Alphabettown

Det bästa som kommit ur USA sen Elliott (typ) är ovannämnda band och hittills har de varit notoriskt Spotifyundvikande men NU! Ikväll upptäckte jag att alla de äldre plattorna finns med. Och framförallt då Cease To Begin. Bästa skivan som producerats på väääldigt länge. Den här är med tex:



Jag tror inte ens att ni kan föreställa er hur det ser ut när jag dansar till den här. Hahahaha. Det är sånt jävla gung att hela världen svämmar över. Jag älskar de här männen. Har sett dem två ggr och jag har skrattat varje gång. De är så jävla härliga! Och skäggiga. Så mycket kärlek.

PPE

Sabina

Idag är det 8 år sedan Elliott gick bort. Jag läser allt fint som hans fans skriver om honom på hans Facebooksida och det går sakta upp för mig att det är vi som håller honom levande nu. Hans musik är odödlig och kan hålla sig själv vid liv men personen Elliott är det vårt ansvar att ta hand om. Och det finns inget jag hellre gör idag.

Det verkar som att det löser sig. Vi har fått ett bud som är långt under värdering och som kommer att innebära en förlust och ökade kostnader för oss men som samtidigt betyder att vi får flytta och slipper straffavgifter och att leva i ovisshet. Vi tar inte fram champagnen än men det sägs att det skrivs kontrakt på måndag. Håll tummarna nu..

PPE

Sabina

Vårt liv är ett enda stort jävla helvete just nu. Vi har ju, som jag skrivit tidigare, köpt hus i början på juli. Vår lägenhet är dock fortfarande osåld och med knappt två veckor kvar till inflyttning och betalning börjar läget bli akut. Som det ser ut nu kommer vi att hamna i en ekonomisk kris och få bo kvar där vi är. Handpenningen som vi betalt kommer vi inte få tillbaka och det har vi tagit lån på. Sen kan det komma ytterligare avgifter vi måste stå för och hyran för det nya får vi betala tills säljarna lyckas sälja sitt hus igen. Även mellanskillnaden får vi stå för om de säljer det för mindre än vi köpte det för. Jag har på riktigt aldrig befunnit mig i en så här akut situation förut och det finns inget jag kan göra! Vi har sänkt och sänkt priset på lägenheten men det är omöjligt. Jag är på riktigt livrädd. Så nu vet ni varför det inte hörs något från mig här. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Hur ser våra liv ut om två veckor? Banken vägrar låna ut pengar till köpet och låta oss hyra ut vår lägenhet. Vad fan gör man? Jag dör på det här. Panik är det enda ordet jag finner som kan beskriva hur jag känner. Jag får blödande magsår av allt. Så nu vet ni.

Förhållanden mina vänner. Jag har tänkt mycket på dem på senaste tiden. Hur de tar form, hur de förändras.

Just nu är jag inne i en fas då allt ifrågasätts. Som sagt händer mycket i mitt liv just nu som jag inte vet hur jag ska hantera eftersom jag aldrig befunnit mig här tidigare. I en trygg tillvaro som ställs på sin kant på alla sätt möjliga känns det som. Vi är starka jag och Ilkka och jag har tron på oss men man kan inte vara tillsammans i fem år utan att tvivla och ha "perioder". När det nu känns som att saker och ting faller samman runt oss, som egentligen inte har med oss som par att göra, är det jävligt svårt att hitta de rätta dörrarna att öppna för att ta sig ur det. Men jag har inga tvivel på oss i långa loppet. Vi har bara en av de där perioderna just nu. Jag vet inte hur personlig jag kan/vill vara här men jag ska försöka tvinga ut orden som flyter runt i en tjock soppa där uppe just nu.

Innan jag fann Ilkka, återupptäckte är väl rätt ord, var jag med en person som gjorde mig både illa och gott. Mest illa tyvärr men tomheten jag levde med gjorde att jag hade så mycket plats för honom i mig att det var svårt att släppa honom, även om jag gjorde det flera gånger. När jag väl gjorde det slutgiltigt var det för Ilkka och jag tror att han blev lika ställd som jag när jag faktiskt gjorde det. Vi har inte pratat med varandra sen dess. Det är  fem år sen nu. Vi har träffats av en slump någon gång så där men sanningen är att han vägrar träffa mig. Det gör mig så ont för det känns som han tar ifrån mig allt vi hade. Alla mina minnen och upplevelser föminskas genom att han gör mig till The Bad Guy. För mig var det avslutat för honom var det inte det. Han var väl bekväm med att alltid ha mig där så när jag väl valde att gå vidare visste han väl inte hur han skulle reagera. Jag är så fruktansvärt arg på hur han har hanterat det hela men kan ändå inte missunna honom sina känslor. Men ändå. Jag är ju den som "har rätten" att vara arg. Han behandlade mig illa, inte tvärtom.

Sen avslutade jag ett antal relationer för två år sen på det vänskapliga planet. Och det spelar ju egentligen ingen roll vad för sorts relation man har till en person. När det tar slut gör det ont och jag befinner mig nog fortfarande i ett slags vakuum. Jag saknar mina vänner även om jag samtidigt vet att det var rätt beslut. Jag kan inte se mig ha en relation med dem igen, inte för att det är något fel på dem, eller på mig heller för den delen, men jag kan inte se mig fungera i relation till dem? Alltså inte se det framför mig. Hur våra samtal skulle se ut, hur vi skulle umgås. Men ilskan jag kände så länge har släppt. På riktigt faktiskt. Jag träffade en av dem häromdagen och jag blev så ställd över hur inte arg jag är. Hur vi kunde föra ett normalt, vardagligt "hur-är-allt-vad-gör-du-nu-för-tiden-samtal. Men samtidigt så finns besvikelsen där över att man inte lyckades hålla dessa förhållanden vid liv.

Förhållanden är de svåraste matematiska ekvationer som finns. Men jag tror att kommunikation, kompromissvilja och fungerande öron är viktiga delar som måste finnas i alla fungerande relationer. Men vilken jävla soppa det är.

Som ni märker pågår det mycket i min hjärna. Det känns skönt att ha någonstans att göra av alla tankar.

Tack för att ni läser.

Sabina

En av mina all time favorite låtar som jag påmindes om idag när jag satte på tvn och Crazy/Beautiful (också en favorit) visades på fyran. (och så en bild på ett fint par ur en fin film som jag ska se nu.)

Trevlig helg på er.

PPE

Sabina

Hon är faktiskt så fantastisk som alla säger, den där Adele.

Äntligen fredag! Jag har blivit en sån där som ser fram emot helgen. Antar att det kommer med ett heltidsjobb :)

Jag vill berömma er som läser för att ni blivit så bra på att kommentera. Det värmer så fortsätt med det!

PPE

Sabina

Igår spenderade jag och Dorian eftermiddagen, kvällen och även natten hos min finaste vän Emma. När vi kommit in och fått av oss kläderna slänger Emma ur sig i förbifarten att "de tänkt att jag ska få bli gudmor till Vilda" som om det var en fråga om jag ville ha kaffe. Jag satte språket i halsen lite och eftersom jag redan hade finingen i famnen kunde jag inte direkt sätta igång och hjula av glädje men herregud vad jag känner mig hedrad att någon vill att jag ska vägleda sitt barn genom livet (om man nu ska vara sån och ta det på så stort allvar vilket jag naturligtvis gör. Det här känns nästan viktigare än att vara mamma till Dorian. Men bara nästan.)

Jag var ju med när Vilda föddes och det är förmodligen det häftigaste jag kommer vara med om i mitt liv. När man själv föder barn, jag iaf, är man ju inte riktigt MED om ni förstår. Inte? Fortsätt läs ändå snälla, det blir bättre. Tror jag..

Jag ska göra allt jag kan för att vara en så bra förebild som möjligt både för Vilda och hennes syster som redan har en alldeles fantastisk gudmor. Det är något speciellt med barn vars föräldrar man älskar och som man känt sedan de vara bara dagar, i Vildas fall sekunder, gamla. Det är skithäftigt i brist på bättre beskrivande ord!

Så nu är jag gudmor. Eller fadder som det heter numer och det är ju bara asballt eller hur?!

PPE

Sabina

Den där grejen jag haft på ryggen i över ett år är borta. För att ni ska få behålla lunchen i magen tänker jag inte berätta hur den förintades men jag kan avslöja att det var mindre trevligt..

Idag ska jag och Dorian spendera dag och natt hos min finaste vän Emma. Vi ska äta tacos (obligatoriskt) titta på film och äta onyttigheter. Jag längtar!

I övrigt tror jag att förkylningen från helvetet sakta börjar ebba ut men den lär väl snart ersättas av en trevlig influensa eller liknande. Hösten är här på riktigt med andra ord. Love it! (på riktigt alltså, älskar hösten..)

PPE

Sabina