14 åriga Astrid visar större mod och mognad än ledningen på sin skola
Det här med att en 14 åring vågar stå upp mot sexism och blir skuldbelagd av sin rektor som genomför en omröstning (det här med elevdemokrati är ju himla bekvämt att ta till när man inte vill erkänna att man är en stor jävla idiot) när Astrid inte är i skolan är ju bara så himla tragiskt. Vi talar alltså om en vuxen människa som arbetar med, och är ansvarig för, ungdomar och tycker att den här bilden är lämplig att måla på en toalett:
Under hela min skolgång höll jag mig, in i det absolut längsta, från att gå på toaletten. Varför? För att "kompisarna" (framförallt killar) drog och slet i dörren, de höll för när man skulle ut (inte svårt att förstå var min lätta klaustrofobi kommer ifrån) de tittade in under dörren och rent av trakasserade en när man skulle in och göra sitt. Man fick aldrig vara ifred. Att gå på toaletten blev något pinsamt. Och killarnas beteende ursäktades förbehållslöst med inställningen att "boys will be boys". De är ju bara nyfikna, de är nog kära. SKIT NER ER! Det finns INGA ursäkter för män eller pojkar som tar sig friheter på tjejers bekostnad. ALDRIG! Och jag är så jävla glad att jag vet det idag men jag hade behövt veta det då. När jag blev tafsad på dagligen av killar som baravarnyfikna. Och säkert kära också.
Rektorn på Tunaskolan undrar varför folk inte ser humorn i den där bilden. Jag är lite nyfiken på hur hon ställer sig till att ungdomarna faktiskt gör som på bilden. Hon ursäktar ju beteendet i och med att det ju är H U M O R. Nä, vet ni. Vissa har verkligen inte på en rektorspost att göra. Inget alls.
Jag har mailat Astrid och talat om för henne vilken jävla hjälte hon är som vågar stå upp mot en hel skola, som vågar stå för det hon tror på, SOM VÅGAR när alla andra faller platt inför strukturer vi vuxna godkänner på ett eller annat sätt. Gör det ni med på adressen: [email protected]
Och när ni ändå är igång får ni gärna skriva ett mail till rektor Agneta Hedenström och fråga hur fan hon tänker och när hennes offentliga ursäkt till Astrid kan tänkas komma. Detta gör ni på: [email protected]
Tack
Stolt mor (alltid)
Det här med att Dorian fick ett fett A på sin 4-årsuppföljning är ju såklart något som värmer mammahjärtat lite extra. Perfekt syn, perfekt hörsel, en naturbegåvad tecknare ("Oj, han ritar som en femåring. Jag skriver 4-år här på den så jag inte blandar ihop den med femåringarnas") Jag delade med mig av mina tankar gällande hans pirat/amerikanska R och att han avslutar ord med ändelsen RE med DE (typ riddade istället för riddare) men det var inget att oroa sig för, innan de är fem år är felaktiga R tydligen ingen big deal. Han charmade loss där inne som vanligt, social och oblyg som han är! Felfri balans, inga problem att koncentrera sig på uppgiften vid hörseltestet och han svarade utförligt på alla frågor som ställdes. Min älskade lilla pratkvarn ♥
Det här med ritandet är inte något som intresserar mig för fem öre så när han ritade sin figur på samma sätt som han alltid gjort var det liksom inte något jag la någon vikt vid men det är tydligen ovanligt att yngre barn ritar halsar bland annat. Han och Ilkka (som är vansinnigt duktig) ritar ganska mycket tillsammans, tror jag lagt upp Dorians alster här någon gång, så det är ju inte helt svårt att spåra talanggenen ;)
Efter det fina betyget firade vi såklart med McDonalds. När vi hade ätit upp haffar Dorian tag i en anställd som plockar av borden och säger att han nu gärna skulle vilja ha en glass och frågar var dom ha den någonstans. Det slutar med att den här FANTASTISKA människan köper en glass till Dorian, för sina egna pengar (jag såg honom ta emot växel när de var och köpte den). Seriöst, jag blev helt ställd. Jag hann inte med i ordväxlingen och helt plötsligt har Dorian en McFlurry i handen. Tänk vilka helt fantastiska människor det finns. Han var invandrare såklart, de är ju såna. Givmilda, öppna, inbjudande (snälla uppfatta min poäng här). Jag har tyvärr glömt bort namnet på denna underbara själ men är ni på McDonalds i Täby Centrum och ser någon som har en namnbricka med ett S-namn kan ni väl skänka ett leende, det är han helt klart värd ♥
...
Skräcken när man hör om skottlossning på Ilkkas arbetsplats. Lättnaden när han hör av sig och är oskadd.
Söndagsmöte
Jag och Ilkka har infört söndagsmöten. Varje söndag sitter vi ner en timma och ser över kommande vecka, skriver ett matschema och beställer hem mat enligt detta. Det är en mysig stund där vi får möjlighet att faktiskt konversera ostört samtidigt som man får mer pejl på hur veckan ser ut och vad som ska ätas. Skönt för mig med kontrollbehov och bra för oss som båda är virrpannor :)
Den här helgen har känts fruktansvärt hastig. I torsdags kväll åkte jag iväg med mina kollegor på en konferenskryssning till Åland vilket bl.a resulterade i att jag from V.6 kommer att ha en ny arbetsplats! Inte riktigt, jag är kvar i samma hus men byter avdelning. Jag ska för första gången på länge jobba med yngre barn och jag känner mig peppad hittills. Pedagogiken är ju annorlunda med små barn och jag vet att det är kämpigt inne på vår lilla avdelning nu men jag gillar personalen inne på Blåbär jättemycket (heeeej Lena om du läser) och jag hade ett mycket givande samtal med min andra blivande kollega på båten så jag är mest förväntansfull! Jag har ju haft lite problem med en av mina andra arbetskamrater, vi har inte riktigt klaffat och jag har känt mig rätt illa behandlad av henne i samband med allt som hände i höstas så det ska blir skönt att få ett break från henne, faktiskt. Jag fungerar ofta väldigt bra med folk jag arbetar med, har lätt för att anpassa mig och kompromissa, men just den här människan har det liksom blivit någon vajsing på tråden med. Hon uttryckte det som att "en sten lyfts från hennes axlar" när det blev officiellt att jag och en annan byter plats med varandra och jag orkade ärligt talat inte ens kommentera det. Hon är nöjd och jag är nöjd. Bra så.
Sen var det ju kalas igår och det tog på krafterna. Sen allt hände i höstas har jag haft svårt med att umgås i större sammanhang, jag blir trött och får huvudvärk och vill helst bara vara med de närmsta. De som var här igår är ju de närmsta men jag delar helst upp umgänget. Jag har även utvecklat lite social fobi, något jag märkte av när vi kommit av båten i fredags och skulle ta oss hem i rusningstrafik. Blev akut illamående, kändes som jag skulle kräkas och flyktinstinkten tog över totalt, jag var helt kaputt när jag hoppade in i mammas trygga bil. Definitivt något att ta upp med min psykobert som jag inväntar kallelse från.
Hoppas ni andra haft en fin helg!
Födelsedagen avslutad
Och vilken födelsedag sen! Det började med sång, frukost och paket på sängen. Fortsatte med ett litet vredesutbrott vilket resulterade i saft, drickyoghurt och kaviarmackor i hela soffan. Det där med att ha det fint hemma när man får hem folk är ändå inte riktigt vår grej haha. Fick bli filtar att sitta på :) Sen firade vi med de närmsta. Precis som jag vill ha det. Dorian ville gärna bjuda hela sin förskolegrupp men jag känner att 20 barn i åldrarna 1-5 (han går i sk syskongrupp) är mer än vi mäktar med. Och att bjuda bara killarna eller bara tjejerna är helt uteslutet. Lika lite som vi skulle bjuda in bara blondiner eller bara brunetter. Vi har bestämt att han får välja de han vill bjuda nästa år. Eftersom han är född tidigt på året hinner han med två kalas till med sina förskolekompisar.
Han har fått så fina grejer! Ett par skidor, en Buzz Lightyear robot (Woody och Slinky har han redan vår lilla Toy Storyfantast), en Spindelmannenkostym, spel, en sparkcykel, en ny bilbarnstol med Toy Storymotiv fick han av oss, massa fina kläder, ett pysselkit, mm mm mm. Han är vansinnigt bortskämd både med prylar och kärlek!
Kalaset gick i ett så vi har faktiskt inte tagit ett enda foto kom vi fram till efter. Men det är ändå minnena man lever på. Vi har världens bästa familj, både den blodsbundna och den utvalda ♥
4 år ❤
Idag blir vildingen 4 år. Jag tänker inte dra någon line om att tiden går fort, för det vet nog alla redan. Men jag tänker säga detta: att få barn är att fylla ut det där utrymmet som alltid gjort att man känt sig halv ❤
SVEKET
DET HÄR
Kanske är det bästa som hänt sen skivat bröd!
Och alla kvinnor i Sverige borde hurra..
Över DEN HÄR nyheten. Att ha en kvinnlig jämställdhetsminister som vägrar kalla sig för feminist blir såklart ohållbart i längden. Att inte vara feminist som kvinna idag visar bara på en sak; man vet inte vad feminism är för något. Och vet man inte vad feminism är för något tycker jag inte att man har något att göra på en ministerpost så viktig som jämställdhetsminister.
Sängen
Nu är Dorians säng färdig. Jag skulle vilja påstå att han har den finaste sängen jag någonsin sett!
Jag har använt en ledslinga som jag virat runt ribborna i sängen för att få in lite ljus så man kan ligga och läsa för honom där nere innan han ska sova (sen är det GALET snyggt också). Gardinerna är gjorda av en gammal sänghimmel från Syster Lycklig som min älskade svärmor sytt om. Hon har även gjort de stora kuddarna som ökar mysfaktorn där inne. Jag älskar Dorians sovrum. Det är verkligen så där lugnt och mysigt nu som jag vill att hans sovrum ska vara. Nästa projekt blir lekrummet som först och främst ska målas om i en knallgul färg. Där ska det inte vara lugnt och svalt. Det ska vara lekfullt, färgglatt, helt galet och framförallt måste jag göra det lekvänlig. Jag funderar på att sälja köket som jag gjort för Dorian har aldrig riktigt fattat tycke för just kökslekar. Skittråkigt för köket är jättefint, ser ut som ett riktigt litet kök. Upp ska istället hans gamla ribbstol (som jag köpte redan när vi bodde på Sippvägen men som jag hittills inte hittat rätt plats för) och så ska jag försöka skapa mer rolleksmiljöer med speglar och lättillgänglig förvaring för hans utklädningskläder för det är vad han tycker är roligast just nu. Han har världens häftigaste fantasti vår son. Älskar att klä ut sig och leka prinsessa och riddare och såklart Star Wars till sin fars stora förtjusning!
Jag skulle kunna jobba med sånt här, att inreda barnrum. Jag verkligen älskar det! Att få grotta ner sig i barns världssyn, lekfullhet och intressen. Fantastiskt ♥
(Visst känns det som det här inlägget är skrivet av någon annan? Men det är jag. Jag lovar..)
Dorian i Lönneberga
Häromdagen tittade Ilkka och Dorian på Emil i Lönneberga. Strax efter låste Dorian in sig på toaletten medan hans intet ont anande fader städade upp i köket efter dagens lunch. Efter ett tag börjar Ilkka undra vad han sysslar med där inne, låser upp dörren och finner detta:
Dorian - Jag är Emil pappa, så kan du vara Anton.
Jag.. nej jag vet inte..
Surfade in på Expressens hemsida för att se vad som händer i världen och hittade det här:
Ekot har alltså valt att kalla en kvinna, som var hora, för Nora. Jag vet inte om det är lustigt eller direkt olämpligt? Mina pengar är på det sistnämnda..
Vallentuna ❤
Den där Elliott
Av uppenbara skäl kommer det sällan grejer med Elliott Smith som jag inte redan sett/läst/lyssnat sönder (pga är död liksom) Men ibland dyker det upp saker som får hela själen att hoppa glädjeskutt och ögonen att släppa ifrån sig mindre vattenfall. Som det här 43 minuter långa, fantastiskt intima klippet från Elliotts medverkan i The Jon Brion show. Han skrattar. Och han skämtar. Och han briljerar med sina covers på "jealous guy" och "waterloo sunset". Och jag gråter. För musiken som aldrig fick bli. För mannen han aldrig blev. För att känslan är så svår att sätta ord på, hur svårt det är att förklara vad den här människan betyder för mig.
I år är det 10 år sen han gick bort.
1969-2003
En vecka i livet
Den här veckan har varit väldigt tung jobbmässigt så jag har inte hittat orken till att blogga. Det händer mycket på min arbetsplats just nu och tyvärr ingenting bra. Jag har känt mig peppad och glad på mitt jobb fram till i måndags men just nu känner jag helt ärligt att jag inte vill längre, idag liksom brast det i och med information jag fick som gjorde mig både upprörd, arg och ledsen.
Så, vet ni någon som vill anställa världens bästa pedagog kan ni väl hojta till?
Och folk säger att fetma är livsfarligt
Av uppenbara skäl kommer jag nu att äta upp all mat i huset som ett första steg mot min nya målvikt 180 kg (minst)
/slukhålsfobiker
Dorian, jag älskar dig.
Idag har jag och Dorian haft en av våra kanske sämsta dagar tillsammans någonsin. Idag SKÄLLDE jag på mitt barn för första gången någonsin. Idag grät både jag och Dorian av frustration och ilska.
Han är inne i en sån förjävlig trotsperiod att jag efter den här dagen, den här ENDA dagen, känner att jag skulle vilja ha en veckas semester. Från mitt eget barn. Det känns inget bra, inget bra alls.
Dorian är en sån där som bara sticker. När saker inte passar så lämnar han helt enkelt situationen. Och platsen. Han skiter fullständigt i om någon följer efter, vill han inte så vill han inte och då går han. Eller springer. Och det skrämmer IHJÄL mig. Det har hänt att han helt plötsligt varit försvunnen och paniken man känner vet inga gränser. Och idag fick jag nog. Jag skällde ut honom efter noter, högt skrek jag på honom. Det gör jag ALDRIG! Jag må vara hetsig och högljudd i andra fall men inte när jag tillrättavisar (eller hur fan man ska beskriva det) barn. Varken på jobbet eller med Dorian. Jag höjer ibland rösten, men jag skriker aldrig. Jag hoppas att jag aldrig behöver göra det igen.
Han var så ARG. Som ett bi. Skrek och tjöt och grät så han hostade till han nästan kräktes. Det gör han aldrig. Han gnäller ibland men det här. Han var som besatt. Jag var också arg, men inte som han.
Vad som utlöste det hela? Jag ville inte bära upp honom i en bebisgunga. Så fånigt egentligen men det blev till en maktkamp. Jag tycker att han ska välja saker i lekparken som han klarar av själv (för att peppa honom att utmana sig mer fysiskt, få honom att lita på sin egen förmåga) och han tycker att jag ska hjälpa honom med allt. Till slut blev han så arg att han bestämde sig för att gå hem. Och det var då helvetet bröt loss.
Det var verkligen inte kul. Jag är fortfarande lite skakis. Vi bråkar aldrig så här. Jag tror till och med att vi skrämde grannarna som var med oss..
Det hela slutade med att vi gick hem tillsammans, gick upp och la oss i underslafen av hans nya säng. Jag laddade ner ett nytt Pippi-spel till honom och sen SOMNADE JAG av ren utmattning.
Fy fan. Vissa dagar vill man bara göra om och göra rätt.
En tanke
Om fetma är farligast för män i medelåldern, varför riktar sig ALL bantningsreklam till unga tjejer där aneroxian är mest utbredd?
#förstårinte..
#jojagförstår
#påpekaruppenbaravidrighetersomtasförvardagochnormalt
#fredagkväll
Let's do this!
Sorgen och tårarna
Så, nu fick jag iväg två lite mer muntra inlägg än det jag tänker skriva nu.
Idag har jag haft det kämpigt. Jag tror att det var kombinationen slutet på första arbetsveckan och trötthet som tog all min kraft. Vid mellanmålet var jag redo att lämna in handduken. Jag var så tömd, tom, dränerad och urless att jag var redo att gå hem. Men jag pinade mig igenom hela eftermiddagen och var kvar på jobbet till 17.30 då torsdagar är min stängning. Sen bestämde jag mig för att ta en promenad hem, samma som jag började gå innan och en kort tid efter missfallet. Jag grät HELA vägen. Av tröttma och uppgivenhet. Av sorg och ilska.
Jag får de här svackorna fortfarande, men de kommer som tur är allt mer sällan och med längre och längre glada rum emellan. Det är jobbigt, såklart, mest för att jag får för mig att jag ska vara färdigsörjd och för att det är himla svårt att typ, prata om det med andra för att jag känner att det FÖRVÄNTAS att jag ska vara färdig.
Jag citerade ju Malin Wollin (fantastiska världsbästa människa) i ett tidigare inlägg under kategorin Mitt MA där hon punktat upp lite som kan vara bra att ha i åtanke när man har en anhörig eller vän eller whatever som går igenom just ett missfall och några punkter känner jag borde ha ristats in i sten och givits till alla i min, och andras, närhet:
Att hon behöver omtanke länge.
Att när du tror att hon inte är ömtålig längre så är hon det.
Att hon tycker att alla sviker för att ingen kan förstå hur hon känner sig.
Att hon sedan får dåligt samvete för att hon tycker att alla sviker när de bara gör så gott de kan.
Att hon sedan får dåligt samvete för att hon tycker att alla sviker när de bara gör så gott de kan.
Att hon kanske aldrig blir klar och att det alltid kommer vara ett större helvete för henne än för hennes omgivning.
Jag kräver ingenting av människor runt omkring mig, men det är jävligt frustrerande att leva i ett vakuum och inte veta när fan man kommer kunna andas normalt igen. Frustrerande att inte fungera och VARA på ett normalt sätt.
Är inte mig själv och kommer nog inte vara på ett tag.
Jag hoppas det är OK.
Vitmålad Kura
Efter idogt letande har vi nu ÄNTLIGEN (de här sängarna säljs på en kvart via blocket, jag skojar inte) fått hem och ihop Dorians nya säng. Den är fem månader gammal, vitmålad och kom med inte mindre än TVÅ madrasser. Allt till priset av en tusenlapp. Nu ska svärmor sy lite gardiner av hans gamla sänghimmel och även några stora kuddar så är tanken att sängen/kojan ska vara klar till hans födelsedag. Har jag sagt att det är guld värt att ha en sömmerska till svärmor? Har jag sagt att min svärmor är guld värd överhuvudtaget? För det är hon!
Baddräktssäsong!
Fr.o.m. nästa torsdag kommer jag att befinna mig i en pool en gång i veckan. (Det är jobbrelaterat men jag lämnar resten osagt.) Detta innebär att jag var tvungen att införskaffa mig en baddräkt, en klortålig sådan. Hade väl inga större förhoppningar om att hitta något fröjd-för-ögat-nummer men så hittade jag den här på simma.se. Tycker faktiskt att den är riktigt snygg i all sin enkelhet. Ska bli mucho spännande att se hur den känns i vattnet :)
Familjen ❤
Boys will be boys osv
Nytt och gammalt
Här är två (egentligen fyra) nya tillskott i möbelfamiljen på Jarlavägen. Två blocketfyndade teakskåp som agerar mediabänk. Färgskiftningarna är verkligen exakt som de på matbordet och det ena skåpet har förutom just ett skåp även fyra lådor som sväljer en massa småskit. Fantastiskt! Och två sidobord från IKEAs PS-serie som tillsammans bildar vårt nya vardagsrumsbord. Det ena är plant men det andra har en skål där man kan ha tex frukt. Föll pladask för stringhyllorna under som nu förvarar några av våra favorit coffeetableböcker! Mycket nöjd är jag. Det känns som att mycket börjar falla på plats här hemma och snart bor jag nog i den där Astrid Lindgren-sagan jag alltid drömt om :)
Barn som bor i sterila rum
"Jag mår dåligt av att se barn i vita rum. Barn ska bo i FÄRG! Släpp vithetsen era jävla institutionsinredare"
Detta skrev jag på Twitter efter att ha sett en bild på blogg.se:s första sida föreställande ett barn i ett vitt, sterilt, sjukhuskallt rum omgiven av svart-vita leksaker. Lite harsh kanske, men det var trots allt JAG som skrev det. Är forever harsh.
Jag tycker att barn ska omges av färg. Starka, glada färger. Jag kommer aldrig att förstå folk som inreder sina små barns rum som miniversioner av sina egna. När jag inreder åt Dorian tänker jag glatt, högljutt, lekfullt. Jag kanske inte alltid gillar färgerna men jag vet att barn inspireras av färg. Vit är inte en färg. Man kan, genom att ta en titt i min garderob, ganska snabbt fastställa att färg inte är min grej, egentligen. Men det är ju inte åt mig jag inreder när jag inreder Dorians rum. Sen väljer jag också möbler och inredningsdetaljer som är lätt utbytbara då jag vet att Dorian inte kommer att vilja ha samma om fem år som han har nu.
Nästa sak på inköpslistan till hans rum är en ny säng då hans ärvda växasäng sjunger på sista versen. Jag tror vi kommer att satsa på den populära sängen Kura från IKEA då det är en mångsidig säng som man kan göra mycket kul med stilmässigt. Vi lär måla den till att börja med. Om Dorian känner att han vill och klarar av det kör vi nog på loftvarianten direkt och gör ett litet krypin eller koja under. Man kan bli väldigt inspirerad bara man googlar runt lite på Kura Makeover!
Heja färg!
Riddarprinsessan
Jag hatar dig, 2012
Det är väl ingen nyhet att jag hatar 2012 med den brinnande passionen av tusen eldar. Men jag tänker ändå sammanfatta allt. MED EN ENKÄT!
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Jag gjorde en gynekologisk skrapning. Jag förde upp abortpiller där inga piller bör föras upp. Jag sövdes. Jag var sjukskriven i fyra veckor. Jag förlorade ett barn.
Blev några/någon av dina vänner föräldrar i år?
Några få fick barn. ALLA blev gravida.
Dog någon som stod dig nära?
I våras dog två farbröder. I september dog en del av mig.
Vilka länder besökte du?
Jag var i Finland! Helsingfors var en perfekt bakisstad..
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Lugn. Jag vill att 2013 blir så lugnt att jag om 40 år tänker tillbaka och ba: 2013? Var det ett valår? Enough drama osv.
Vilket datum från 2012 kommer du alltid att minnas?
30 Augusti, 30 September, 11 Oktober, 6, 7, 8 och 12 november. Min graviditet och mitt MA i datum.
Vad var din största framgång 2012?
Jag överlevde.
Största misstaget?
Jag höll något för mig själv som potentiellt kommer att såra någon jag gillar i framtiden. Jag skäms för det.
Bästa köpet?
Alla mina fina teakmöbler!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att mina vänner blev gravida. Faktiskt. Jag älskar er och ÄR glad för er skull. Jag unnar er allt gott i världen ♥
Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2012?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?
Så otroligt mycket ledsnare. Av självklara anledningar. Jag har nog aldrig varit så avgrundsledsen som jag var i slutet av 2012. Jag har haft ångestattacker, svarta hål, jag har legat och skakat i fosterställning och förbannat hela världen så många ggr att jag tappat räkningen.
Vad önskar du att du gjort mer?
Kramats. Och då kramas jag ändå mer än gemene man men man kan aldrig kramas för mycket.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit. Jag har egentligen inget emot att gråta men jag gråter helst av mer triviala anledningar än det jag grät över förra året.
Blev du kär i år?
Jag blir nykär i man och barn några ggr per år. Så även förra.
Favoritprogram på TV?
Greek för att det var en av sakerna som hjälpte mig igenom den värsta perioden i mitt liv. När jag tittade på Greek kunde jag glömma i några timmar. Och New Girl! Schmidty ♥♥
Bästa boken du läste i år?
I Skymningslandet av Astrid Lindgren. För inget spelar någon roll, i Skymningslandet.
Största musikaliska upptäckten?
Det här bandet! Tack vare Spotify Radio ♥
Något du önskade dig och inte fick?
Att få dela min graviditet från början till slut med en av mina bästa vänner. Faktiskt.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag minns inte..?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Alltså, jag kunde ju ha fått behålla det där barnet..
Vad fick dig att må bra?
Min familj, liten som stor, och mina vänner. Jag hade förmodligen vikt hädan utan Ilkka och Dorian. Mina hjältar.
Vilken kändis var du mest sugen på?
ZAC EFRON! 2012 var året jag upptäckte att den lilla fjunisen blivit vuxen och jag blev genast tantsnuskig..
Vem saknade du?
Folk i allmänhet. Två vänner, som jag av olika anledningar inte har så mycket kontakt med, i synnerhet
De bästa nya människorna du träffade?
Jag tror inte jag träffade några nya människor. Är det sorgligt?
Mest stolt över?
Mig själv. För att jag inte dog av sorg och för att jag klarade av saker jag innan trott skulle förgöra mig. För att jag är en jävla stålkvinna.
Högsta önskan just nu?
Att jag slipper vara en stålkvinna under nästa år. Jag lämnar här med över manteln, någon annan får axla den ett tag. I've had E N O U G H!
Gott nytt på er!
Disney
Inget företag med produkter som riktar sig mot barn är väl så kärt och "familjevänligt" som Disney. Men vad är det Disney lär våra barn? En kort sammanfattning är väl: Du kan rädda någon med din kärlek, hur våldsam och farlig han än är (tjejer). Det är muskler och en hård attityd som lockar tjejer och de kommer att älska dig hur du än beter dig (pojkar).
Jag undivker Disney. Klassikerna i allmänhet, Skönheten och Odjuret i synnerhet. Och ja, jag vet att ni sitter där hemma och tänker: Men jag såg Disney och jag tog ingen skada. Jag tror er inte. Ledsen, men ni ljuger. För er själva framförallt. Ingen är opåverkad av Disneys värld då den för de flesta av oss var en stor del av VÅR värld. Jag spenderade halva mitt liv på att jaga pojkar som egentligen inte förtjänade det. Pojkar som ignorerade mig (de ville ju egentligen, de var bara "svåra"). Pojkar med psykiska problem (om jag bara älskade dem villkorslöst skulle allt det där lösa sig). Jag vet att vi alla, på något sätt, blev väldigt påverkade av hela den här prins/prinsessa-hetsen och Disneys bild av kärlek. Jag vill inte förmedla den till mina barn. Ser vi Disney, sitter jag bredvid och PRATAR om det vi ser. Men som sagt, det händer väldigt sällan. Men barn veeeet ju att det inte är på riktigt, kanske ni säger nu. Men nej. För små barn är allt verklighet, de kan inte sortera det de ser/upplever som vi vuxna kan. De saknar både kunskap och mognad.
Se det här vettja:
Men Skönheten och Odjuret är ju så fiiiiiin. Nej det är den inte. Den är Disneys vidrigaste och upprätthåller inte bara könsstereotyper utan även att våld kan botas med lite kärlek. Och att så romantiserar den Stockholmssyndromet. Frågor på det?
Män som hatar kvinnor
Kan vi SNÄLLA sluta främja mäns våld mot kvinnor? Kan vi SNÄLLA sluta uppfostra pojkar till monster? Till tuffa, hårda, coola killar som inte får uttrycka känslor, inte får gråta. Kan vi SLUTA lura i våra barn att kärlek börjar med bråk? Säg det ALDRIG till barn i er närhet. Det här är resultatet. Män som är så emotionellt hämmade att våld är den enda utvägen de ser när de ställs inför problem eller känslor de inte lärt sig hantera. Tjejer som tror att våld är ett tecken på kärlek. Bara sluta. Sluta stå och se på när folk i er närhet gör övertramp, använder totala osanningar när de pratar med era barn. Vi måste lära våra söner att uttrycka KÄNSLOR. Låt dem gråta, krama dem extra mycket, LÄR DEM PRATA. Män; behandla deras mammor med kärlek och respekt. Annars kommer det här aldrig att ta slut.
Se gärna filmerna med barnen vars pappor har dödat deras mammor. Se, begrunda, tänk om, förändra. Det är ofta invanda och omedvetna saker vi gör och säger till våra barn som gör störst skada. Hur patar vi med våra söner? Hur vill vi att våra söner ska bli och hur kan vi göra för att främja ett mjukare, snällare liv för dem? Det är inte lätt att vara pojke idag med alla krav som ställs på dem. Att vara tuffa, häftiga, MANLIGA är krav som ställs på dem redan tidigt i livet. De enda som kan förändra är vi föräldrar. Det är våra barn det handlar om. Ställ krav på omgivningen, på er själva.
Bara gör något. Det kan inte fortsätta så här.
Tack
Sabina
Har jag nämnt att jag älskar Kent?
Seriöst, ge mig namnet på ett svenskt band som skriver bättre, musicerar bättre, kan bättre, HÅLLER LÄNGRE än Kent och jag skola skratta dig i ansiktet. För något sådant band finns inte. Det finns inget som heter ogillar Kent, det finns bara dålig smak. Jag är sällan arogant, men när det gäller Kent finns det inget jag inte är eller gör.
Låten ovanför släppte de natten mot 31/12. Jag satt uppe till kl 01.00 och väntade trots skulle upp tidigt. Alla intäkter går till Roks. Bara det är så jävla hedersvärt att jag blir gråtig. Så jävla fina är di.
(Ilkka är också nyfrälst fan tack vare denna. Förstår inte hur det kunnat ta honom så lång tid)
Sabinas bästa program
Går på MTV just nu: Greatest R&B Songs Of The 90s. Seriöst, hej mina tonår!
Några favoriter:
(det här var versionen jag lyssnade på, originalet gjordes av SILK)
Gott nytt år!
Önskar världens coolaste ungar/Kids in Black
