Min fina guddotter Vilda

Igår spenderade jag och Dorian eftermiddagen, kvällen och även natten hos min finaste vän Emma. När vi kommit in och fått av oss kläderna slänger Emma ur sig i förbifarten att "de tänkt att jag ska få bli gudmor till Vilda" som om det var en fråga om jag ville ha kaffe. Jag satte språket i halsen lite och eftersom jag redan hade finingen i famnen kunde jag inte direkt sätta igång och hjula av glädje men herregud vad jag känner mig hedrad att någon vill att jag ska vägleda sitt barn genom livet (om man nu ska vara sån och ta det på så stort allvar vilket jag naturligtvis gör. Det här känns nästan viktigare än att vara mamma till Dorian. Men bara nästan.)

Jag var ju med när Vilda föddes och det är förmodligen det häftigaste jag kommer vara med om i mitt liv. När man själv föder barn, jag iaf, är man ju inte riktigt MED om ni förstår. Inte? Fortsätt läs ändå snälla, det blir bättre. Tror jag..

Jag ska göra allt jag kan för att vara en så bra förebild som möjligt både för Vilda och hennes syster som redan har en alldeles fantastisk gudmor. Det är något speciellt med barn vars föräldrar man älskar och som man känt sedan de vara bara dagar, i Vildas fall sekunder, gamla. Det är skithäftigt i brist på bättre beskrivande ord!

Så nu är jag gudmor. Eller fadder som det heter numer och det är ju bara asballt eller hur?!

PPE

Sabina

Kommentarer
Postat av: Emma

Det var ju lixom en självklarhet, du fick ju faktiskt se henne innan jag fick så egentligen har ju du känt henne längre än vad jag har ;)

2011-09-18 @ 21:44:56
URL: http://wallmo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0