Klarar mig utan

I typ oktober förra året slutade jag sminka mig. Jag har fått väldigt få kommentarer om det, sminkade mig väl egentligen inte speciellt mycket innan, inte till vardags i alla fall, så det kan ju bero på det. Det började med att jag helt la av på vardagar till jobb osv men fortsatte med att jag sket i det till fest med. Jag har tidigare i livet tyckt att det är ganska asroligt att leka med färg och form o bla bla bla men det har till allra högsta del handlat om att "inte se ut som fan". Insikt nu: ser inte ut som fan. Ser faktiskt helt normal ut, typ. Och nu har det ju blivit en lättjagrej, jag ork int mä helt enkelt, varken till vardags eller fest. Så jävla skönt att känna mig bekväm i mitt eget ansikte. Och tiden! Det tar ca fem minuter att göra sig redo för dagen/kvällen. På med lite kläder bara. Sån jävla vinst.
Och jag vill lova att inget kvinna i världen sminkar sig för sin egen skull, ni kan liksom inte lura i mig det. Behovet att känna sig snygg kommer utifrån, vi föds inte med ett behov att förfina vårt yttre, det är något vi förvärvar oss genom yttre krafter.

Tack för mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0