Alphabettown

 

 

Nu har jag precis beställt tvättmaskin och torktummlare. Herregud, så mycket pengar! Men det får det vara värt. Det ska bli otroligt skönt och lyxigt att ha en torktummlare igen. Och en tvättmaskin som funkar och inte låter som den mördar någon under programmen..

 

Så här ser de ut 

 

 

 

 

 

 

Jag har haft en del idoler genom åren, gillat många lagom mycket typ. Men den här människan finns längst in i hjärtat och stannar där tills jag dör och bortom det. Hans musik, hans liv, den han var och fortsätter vara kommer alltid att betyda otroligt mycket för mig. Hans musik ska spelas på mitt bröllop och min begravning och Om kommer att bära hans namn när hen anländer. Jag saknar honom fast jag aldrig träffat honom och det smärtar mig att han inte kan göra musik längre.

 

Idag är det tio år sedan han dog. Idag ska jag minnas honom hela dagen ♥

 

 

 

 

 

Vi håller konstant på att uppdatera hemmet. Just nu är det lekrummet som får sig en välbehövlig makeover för att passa två barn med fem år emellan dem. Tanken är att det ska funka för Dorian att sitta och skriva läxor där i framtiden (JAG ÄR EMOT LÄXOR MEN INTE SAMHÄLLET) och småprylar som inte är bebislämpliga ska kunna förvaras på högre höjder. Och så blir det gult! Knallgult blir det och sen ska inredning gå i rött. En röd ribbstol ska upp bland annat. Det kommer bli skitbra och jag slänger upp lite bilder sen när allt är färdigt. Våra barn ska sova ihop så länge det bara går, gemensamhetsskapande och så där tänker jag. Första året får Om sova inne hos oss men sen flyttar hen in till Dorian och då måste vi nog göra oss av med Dorians fantatsiskt fina säng. Det kommer ta emot, jag älskar den men rummet är så litet och en ettåring i våningssäng känns inte korrekt även om det är i en underslaf.

 

När lekrummet är färdigt ska vi fixa lite i badrummet. Vi ska köpa nya maskiner (vår Hoover tvättmaskin är helt värdelös och jag börjar sakna torktumlare) sen ska det in nytt handfat, kommod, vi ska ha en grovdiskho i bänken ovanför maskinerna och en stringhylla jag haft på vänt länge ska upp och förvara mina fina plåtburkar som jag gömmer tvättmedel i! Längtar till det är färdigt. Och färdigt blir det, innan Om kommer!

Jag vet inte vad den här ungen tror är möjligt att genomföra, men ibland är hen på väg ut genom typ naveln. Eller varför inte höger eller vänster sida av magen? Eller genom revbenen? Det är konstant disco ska jag tala om. Det har det varit sen v.18 ungefär, verkligen aldrig stilla. Och jag älskar det, även om jag ibland skriker rakt ut när en odefinierbar kroppsdel tar spjärn mot mitt inre i ett försök att rymma.

 

Som att hen vill lugna mig 24/7 "jag lever mamma, känn på den här"

Dorians önskelista, den han själv dikterat, är väl inte särskilt fantasifull. Vad som helst med Star Wars önskas. Typ lasersvärd, Lego Star Warsspel till X-box 360, Lego byggsatser (som att han inte har alla). Vi har köpt en resväska och kommer att köpa Jabbas Palace till honom och jag vet att hans moster kommer att köpa en Jedimorgonrock och en R2D2-spargris. Annars är liksom allt annat uppskattat hos vår lilla Star Warsnörd och jag vet att hans far är av samma uppfattning :)

 

Så vad önskar jag mig till honom? Utklädningskläder i alla dess former, klänningar, peruker, accessoarer superhjältedräkter, djurdräkter. Han älskar att klä ut sig och eftersom han växer som ogräs har han nu växt ur nästan alla kostymer han har. Framförallt sina klänningar som han blivit så stor för att han spräckt dem i sömmarna :) H&M har jättemycket fint just nu så det är ett tips! (Jag var tvungen att dela upp det i två länkar eftersom H&M envisas med att dela upp till och med maskeradkläder efter kön. SUCK) Jag skulle satsa på stl 122-128 för att kläderna ska kunna användas längre.

 

Jag skulle även uppskatta normbrytande böcker förslagsvis Anette Skåhlberg.

 

Sen kommer jag tyvärr inte på mer. Han är liksom ungen som har allt han behöver och just nu gör han inte mycket annat än bygger med Lego. Sen fyller han ju år en månad efter jul så lite får man ju spara till dess!

 

 

Det är ju snart jul och i sann barnanda kommer här min önskelista! En del saker kanske passar Om (arbetsnamnet på den där som väntas komma runt just jul) bättre men en del saker är till mig. Och Om. Okej, mest till Om men jag kan inte komma på något jag önskar mig..

 

Ett babygym

 

 

 

Den här är det många som delar på min wall idag och jag vet inte vad jag missar, men jag tycker den är.. Helt värdelös? Onyanserad? Här har vi alltså en man som spenderat en dag i sin dotters skolklass och kommit fram till att dagens föräldrar inte gör sitt jobb. Den har vi aldrig hört förut, eller hur?

 

Ola är, som jag förstått det, en rätt hygglig snubbe i vanliga fall men här blir det bara tankevurpa på tankevurpa. Han romantiserar 70-talsskolan där lärare var auktoriteter snarare än mentorer som deras roll innebär idag. Han verkar vilja återinföra skamvrån (trots att forskningsraport på forskningsraport visa att straff  varken är effektivt eller skapar bättre ungar, snarare tvärtom) och han verkar vilja se ett nytt led med små militärungar som lyder utan att ifrågasätta.

 

Så vad missar han i sin analys? Ptja, typ allt kanske. Att samhället förändrats och ungarna med det, att klasserna idag är på tok för stora och lärarna jobbar ofta själva i klassrummen tillsammans med sina uppemot 30 elever. Att barn med resursbehov inte är hänvisade till OBSklasser (dessa slapp ju perfekta föräldrar som Ola möta när de spenderade tid i sitt barns klass) som fanns på det fina 70-talet och att skolan i sig är tuffare idag. Jag ser det som självklart att barn reagerar på detta.

 

Jag är av åsikten att alla vuxna som barn möter är gemensamt ansvariga för "uppfostran" (ett ord jag känner stark aversion emot, jag lever i symbios med mitt/mina barn och sätter gränser när och där det behövs, jag kommer aldrig att uppfostra mina barn) It takes a village osv. Och jag kommer lära mina barn att ifrågasätta. Så ja, mina ungar kommer förmodligen vara de där jobbiga jävlarna och det är inget jag varken skäms för eller ser som negativt.

 

Jag anser att man bör införa obligatoriska ledarskapskurser på alla lärarutbildningar, för varför ska egentligen barn "lyda" sina lärare? Om en lärare har massvis med kunskap men noll ledarskapskompetens så är det väl relativt självklart att det blir kaos. Som Ola skriver i sin krönika "barn gör som vi gör inte som vi säger" och vad är vi för förebilder om vi avkräver lydnad och respekt utan att förtjäna det?

 

Jag förstår att lärare är de människor som tar emot den här krönikan med öppna armar. Det är överarbetade, underbelönade vuxna som inte får den uppskattning eller de pengar de förtjänar för det jobb de lägger ner men att lägga ansvaret för detta på föräldrarna är inte helt rättvist. Även kraven på föräldrar är högre idag än de var på det ljuva 70-talet.

 

Allt detta kan behövas tas med när man analyserar sina barns skoldagar men här har man reducerat ett samhällsproblem och lagt ansvaret för detta på individer som, i de allra flesta fall, gör sitt bästa för att producera respekterande och "lydiga" ungar.

 

Tack för mig

 

 

 

Jag har, likt många med mig, följt och förfärats över fallet med tjejen som blev inlåst i ett rum av sex killar som sedan hade samlag med henne mot hennes vilja (våldtog henne alltså). Hon sa nej, flera ggr till och med, men hovrätten har alltså nyligen frikänt allihop då det inte gick att bevisa att hon befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Hur det kan finnas ett mer hjälplöst tillstånd än det hon befann sig i övergår mitt förstånd men så såg alltså domen ut och jag känner att det är en sak, eller en åsikt, jag vill diskutera här.

 

Och det är myten om den psykopatiske våldtäktsmannen. För vet ni? Alla män är potentiella våldtäktsmän. Att hålla fast vid påståendet att de män som våldtar kvinnor är psykopater är fel. Våldtäktsmännen är din granne, din släktning, din kompis, din kollega ja vem som helst faktiskt. Det är inga psykon som utför våldtäkter, det är helt vanliga män. Pappor, kusiner, farbröder, bröder. Det enda de har gemensamt är att de är män.

 

Så varför ska vi avliva myten? Jo för att risken med tron att bara psykopater våldtar blir att våldtäktsoffer misstros. Ingen vill tro att den "sköna snubben" är en våldtäktsman. "Inte skulle väl han, hon måste ljuga" osv. Vi måste helt enkelt, hur asrubbat det än må kännas, utgå från att alla är potentiella våldtäktsmän (OBS att detta inte innebär att alla män kan våldta).

 

Visste ni förresten att bara ca 6-7% av alla våldtäktsåtal leder till fällande domar? Så samtidigt kan vi väl avliva myten om kvinnor som falskt anklagar män för våldtäkt, de är försvinnande få. (och killen du känner som "anklagades falskt" var förmodligen skyldig.)

 

Tack för mig