Är lediga
En längre tid. Hela veckan för att vara exakt. Vi ska rensa förråd, städa, fixa, dona. Sånt man gör när man är ledig. Kanske tar en tripp in till skansen eller något också för att få till den rätta semesterkänslan. Vi har såklart Dorian hemma också! Tror det är viktigt att han får vara med och se oss städa och fixa. Att han får vara en del av det med.
Hoppas ni får en fin vecka!
Kärlek
Sabina
Hoppas ni får en fin vecka!
Kärlek
Sabina
Känner mig bakfull
Tränade igår för första gången på väldigt länge. Tog ut mig ordentligt och till och med sprang (!) en del. Vaknade imorse och kände mig bakfull? Hela kroppen värker, jag har lite huvudvärk och en antydan till snuva. Lägg lite illamående på det och ni har mitt vanliga bakistillstånd. Men eftersom jag inte drack en droppe igår,annat än vatten och cola zero, så måste det vara träningen.
Imorgon däremot, kommer jag nog att vara bakis på riktigt.
Kärlek
Sabina
Imorgon däremot, kommer jag nog att vara bakis på riktigt.
Kärlek
Sabina
Jag är inte rädd för mörkret
Sitter och lyssnar på Kents nya. Hemköpt såklart, annars får det vara. När det gäller dem iaf! Tycker den ljumma kritiken är lite obefogad. Tycker de har lyckats ta sig vidare fint. Som de alltid gör. Älskade män.
Annars är jag lite lätt gråtig idag. Och skrattig. Oklart varför. Eller egentligen inte. Skratten kommer från New Girl och Glee. Onsdagar är min nya favoritdag. Gråten? Man kan inte vara perfekt jämt. Ibland är det lätt att riva rätt. Och det gjorde någon idag.
Kärlek
Sabina
Annars är jag lite lätt gråtig idag. Och skrattig. Oklart varför. Eller egentligen inte. Skratten kommer från New Girl och Glee. Onsdagar är min nya favoritdag. Gråten? Man kan inte vara perfekt jämt. Ibland är det lätt att riva rätt. Och det gjorde någon idag.
Kärlek
Sabina
För varje barn du får, får du leva ett liv till
Ikväll när jag och Dorian avslutade dagen tillsammans genom att titta på en av min, och min systers, favoriter Allra Käraste Syster kom jag äntligen på det, Svaret. Svaret på frågan; Varför ska man ha barn? Jag har några i min närhet som inte riktigt förstår charmen med barn och varför man ska ha egna och nu vet jag äntligen vad jag ska svara: För att man får leva ett liv till för varje barn man får. Man får uppleva ögonblick man kanske aldrig varit med om själv och man får återuppleva ögonblick man trodde var förlorade för evigt. Som att se en helt fantastisk film för första gången, klara av att ta ett första steg. Att bli störtkär, att bli hjärtkrossad. Att börja skolan, att lära sig simma, lära sig cykla. Allt detta får man uppleva igen genom någon man älskar, någon man skulle offra sitt liv för. Och det är verkligen helt ovärderligt. Inget gör mig så genuint lycklig som att få vara med och se Dorian leva sitt liv. Att se honom växa, lära, upptäcka, prova, lyckas, misslyckas och prova igen. Det finns I N G E N T I N G som är så värdefullt, så stort.
Att se världen genom ett barns ögon är helt fantastiskt.
Jag är en helt annan person än jag var innan jag fick Dorian. Är jag helt ärlig minns jag inte ens vad jag gjorde innan. Jag är en bättre människa än förut. Mer tolerant, tålmodig, lugn, öppen. Gladare och nöjd. Han är lycka för mig. Ren och skär lycka. På riktigt.
Så om det är någon som tvivlar, som inte vet om eller varför man ska ha barn kan jag bara säga: Gör det. Ni kommer inte att ångra er!
Kärlek
Sabina
Att se världen genom ett barns ögon är helt fantastiskt.
Jag är en helt annan person än jag var innan jag fick Dorian. Är jag helt ärlig minns jag inte ens vad jag gjorde innan. Jag är en bättre människa än förut. Mer tolerant, tålmodig, lugn, öppen. Gladare och nöjd. Han är lycka för mig. Ren och skär lycka. På riktigt.
Så om det är någon som tvivlar, som inte vet om eller varför man ska ha barn kan jag bara säga: Gör det. Ni kommer inte att ångra er!
Kärlek
Sabina
Garrett Hedlund
Född: 1984
Civilstatus: Ryktas dejta Kirsten Dunst (lucky gal)
Filmer i urval: Friday Night Lights, Four Brothers, On The Road
Jag upptäckte Garrett första gången när jag såg den helfåniga filmen Georgia Rule. Där är han mest långhårig och inte ett dugg charmig. Sen såg jag den, om möjligt, ännu fånigare filmen Country Strong. Resten är en guuuudvadhanärsnygg-historia. Nu ser jag fram emot att få se honom göra Dean Moriarty i kommande On The Road där ännu en av mina favorithunkar är med (Tom Sturridge som även han kommer att få ett eget inlägg). Han är den (förmodligen) enda blond-och-blåögda mannen på min lilla lista då jag tycks dras till mörkhåriga skönheter med bruna ögon.. Han är för övrigt lite svensk! Men bara lite, som de flesta svenskar i Hollywood.
Vad tycker ni?
Civilstatus: Ryktas dejta Kirsten Dunst (lucky gal)
Filmer i urval: Friday Night Lights, Four Brothers, On The Road
Jag upptäckte Garrett första gången när jag såg den helfåniga filmen Georgia Rule. Där är han mest långhårig och inte ett dugg charmig. Sen såg jag den, om möjligt, ännu fånigare filmen Country Strong. Resten är en guuuudvadhanärsnygg-historia. Nu ser jag fram emot att få se honom göra Dean Moriarty i kommande On The Road där ännu en av mina favorithunkar är med (Tom Sturridge som även han kommer att få ett eget inlägg). Han är den (förmodligen) enda blond-och-blåögda mannen på min lilla lista då jag tycks dras till mörkhåriga skönheter med bruna ögon.. Han är för övrigt lite svensk! Men bara lite, som de flesta svenskar i Hollywood.
Vad tycker ni?
En bild som säger väldigt mycket om oss som familj.
Musik, spel och soffhäng. Beskriver oss väldigt bra.
Söndag
Jag har haft en helt fantastisk och fartfylld helg. Den inleddes med bästishäng på bloggminglet i fredags, fortsatte med Buffylördag tillsammans med bästa syskonen Gustafsson och avslutades med namngivning och 1-årskalas för min häftiga guddotter Vilda. Fick världens finaste fadderbrev och lyckades faktiskt hålla tillbaka mina envisa tårar när jag läste det. Så himla fina ord. Att folk har så höga tankar om mig värmer verkligen. Mina fina Emma, bäst i världen!
Nu ligger jag i sängen för mig själv och samlar ork inför kommande arbetsvecka. Den sista innan vi är långlediga tillsammans hela lilla familjen!
Hoppas ni har haft en fin helg
Kärlek
Sabina
Vad kan man göra med ett par för små hörselkåpor?
Fick ett par hörselkåpor storlek 3 månader i goodiebagen på bloggminglet igår. Men den för lilla storleken var inget som hindrade Dorian från att använda dem. Som ett fäste för sin slöja/klänning/mantel/bästa vän Snuttis!
Timothy Olyphant
Timothy är kanske inte en självklar skönhet men han är så sexigt genomvidrig i det mesta han spelar att man inte kan låta bli att tända. Han är även rätt lik Josh Duhamel som kommer att dyka upp i ett helt eget inlägg lite senare.
Vad tycker ni?
Ny kategori!
Hörrni, jag har skapat en helt ny kategori; YOU GO GUY! Under den kommer jag att lägga upp bilder och info på och om random killar som jag finner attraktiva. Känn er väldigt välkomna att kommentera männen och kom gärna med egna hunkar ni vill höja till skyarna för deras blotta existens! Eller om ni bara vill dreggla lite är det också helt okej.
Kärlek
Sabina
(Detta är självklart inte bara ytligt tantsnusk utan har en djupare mening men den är helt onödig att nämna här)
Kärlek
Sabina
(Detta är självklart inte bara ytligt tantsnusk utan har en djupare mening men den är helt onödig att nämna här)
Det här med vikten..
Jag skriver ju inte så mycket om hur det går. Mest för att jag skäms över hur lite jag tränat på sistone.
MEN!! Jag har faktiskt gått ner 6 kg sen jag började träna i slutet av december. Det känns självklart jättebra att vara nere på en vikt som är mindre än när jag skrev in mig på MVC och självklart känns det häftigt att dra en storlek mindre i kläder så GO ME på ett sätt. På ett annat vågar jag inte lita på att det håller i sig. Vad har jag gjort då? Jo, jag har faktiskt tränat lite men inte alls lika mycket som jag gjorde i början. Jag har varit sjuk, överansträngt en muskel och nu senast ryggen så jag har inte riktigt vågat mig på träning men räknar iskallt med att vara tillbaka på banan nästa vecka igen. Maten då? Jag byter ut några måltider mot pulverdrycker och det är här min skepsis tar vid. Är det verkligen bra med pulver? Funkar det i längden? Det vet jag inte men jag trivs faktiskt himla bra med pulver just nu. Det innebär att jag har ett snabbt frukostalternativ, hatar annars frukost och hoppar gärna över, och det innebär att jag kan laga något enkelt till Dorian på kvällen istället för att stressa över vilken exotisk, übernyttig middag jag skall servera (För att JAG är fruktansvärt kräsen med mat inte han, han jublar om han får falukorv liksom). Lunchen äter jag som vanligt på jobbet och något jag märkt av STOR skillnad på är min mättnadskänsla. Från att ha känt mig konstant bottenlös börjar jag faktiskt kunna säga stopp när jag är lagom mätt. Jag äter mycket mindre portioner än tidigare och äter inte alls mycket onyttigt. Och för första gången är det något som bara kommit av sig självt, det här med inget onyttigt. Jag är inte alls lika sugen på att trycka i mig 200 g choklad på 30 sek blankt som jag kunde vara varje dag bara för några månader sen. Det lockar liksom inte alls.
Jag är fruktansvärt bekväm därför passar pulverdiet (fan, hatar ordet men det är ju det det är) mig perfekt. Jag slipper tänka och jag får känna mig lagom mätt. Jag äter nästan uteslutande frukt till mellanmål och på helgerna äter jag normalt men oftast kör jag pulver till frulle ändå för att det är enkelt (slö, remember?)
Det största problemet jag har just nu är att mina kläder börjar bli pösiga och osmickrande och jag har inte råd att köpa en ny garderob. Men det är ett ganska angenämt problem faktiskt :)
Jag har just nu 11 kg kvar till normalvikt och hoppas kunna börja fasa ut pulvret och lära mig äta normalt istället. När jag orkar.. Pulver är som sagt väldigt bekvämt. Och VÄLDIGT äckligt..
Och träna! Jag saknar träningspeppen. Jättemycket faktiskt. Längtar till varma kvällar också för då jävlar ska det ut och gås! Det fan bästa jag vet. Promenader.
Kärlek
Sabina
MEN!! Jag har faktiskt gått ner 6 kg sen jag började träna i slutet av december. Det känns självklart jättebra att vara nere på en vikt som är mindre än när jag skrev in mig på MVC och självklart känns det häftigt att dra en storlek mindre i kläder så GO ME på ett sätt. På ett annat vågar jag inte lita på att det håller i sig. Vad har jag gjort då? Jo, jag har faktiskt tränat lite men inte alls lika mycket som jag gjorde i början. Jag har varit sjuk, överansträngt en muskel och nu senast ryggen så jag har inte riktigt vågat mig på träning men räknar iskallt med att vara tillbaka på banan nästa vecka igen. Maten då? Jag byter ut några måltider mot pulverdrycker och det är här min skepsis tar vid. Är det verkligen bra med pulver? Funkar det i längden? Det vet jag inte men jag trivs faktiskt himla bra med pulver just nu. Det innebär att jag har ett snabbt frukostalternativ, hatar annars frukost och hoppar gärna över, och det innebär att jag kan laga något enkelt till Dorian på kvällen istället för att stressa över vilken exotisk, übernyttig middag jag skall servera (För att JAG är fruktansvärt kräsen med mat inte han, han jublar om han får falukorv liksom). Lunchen äter jag som vanligt på jobbet och något jag märkt av STOR skillnad på är min mättnadskänsla. Från att ha känt mig konstant bottenlös börjar jag faktiskt kunna säga stopp när jag är lagom mätt. Jag äter mycket mindre portioner än tidigare och äter inte alls mycket onyttigt. Och för första gången är det något som bara kommit av sig självt, det här med inget onyttigt. Jag är inte alls lika sugen på att trycka i mig 200 g choklad på 30 sek blankt som jag kunde vara varje dag bara för några månader sen. Det lockar liksom inte alls.
Jag är fruktansvärt bekväm därför passar pulverdiet (fan, hatar ordet men det är ju det det är) mig perfekt. Jag slipper tänka och jag får känna mig lagom mätt. Jag äter nästan uteslutande frukt till mellanmål och på helgerna äter jag normalt men oftast kör jag pulver till frulle ändå för att det är enkelt (slö, remember?)
Det största problemet jag har just nu är att mina kläder börjar bli pösiga och osmickrande och jag har inte råd att köpa en ny garderob. Men det är ett ganska angenämt problem faktiskt :)
Jag har just nu 11 kg kvar till normalvikt och hoppas kunna börja fasa ut pulvret och lära mig äta normalt istället. När jag orkar.. Pulver är som sagt väldigt bekvämt. Och VÄLDIGT äckligt..
Och träna! Jag saknar träningspeppen. Jättemycket faktiskt. Längtar till varma kvällar också för då jävlar ska det ut och gås! Det fan bästa jag vet. Promenader.
Kärlek
Sabina
"vi har så himla lite familjebilder"
Vi tar en nu!
Det förbjudna
Gjorde precis det här; klippte mig själv. Resonerade som så att med min ickefrisyr lär det inte synas. Och det gör det inte heller. Men det känns bättre!
Tovan har ingenting med klippningen att göra. Jag är bara expert på att tillverka tovor med mina fingrar..
Kärlek
Sabina
Zac Efron
Seriös fråga: När blev han snygg?
Vill gärna se The Lucky One. Gärna nu.
(en till fråga: När blev jag tantsjuk?)
Kärlek
Sabina
Vill gärna se The Lucky One. Gärna nu.
(en till fråga: När blev jag tantsjuk?)
Kärlek
Sabina
Folk som dejtar
Det här gör mig lycklig: Michelle Williams och Jason Segel. Två personer jag älskar som älskar varandra.
Det här freaks me out: Ashton Kutcher och Mila Kunis. Jackie och Kelso. Ger mig magknip. Blir lätt äcklad och får mig att ifrågasätta kärleken. Oklart varför.
And im out
Kärlek
Sabina
Man kommer långt med hot
Kom på detta: Nu får det fan bli sommar innan jag blir arg.
Slut på hot
Kärlek
Sabina
Slut på hot
Kärlek
Sabina
Jag har vunnit!
Jag kan knappt tro att det är sant, jag vinner aldrig någonting! Men nu har det skett! Jag tävlade om två biljetter till bloggminglet på fredag inne på Bambis blogg och nu läste jag precis att jag vunnit! Woho! Jag ska ta med mig Emma. Och min rygg SKA vara bra till dess. Herre. Jag kan inte riktigt smälta det här. Kanske inte en stor grej för andra men för mig innebär det att jag får klä upp mig, umgås med min bästis utan barn och kanske stöta på några av mina idoler! SÅ COOLT!! Heja mig!
Kärlek
Sabina
Kärlek
Sabina
Breivik AKA den minsta personen på jorden
Ja mina vänner, det blev en hemmadag för mig. Ligger i sängen med min (läs: Annas) älskade TENS-apparat och gömmer mig för byggubbarna som håller på med badrummet där nere. Smet ner och fick i mig en Nutrilettshake när de var iväg på lunch. Det tog drygt 20 minuter, så snabbt kan jag röra mig utan att börja gråta. Min rygg MÖRDAR mig.
Jag tittar på rättegången mot Breivik. De har nu kommit fram till den 22 juli 2011. Det är hjärtskärande att titta på, den här processen. Se hur han sitter och ler av ingen anledning. Vad har han för anledning att le? Han har utfört den värsta terrorhandlingen i Europa i efterkrigstid. Han har mördat 77 personer där majoriteten var barn OCH HAN LER?! Men jag vägrar säga att han är psykiskt sjuk, det skulle bara hjälpa honom. Han var frisk, måste ha varit frisk.
Jag minns verkligen exakt vad jag gjorde den där dagen. Vi var på stugsemester med grannarna och några till. Vi läser på våra smarta telefoner att Amy Winehouse har dött och är redan lite nedslagna av den nyheten när vi senare läser att en bomb sprängts i centrala Oslo. Man tänker ju ganska osökt på just terrorism och tyvärr blir det lätt att man tänker muslimska extremister vilket ju visade sig vara helt fel här. Ännu lite senare läser vi att ungdomar skjutits ihjäl under en lägervistelse på en ö i samma land. Vi diskuterade nog aldrig något sammanband eftersom det verkade så osannolikt. Men samband hade det ju, samma person samma ondska. Jag har väldigt svårt att koppla bort sånt här. Jag minns att vi försökte, men jag lyckades nog aldrig. Vi pratade jättemycket om det. Jag som politiskt aktiv tänkte på alla dessa ungdomar som engagerat sig i politiken i en tid då vi helst inte ska bry oss om någonting. Hur många ljus som släcktes som kunde fortsatt kämpa för en bättre värld. Borta. På några sekunder för att en människa med storhetsvansinne bestämt sig för att deras åsiker var fel, inte i linje med sina egna. Modiga ungdomar som hjälpte varandra, skyddade varandra. Kämpade för överlevnad i vad som måste ha känts som en evighet. Jag kan verkligen bara hoppas att Dorian vågar engagera sig i politiken. Vi behöver dessa ungdomar som inte flyter med, som vägrar följa strömmen. Som står upp för det de tror på och har en vilja att förändra, att förbättra. Det är så himla viktigt att uppmuntra våra barn till engagemang. Att hålla lågor vid liv.
Breivik gör mig så jävla arg. Så fruktansvärt jävla arg. Och jag avskyr att vara arg.
Och nu grinar jag. Fan vad arg jag blir.
Det här skulle ju bara bli ett inlägg om min stackars rygg.
Ta hand om varandra
Kärlek
Sabina
Jag tittar på rättegången mot Breivik. De har nu kommit fram till den 22 juli 2011. Det är hjärtskärande att titta på, den här processen. Se hur han sitter och ler av ingen anledning. Vad har han för anledning att le? Han har utfört den värsta terrorhandlingen i Europa i efterkrigstid. Han har mördat 77 personer där majoriteten var barn OCH HAN LER?! Men jag vägrar säga att han är psykiskt sjuk, det skulle bara hjälpa honom. Han var frisk, måste ha varit frisk.
Jag minns verkligen exakt vad jag gjorde den där dagen. Vi var på stugsemester med grannarna och några till. Vi läser på våra smarta telefoner att Amy Winehouse har dött och är redan lite nedslagna av den nyheten när vi senare läser att en bomb sprängts i centrala Oslo. Man tänker ju ganska osökt på just terrorism och tyvärr blir det lätt att man tänker muslimska extremister vilket ju visade sig vara helt fel här. Ännu lite senare läser vi att ungdomar skjutits ihjäl under en lägervistelse på en ö i samma land. Vi diskuterade nog aldrig något sammanband eftersom det verkade så osannolikt. Men samband hade det ju, samma person samma ondska. Jag har väldigt svårt att koppla bort sånt här. Jag minns att vi försökte, men jag lyckades nog aldrig. Vi pratade jättemycket om det. Jag som politiskt aktiv tänkte på alla dessa ungdomar som engagerat sig i politiken i en tid då vi helst inte ska bry oss om någonting. Hur många ljus som släcktes som kunde fortsatt kämpa för en bättre värld. Borta. På några sekunder för att en människa med storhetsvansinne bestämt sig för att deras åsiker var fel, inte i linje med sina egna. Modiga ungdomar som hjälpte varandra, skyddade varandra. Kämpade för överlevnad i vad som måste ha känts som en evighet. Jag kan verkligen bara hoppas att Dorian vågar engagera sig i politiken. Vi behöver dessa ungdomar som inte flyter med, som vägrar följa strömmen. Som står upp för det de tror på och har en vilja att förändra, att förbättra. Det är så himla viktigt att uppmuntra våra barn till engagemang. Att hålla lågor vid liv.
Breivik gör mig så jävla arg. Så fruktansvärt jävla arg. Och jag avskyr att vara arg.
Och nu grinar jag. Fan vad arg jag blir.
Det här skulle ju bara bli ett inlägg om min stackars rygg.
Ta hand om varandra
Kärlek
Sabina
En helg som kom och gick
Jaha, så var ännu en helg till ända. I fredags tog vi det väldigt lugnt och gick till sängs tidigt. Jag fick som sagt tråkigt besked där på eftermiddagen så jag gjorde vad vilken respektabel kvinna i sina bästa år som helst hade gjort: jag knäckte en bira och blev sedan hembjuden till grannarna på sympatimiddag eftersom jag var helt själv med min sorg. De är bäst, våra grannar. Sen kom Ilkka och Dorian över och vi gick hem.
I lördags väckte Dorian oss vid 9.30 (händer aldrig!). Ilkka går ner först och helt plötsligt hör jag ett: MEN VAFAAAAAN! Jag trodde först att vi kanske fått hela nedervåningen översvämmad men när han sen ber mig titta ut genom fönstret förstår jag; okej, vi har drabbats av det kanske värsta och sjukaste snöovädret någonsin! 15 CM snö hade fallit ungefär. Så vi ställde in alla våra förmiddagsplaner och höll oss inne till det var dags att gå över till grannarna för att fira lite minipåsk med tårta och påskägg. Senare på kvällen övergick påsken till födelsedagsfest som höll i sig till ända in på småtimmarna. Helt fantastiskt kul. Om jag inte minns helt fel körde jag och min älskade vapendragare Anna slowmo chicken dance där mot slutet haha. Fantastiskt.
Sen idag: ryggen. Jag började känna av den på lördagskvällen, musklerna ömmade lite när jag satt eller vred mig på vissa sätt. Men det var ändå hanterbart. Men när jag vaknade, mein gott. Sen dess har jag haft konstant ont. Går på smärtstillande, starka, och använder Annas TENS-apparat i hopp om förbättring. Ondast gör det när jag tittar neråt och böjer nacken framåt. Högt upp sitter den alltså, smärtan, och det känns lite, jag vet inte. Konstigt? Läskigt? Att det är just nacken och att jag nästan känner mig lite yr när jag böjer nacken eller tittar neråt. Smärtan Är fruktansvärt intensiv och känns av så fort jag inte sitter HELT stilla.
Blir nog inget jobb imorgon iaf. Ska försöka vila. Blir det inte bättre går jag väl till läkaren. Eller? Man kanske bara ska vila? Har aldrig haft ont i ryggen så här förut. Det skrämmer mig :/
Hur har er helg varit?
Kärlek
Sabina
Vila i frid
I onsdags natt gick så min andra farbror bort. Jag fick precis veta. Jag tänker på mina kusiner och deras mamma. Alla gånger vi varit hemma hos dem, i någon av deras affärer. Godis och glass man fick ta därifrån utan att betala. Hur vi badat, lekt och busat. Hur vi kommunicerade fast vi inte talade samma språk. Fina minnen jag värderar väldigt högt.
Vila i frid
Kärlek
Sabina
Bouvier Baby
Ser ni vilken helt fantastisk fin header jag har fått?! Det är min vän Terése som har gjort den. Jag har känt henne sen jag var ett halvår gammal så man skulle kunna säga att hon är min äldsta kompis. Fast, det låter ju helskumt eftersom hon inte är gammal alls ;) Hon har sett typ fem miljoner filmer också. Det tycker jag är ashäftigt.
Är verkligen så himla nöjd med utseendet på bloggen just nu. Motivationen ökar när det ser så här hemtrevligt ut!
Tack Terése, du är bäst!
Kärlek
Sabina
Är verkligen så himla nöjd med utseendet på bloggen just nu. Motivationen ökar när det ser så här hemtrevligt ut!
Tack Terése, du är bäst!
Kärlek
Sabina
You can get addicted to a certain kind of sadness
#igenkänningsfaktorn
Jag är kär i den finaste klänningen i världen
Högst oklart när det här blev en modeblogg, men den här klänningen. Mums. Jag föll handlöst för den när jag kollade igenom H&Ms nya Concious Collection. Vill.Ha.Den.
Tråkigt är då bara att den kostar tre jävla tusen. Skulle aldrig få för mig att lägga så mycket pengar på en klänning om jag inte ska gifta mig i den. Vilket jag visserligen verkligen tycker att den passar till! Men vi är inte där än. Får panik av tanken. Men nu sidetrackar jag känner jag..
Kärlek
Sabina
Kärlek
Sabina
"...flytta ut på landet, som vi gjorde"
Alltså, jag vet inte vad jag fick för infall när jag skrev ovanstående rader i förra inlägget för vi bor verkligen inte på landet. Vi bor i radhus med typ 100 grannar inom ett spottloskeavstånd. Men när man bott i Täby hela sitt liv där det bor så mycket folk och byggs så mycket att man aldrig andats luft utan byggdamm blir det här liksom landet. Vi vill ännu längre bort i framtiden. Jag vill verkligen bo på landet. Men jag vill samtidigt ha nära till civilisationen och min familj och då är Vallentuna det enda logiska valet om man inte vill betala typ tio miljoner för ett avlägset hus i Täby. Så så blir det nog sen, att vi drar oss ännu längre ut här i Vallentuna för här kan man verkligen bo på riktiga landet men ändå ha typ 15 minuters billfärd till centrum. Körkort och bil är självklara förutsättningar för den här planen.
Det här låter kanske askonstigt för folk som känner mig, men jag fullkomligt älskar naturen. Skogar, ängar, hagar, bondgårdar. Jag kan på riktigt bara gå åt ett håll i typ två timmar för att sen gå hela vägen tillbaka. Det är det jag och Dorian gör för att fördriva tiden när vi är hemma utan Ilkka. Vi packar lite proviant och så går vi ut och går. Jag älskar att gå vilse också, och att försöka hitta tillbaka. Helknäppt, jag vet men jag verkligen älskar det. Så jag vill ha promenadvänliga omgivningar med mycket skog. Gärna nära vatten också.
Hur ser ert drömboende ut?
Kärlek
Sabina
Det här låter kanske askonstigt för folk som känner mig, men jag fullkomligt älskar naturen. Skogar, ängar, hagar, bondgårdar. Jag kan på riktigt bara gå åt ett håll i typ två timmar för att sen gå hela vägen tillbaka. Det är det jag och Dorian gör för att fördriva tiden när vi är hemma utan Ilkka. Vi packar lite proviant och så går vi ut och går. Jag älskar att gå vilse också, och att försöka hitta tillbaka. Helknäppt, jag vet men jag verkligen älskar det. Så jag vill ha promenadvänliga omgivningar med mycket skog. Gärna nära vatten också.
Hur ser ert drömboende ut?
Kärlek
Sabina
"Vad gör ni åt problemet?"
Sånt här upprör mig. Folk som går ut i pressen med sina snyfthistorier och spär på varghatet. "När de ger sig på tamdjur tycker jag att det har gått för långt". Vänta lite nu, din hund springer i väg in i skogen, där vargen bor, och blir uppäten. HUR är det ett vargproblem?! Vad är det som har gått för långt? Hur långt kan man gå med att avsäga sig ansvaret för sina tamdjur? Om samma sak hade hänt men skogen bytts ut mot en motorväg, är det då ett bilproblem om hunden blir påkörd? Alltså, folk är verkligen idioter. Jag älskar också att det vänds till att det är ett problem med varg i tätbebyggelse istället för att det är problem att det finns tätbebyggelse i vargområden. Det är verkligen så himla enkelt egentligen; gillar du inte varg och vill kunna ha din hund lös så får du väl fan bosätta dig där varg inte finns. På samma sätt som att om man inte gillar för mycket folk och trängsel så får man flytta ut på landet, som vi gjorde.
Jag har verkligen all respekt och förståelse för att det här paret sörjer sin hund som dog i en situation de inte själva direkt hade kunnat göra något åt (om hunden var kopplad och slet sig vill säga, var hunden okopplad vill jag faktiskt påstå att de var direkt skyldiga till det som hände) men jag är så jälva trött på svenska djurägare som när det kommer till det här med varg vägrar ta eget ansvar för sina djur. Det är alltid någon annans fel (läs:vargens) Alla med lite rovdjurskunskap vet att de försvarar sina revir och jagar så väl tamt som springer fel som vilt. När vi människor trappar upp jakten på vilt till den grad att det inte räcker till våra vargar så är det väl ganska logiskt att de även ger sig på säg en lös jakthund? När vi flyttar närmre och närmre vargens territorium är det väl ganska logiskt att vargen ibland tar en hund på en tomt? Lättillgängligt och obevakat. Vargar är inte dumma.
Men det är fan människor. Dumma och blodtörstiga.
Kärlek
Sabina
Jag har verkligen all respekt och förståelse för att det här paret sörjer sin hund som dog i en situation de inte själva direkt hade kunnat göra något åt (om hunden var kopplad och slet sig vill säga, var hunden okopplad vill jag faktiskt påstå att de var direkt skyldiga till det som hände) men jag är så jälva trött på svenska djurägare som när det kommer till det här med varg vägrar ta eget ansvar för sina djur. Det är alltid någon annans fel (läs:vargens) Alla med lite rovdjurskunskap vet att de försvarar sina revir och jagar så väl tamt som springer fel som vilt. När vi människor trappar upp jakten på vilt till den grad att det inte räcker till våra vargar så är det väl ganska logiskt att de även ger sig på säg en lös jakthund? När vi flyttar närmre och närmre vargens territorium är det väl ganska logiskt att vargen ibland tar en hund på en tomt? Lättillgängligt och obevakat. Vargar är inte dumma.
Men det är fan människor. Dumma och blodtörstiga.
Kärlek
Sabina
Opyntig påsk
Nu tar jag långhelg. Är ledig till tisdag och då har jag öppning, viktigt att komma ihåg!
En fråga, är ni såna som pyntar när det vankas helg? (alltså typ jul, påsk, midsommar, halloween osv)
Jag är verkligen inte det, inte Ilkka heller så Dorians liv kommer kantas av samma gamla syn huset runt året runt. Jag är fruktansvärt ohuslig. Gillar inte att baka, städa, fixa, pynta, dona. Man kan ju undra varför jag flyttade till hus? Trädgården är Ilkkas ansvar. Jag kan skilja på blommor och buskar (nästan iaf) men så långt sträcker sig liksom mitt kunnande och intresse. Är mer en slappapåsoffanglopåfilmdiggahögmusik-människa och är väl en sådan förälder också. Eller, jag gillar naturen. Kan vara ute och gå i timmar på helgerna jag har själv med Dorian. Men annars är jag en sån där som Familjelivare förmodligen skulle kalla för latmorsasomförstörsittbarn.
Glad påsk på er i alla fall, pyntig eller ej :)
Kärlek
Sabina
En fråga, är ni såna som pyntar när det vankas helg? (alltså typ jul, påsk, midsommar, halloween osv)
Jag är verkligen inte det, inte Ilkka heller så Dorians liv kommer kantas av samma gamla syn huset runt året runt. Jag är fruktansvärt ohuslig. Gillar inte att baka, städa, fixa, pynta, dona. Man kan ju undra varför jag flyttade till hus? Trädgården är Ilkkas ansvar. Jag kan skilja på blommor och buskar (nästan iaf) men så långt sträcker sig liksom mitt kunnande och intresse. Är mer en slappapåsoffanglopåfilmdiggahögmusik-människa och är väl en sådan förälder också. Eller, jag gillar naturen. Kan vara ute och gå i timmar på helgerna jag har själv med Dorian. Men annars är jag en sån där som Familjelivare förmodligen skulle kalla för latmorsasomförstörsittbarn.
Glad påsk på er i alla fall, pyntig eller ej :)
Kärlek
Sabina
Är frisk
Eller? Man vet aldrig men idag känner jag mig bättre i alla fall. Har ingen feber men är otroligt seg i huvudet. Och snuvig. Jag misstänker att de senaste veckornas händelser eventuellt börjar hinna i kapp. Eller är det hösnuva? Jag vet väl inte, jag är ingen jävla läkare.
Kärlek
Sabina
Kärlek
Sabina
Har feber
Jag skulle aldrig skrivit det där om att jag skulle ignorera ihjäl förkylningen. Idag blev jag hemtvingad från jobbet när febern bröt ut. Nu ligger jag på soffan hemma hos mamma och väntar på att bli omhändertagen hela kvällen! Inte mer än rätt tycker jag.
Om hon bara kunde komma hem någon gång..
(jag är hos mamma för att slippa renoveringskaoset imorgon när jag ska kurera mig)
Kärlek
Sabina
Testosteron
Vi har börjat följa en ny serie här hemma, New Girl, som verkligen är helt fantastisk. Den är så himla, himla rolig! Det var länge sen jag skrattade så mycket åt en serie. Den handlar om en tjej som blir dumpad av sin kille på ett ganska brutalt sätt och i eftermatten av det flyttar hon ihop med tre män hon hittat på internet. Väldigt kort sammanfattat, den är verkligen hur kul som helst och inte minst är det en av mina favoritskådisar som spelar huvudrollen Jess, Zooey Deschanel (tidigare gift med en annan favorit, Ben Gibbard)
Den här serien har sparkat på en känslig nerv hos mig. En känsla som legat latent ett tag men som nu börjar göra sig påmind. Jag saknar testosteron i mitt liv. Låter ju heltknäppt med tanke på att de två jag lever med och älskar mest i världen är fyllda med just testosteron. Men jag ska förklara. Jag har alltid varit omgiven av män. Eller, killar egentligen eftersom det var så länge sen. Jag har alltid haft killkompisar, har alltid funkat bäst tillsammans med det motsatta könet. Och låt mig göra det väldigt tydligt att jag pratar om den platoniska sortens vänskap. Jag har aldrig velat ligga med mina killkompisar.
På senaste tiden har jag börjat sakna det något fruktansvärt, framförallt saknar jag tre stycken fina killar, eller män är de ju nu, som jag umgicks väldigt mycket med innan jag blev tillsammans med Ilkka. Bl.a min BFF at the time. Vi gjorde typ allt ihop. Jag hade så himla, himla kul under den här perioden och ska jag sätta en känsla på det får det bli värme för jag blir så himla varm i hjärtat när jag tänker på dessa tre. Ilkka har alltid förstått att det här med killkompisar var något som kom med paketet Sabina och har aldrig ifrågasatt det (medan annat folk i min omgivning försökt övertala mig om att man inte kan ha vänner av motsatt kön för det är alltid någon som vill ligga). Men för mig har det aldrig handlat om något sådant. Jag har bara alltid dragits till manlig vänskap. Ända sedan jag var väldigt liten faktiskt, redan på lågstadiet hängde jag hellre på fotbollsplanen med killarna än jagade de i den hemska "pussleken" som alla tjejer lekte på den tiden.
Det här är ju himla otypiskt mig att skriva som sällan gör skillnad på tjejer och killar men när det kommer till just vänskap kan jag se en distinkt skillnad mellan den jag har haft med tjejer och den jag haft med killar. Mina vänskapsrelationer till tjejer har varit jobbiga, komplicerade och jag har aldrig varit helt mig själv tror jag. Medan jag med mina killkompisar alltid känt att jag fått plats och tillåtelse att vara jag, Sabina utan en massa förväntningar. Jag pratar om då, inte nu. Nu har jag fantastiska tjejkompisar som jag är 100 % mig själv med och som är helt vidunderligt bra. Det handlar inte heller om alla mina kvinnliga relationer, men överlag är det så de har tett sig.
Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget egentligen. Det känns ju inte helt normalt att försöka skaffa sig nya killkompisar i min ålder. Det blir nog mer "desperat tjej vill ha lite på sidan" än "vill bara vara polare liksom".
Tror jag ska styra upp en dejt med mina gamla fantastiska män istället.
Kärlek
Sabina
Den här serien har sparkat på en känslig nerv hos mig. En känsla som legat latent ett tag men som nu börjar göra sig påmind. Jag saknar testosteron i mitt liv. Låter ju heltknäppt med tanke på att de två jag lever med och älskar mest i världen är fyllda med just testosteron. Men jag ska förklara. Jag har alltid varit omgiven av män. Eller, killar egentligen eftersom det var så länge sen. Jag har alltid haft killkompisar, har alltid funkat bäst tillsammans med det motsatta könet. Och låt mig göra det väldigt tydligt att jag pratar om den platoniska sortens vänskap. Jag har aldrig velat ligga med mina killkompisar.
På senaste tiden har jag börjat sakna det något fruktansvärt, framförallt saknar jag tre stycken fina killar, eller män är de ju nu, som jag umgicks väldigt mycket med innan jag blev tillsammans med Ilkka. Bl.a min BFF at the time. Vi gjorde typ allt ihop. Jag hade så himla, himla kul under den här perioden och ska jag sätta en känsla på det får det bli värme för jag blir så himla varm i hjärtat när jag tänker på dessa tre. Ilkka har alltid förstått att det här med killkompisar var något som kom med paketet Sabina och har aldrig ifrågasatt det (medan annat folk i min omgivning försökt övertala mig om att man inte kan ha vänner av motsatt kön för det är alltid någon som vill ligga). Men för mig har det aldrig handlat om något sådant. Jag har bara alltid dragits till manlig vänskap. Ända sedan jag var väldigt liten faktiskt, redan på lågstadiet hängde jag hellre på fotbollsplanen med killarna än jagade de i den hemska "pussleken" som alla tjejer lekte på den tiden.
Det här är ju himla otypiskt mig att skriva som sällan gör skillnad på tjejer och killar men när det kommer till just vänskap kan jag se en distinkt skillnad mellan den jag har haft med tjejer och den jag haft med killar. Mina vänskapsrelationer till tjejer har varit jobbiga, komplicerade och jag har aldrig varit helt mig själv tror jag. Medan jag med mina killkompisar alltid känt att jag fått plats och tillåtelse att vara jag, Sabina utan en massa förväntningar. Jag pratar om då, inte nu. Nu har jag fantastiska tjejkompisar som jag är 100 % mig själv med och som är helt vidunderligt bra. Det handlar inte heller om alla mina kvinnliga relationer, men överlag är det så de har tett sig.
Jag vet inte vad jag ville med det här inlägget egentligen. Det känns ju inte helt normalt att försöka skaffa sig nya killkompisar i min ålder. Det blir nog mer "desperat tjej vill ha lite på sidan" än "vill bara vara polare liksom".
Tror jag ska styra upp en dejt med mina gamla fantastiska män istället.
Kärlek
Sabina
Nu kommer den snart, le kåld
Jag känner det i varje håla i kroppen. Halsen, svalget, öronen, ögonen, näsan. Snart kommer den, förkylningen. Jag vill bara hålla ut den här korta arbetsveckan så kan jag vila i helgen eller nåt. Jag tänker ignorera allt till och med skärtorsdags kväll. Då kan det få bryta ut. Slut på tyckasyndommigsjälv-delen av inlägget.
Renoveringen av badrummet är officiellt igång. All inredning är utriven och hela hallen plus en av ingångarna till köket, vi har två, är igenplastad. Så nu duschar vi och tvättar våra kläder hos grannarna :) Ska bli spännande att se slutresultatet, vi vet nämligen inte hur det kommer se ut. Låter ju helsnurrigt men det blir nog bra.
Kort vecka som sagt. Påsk i helgen. Tiden går ju himla fort just nu känner jag!
Kärlek
Sabina
Renoveringen av badrummet är officiellt igång. All inredning är utriven och hela hallen plus en av ingångarna till köket, vi har två, är igenplastad. Så nu duschar vi och tvättar våra kläder hos grannarna :) Ska bli spännande att se slutresultatet, vi vet nämligen inte hur det kommer se ut. Låter ju helsnurrigt men det blir nog bra.
Kort vecka som sagt. Påsk i helgen. Tiden går ju himla fort just nu känner jag!
Kärlek
Sabina
Ett blogginlägg helt olikt alla de andra.
Nytt i lilla garderoben
Nu när snöstormen lagt sig och det typ är domedagsmörkt ute passar jag på att blogga bilder på Dorians nya vår- och sommarpjuck. Fina va? Helt gratis var de också. I alla fall om ni frågar min mamma. Min ekonomiska sida, eller min brist på en, är inte helt svår att spåra ursprunget till..
Idag var jag och massa manliga män på fotboll. Det var trevligt. Trist resultat men häftig stämning. Sista året på Råsunda!
Hoppas att ni har haft en fin helg allihop.
Kärlek
Sabina (en jävla feminist)
