Dag 8: Ett ögonblick

26 januari 2009 11.07

Sista klämmen och han är ute efter sju minuters krystande. Jag får upp honom på bröstet och allt jag tänker, säger och känner är: nej, han kan inte vara min. Hur kan han vara min? Vad har jag gjort i livet för att förtjäna honom? Ska jag få ta med mig honom hem? Vara med honom, leva med honom, vara älskad av honom? För bra för att vara sant får en helt ny innebörd i och med honom.

I och med Dorian.

Från och med Du.

Kommentarer
Postat av: Amanda - Mamma till Vincent och Felicia

Jag förstår att det är tufft att skriva om det som Dorian gick igenom med olyckan. Been there done that... Vi var också 4 dagar på sjukhuset. Men jag förstår inte, lägger ni fortf om honom trots att det skedde i april?? Smörjer ni med vaseline? Vår son har ett stort ärr på axeln som kliar och skaver honom men det är inget vi lägger om längre. han lades om under sövning två ggr efter oluyckan. Hade bandage etc under någon månad sådär. Men när det skorpade sig behövdes ingen omläggning mer än smörjning men nu är det ändå läkt trots ett stort fult ärr som smärtar mig varej gång jag ser det... Men ust det, precis som du skrev, så smörjer du mot kläda, och vår son har också klåda men sdet är INGEN som sagt att vi SKA smörja. Vad smörjer ni med??? Jag måste nog kontakta läkaren igen ang detta.. Det har varit väldigt dålig vård kring vår son måste jag säga..

2011-01-03 @ 11:04:05
URL: http://ladysylvia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0