagar, för att vår externa hårddisk med alla våra filmer och serier som vi omsorgsfullt samlat på oss helt plötsligt la av när jag skulle tanka över nya grejer att underhålla oss med idag, för att det är snö ute igen och för att jag är allmänt deppig. Jag är fruktansvärt otrevlig när jag är på det här humöret så innan Ilkka gick till jobbet fick han smaka på känslor jag inte orkade gömma. Och han bara tar emot. Jag är en vidrig människa idag men försöker hålla humöret uppe för Dorians skull. Min stackars lilla hjärtegris som ligger och sover just nu. Han som slutade sova på dagarna när han var två. Igår sov han en gång vid 13 och sen en gång vid 17. Efter första omgången febernedsättande var han pigg men när den steg igen höll den sig kvar på 39.6 trots nedsättande. Får se hur det går idag.

Det är stökigt och äckligt hemma också så när Dorian är vaken och underhåller sig med TVn passar jag på att röja och städa och sanera. Köket är dammsuget och avtorkat. Hallen är okej den med. En maskin med tvätt snurrar och nu tar jag en paus. Ska försöka andas lite och hitta gnistan för jag vet att den finns där inne nånstans!

Sabina

Det är en lite deppig söndag här hemma. Mycket tankar som irrar omkring som drar ner en i bluesträsket. Det blir t.ex. inga studier i vår som planerat utan det får skjutas fram till hösten. CSN tjaffsar om 2 KY-poäng och 11 högskolepoäng som jag missat ta efter havererat examensarbete förra våren då företaget jag praktiserade för gick i konkurs och chefen var så snäll och tog med sig allt jag gjort till Örebro på ett sätt man ser på filmer eller läser om i tidningar. Jag kom till kontoret och min dator med allt jag gjort var puts väck. Jag hade gjort lathundar för i princip hela deras inköpssystem och kämpat länge och hårt med detta så det var som en jävla pungspark att komma dit och inse vad det var för ledning man jobbat för. Försökte lösa det tillsammans med mina två klasskamrater som jag gjorde praktik med men cirkeln slöts liksom aldrig så det blev inget för mig. Tappade gnistan och tog inte tag i det vilket resulterade i att jag missade den delen av min utbildning. Sen har jag ju kommit fram till att jag inte vill arbeta med det jag utbildade mig till men jag vägrar se det som bortkastad tid. Men jag måste läsa upp de poängen för att kunna få studiestöd och jag klarar mig omöjligt utan det så det får som sagt skjutas på framtiden. I vår tänker jag koncentrera mig på dessa poäng och eventuell läsa upp gymnasiets matte B. Sen är det knapert här överhuvudtaget efter en ekonomiskt underlig vinter. Sen har jag ju varit sjuk den här månaden så det kommer kännas på nästa lön med. En oändlig cirkel skulle man kunna kalla det och just idag orkar jag inte vara glad ändå! För det är jag oftast. Jag vet att allt löser sig men ibland måste man få spela fiol och vara lite bitter.

Har trots allt haft en riktigt fin helg som spenderats med våra härligt fantastiska vänner. Middag och spel till sena nattimmen och sen sov jag till 12 (!!!) idag. Dorian och Ilkka gick upp vid 9.

Imorgon blir det äntligen jobb igen. Som jag längtar. Min hjärna får liksom lite lugn och ro när jag är sysselsatt och för en rastlös själ är det stundtals livsfarligt att ligga hemma för länge.

Hoppas ni haft ett trevligt veckoslut.

PPE

Sabina

Joråsatte, sjuk igen då. Bara andra gången på en vecka? Magen denna gång också. Vaknade vid två i natt av att magen tackade för sig, tömde sig på innehåll och stack sig själv med en kniv. Fifan vad ont jag hade! Har känt mig bättre till och från under dagen men nu mår jag väldigt, väldigt illa. Jag får aldrig klara direktiv från symptomavdelningen när det gäller magsjuka. Jag är inte den som spyr och skiter samtidigt i ett inferno av maginnehåll utan jag blir så här, ont i magen och mycket toaspring för att bespara er de detaljer ni inte behöver. Jag lider av grov emetofobi så det är även svårt att skilja på vad som är fobin och vad som är riktigt illamående. Så nu vet ni hur allt står till här hemma. Avskyr att vara hemma från jobbet också, är stundtals relativt pigg men det är strikt 48 h policy så jag blir hemma även imorgon. Kittlar så där i plånboken men vad gör man?

Hoppas ni mår bättre.

PPE

Sabina

Herremindarwin vad den här veckan har varit lång. Vi har haft personalbortfall utan dess like! Jag är dessutom den enda som jobbat hela veckan så jag har drabbats varje dag. I tisdags var vi 2 (!!!) personal på 21 barn. Det gick, men fy fan vad kämpigt det var. Vår avdelning förbises ofta när det gäller vikarier för att vi faktiskt fungerar. Ibland känns det som att de andra avdelningarna är sjunkande skepp som får vikarier så fort någon är sjuk och har halv barngrupp medan vi får kämpa på med fullbarngrupp och halv personalstyrka. Men så är det såklart inte, men det är fredag och jag har nog aldrig varit så här trött efter en arbetsvecka. Jag tackar våra fantastiska barn för att det ändå gått runt. Helt fabulösa är de!

Nu ser jag fram emot en hel helg med bara Dorian. Ilkka jobbar, som vanligt varannan helg, och vi har faktiskt lyckats boka in en del grejer som vi ser fram emot båda två. Vanligtvis är vi mestadels utomhus när vi är själva men imorgon ska vi gå på bio. Det bli Dorians första biobesök! Vi ska se Lejonkungen i 3D med min bästa vän Emma, Leja och Marre. Det ska bli intressant att se om Dorian klarar av det. Jag har mina aningar om att det kan bli för högljutt för honom men vi hoppas på gott resultat ändå. Sen har jag lovat honom Donken :)

Nämnas bör väl också att min älskade son blev 3 år i torsdag. Det känns helt otroligt att han redan är tre år.
Tänkte att jag ska ägna ett inlägg helt åt/om honom senare så kom gärna tillbaka!

PPE

Sabina

Jag är trots allt småbarnsförälder OCH jobbar på förskola så att jag är sjuk ofta är väl inte helt ovanligt. Men det betyder inte att det är en kul historia att vara frisk två veckor sen sjuk en hela vinterhalvåret. Den här gången serverades en mördande förkylning och ett vänsteröra som gör mer än mycket ont. Ibland smäller det i det, ibland är locket så bedövande att jag inte hör någonting och jag bara väntar på att trumhinnan ska säga hej då och sprängas i luften. Är det inte bättre på onsdag går jag till tant doktorn för det gillar jag ju. Såg så himla mycket fram emot att gå till jobbet idag efter allas långledighet och hänga med mina kids men när jag vaknade av andnöd vid fem i morse insåg jag att det var bara att ringa och sjukskriva sig.

Dorians förskola har stängt idag och imorgon så han spenderar sin tid hos min svärmor som säkert underhåller honom bättre än jag kan göra just nu.

Hur mår ni? Har vinterns första riktiga kyla påverkat er med?

PPE

Sabina

Ilkka sitter och läser en intervju med Joe Labero i min Mamatidning där han, Labero alltså, så fint förklarar varför han är glad att han fick en dotter och inte en son: "Nu får jag ju uppleva hästar och balett istället för fotboll och hockey som jag själv höll på med när jag var liten." Förlåt mig, herr Labero, men får det lov att vara en tripp in i framtiden? Du verkar visserligen trivas i artonhundrafrösihjäl men det är det eller en fet spark i nyllet. Välj själv.

Min favorit Lady Dahmer har för övrigt skrivit ett fantastiskt inlägg om gnälliga män som inte tycker att kvinnofrågor är något att gnälla över eftersom även män diskrimineras ute i stora läskiga världen. Det ena utesluter ju det andra som vi alla vet. Vill ni läsa ett längre inlägg i ämnet kan ni göra det här. Gör ni inte det, läser alltså, sviker ni jämställdhetskampen och är urusla feminister. För feminister är ni väl?

Det här bara måste ni läsa också. Helt fantastiska händelser från 2011 som gav mig både tårar och skratt.

Det här med språkrådets nya ord "tjejsamla" orkar jag inte ens be er läsa om för det är så tragiskt att jag blir gråtig.

Annars är allt bra med oss. Jag är tröttare än trötter men snart är veckan slut och vi är lediga allihop hela helgen lång!

PPE

Sabina

Treårstrots, terrible twos. Kalla det vad man vill men åkomman har intagit min sons kropp. Han är ett j*vla monster! Det enda han säger dagarna i ända är 'jag vill inte' och 'nej'. Vad man än säger alltså. Sen mixar han upp det med diverse vredesutbrott när han inte får som han vill alternativt när han måste göra något han inte vill, typ klä på sig eller äta mat. Slåss gör han också. Och jag, som fortfarande är kvar i trotsåldern själv, har SKITsvårt att hantera det! Just nu känns det mest som att vi skriker på varandra som två tonåringar. Jag hatar att bråka med honom men när alla metoder falerat och tålamodet tryter blir det någon slags förpubertal maktkamp oss emellan som oftast slutar med att han skrikgråter och jag stänger in mig någonstans för att lugna ner mig. Det värsta är att inget biter på honom. Varken hot (som jag hatar att använda, så jävla ineffektivt) eller belöningar, tala lugnt och sansat eller att resonera. Han hade en sån här period när han var runt två också men den var väldigt harmlös i jämförelse. Då kunde man liksom lura honom att göra som man ville. Nu är han ju mini-Einstein och synar ens bluffar som något litet medium.

Blir galen, men what else is new liksom?

PPE

Sabina

Men jag lever och lämnar er med den här


Jag återkommer när allting lättat. Om det nånsin gör det.

PPE

Sabina