Alphabettown

 

 

Idag har jag för första gången pratat med Dorian om att det är okej att slå tillbaka när någon är elak. Jag vet att det låter helt galet i vissas öron men jag ska förklara läget och varför jag tänker som jag gör.

 

Dorian har upprepade gånger under höstterminen (minst 10 ggr) kommit hem och berättat att det är ett barn på hans förskola som slåss. Han nämner barnet vid namn och förklarar exakt hur situationen sett ut när det skett. Både jag och Ilkka har pratat med honom om hur det gått till, om de varit osams, om Dorian gjort något för att göra henom arg osv men Dorian håller fast vid att det är helt oprovocerat. Dorian är ett ärligt barn, han ljuger faktiskt aldrig. Faktum är att han alltid avslöjar när han betett sig illa eller gjort något bus, han har alltid funkat så så jag litar på honom till 100 % när han säger att han inte gjort något för att förtjäna den här behandlingen (inte för att någon någonsin gör det men ni fattar) och ikväll fick jag nog. Jag satte mig ner med Dorian och gick igenom vad han skulle, och fick lov, att göra nästa gång det händer. FÖRST ska han säga NEJ. Högt. Hjälper inte det, ska han sätta upp handen och säga STOPP JAG VILL INTE! Sen ska han ta hjälp av en pedagog. Hjälper inte det och ungen fortsätter så har jag gett min son klartecken för att slå/knuffa tillbaka. I en perfekt värld slåss ingen och ingen behöver slå tillbaka. Men jag har lärt mig att vissa barn inte slutar förrän de möter motstånd och jag inser att Dorian, som är liten till storleken och inte gör en fluga förnär, är ett lätt offer för barn som har den här sortens problematik. Jag gissar att det här barnet har något slags NPF och inte rår för sitt beteende. Men jag kan inte med gott samvete säga åt honom att det är okej och det enda han kan göra är att säga nej, när det inte hjälper. Han ska inte behöva acceptera att bli behandlad hur som helst. Jag är emot all sorts våld, är övertygad pacifist och anser att allt bör gå att lösa med ord men även jag måste erkänna att det ibland är bäst att sätta hårt mot hårt. Jag planerar självklart att prata med hans pedagoger om det här. Dels för att jag vill göra dem uppmärksamma på att Dorian kommer hem och säger det här så att de kan hålla lite extra koll (vilket jag gissar att de redan har, jag har sett och upplevt barnet ifråga och gissar att hen har resurstimmar) dels för att jag vill veta om det ligger någon sanning i det Dorian säger eller om barnet fått en stämpel och Dorian bara bearbetar det han SER under dagarna och inte det han utsätts för för jag vill inte att barnet ska få dåligt rykte bland andra föräldrar. Jag kan såna här barn och ser inget problem med att de går i "vanlig" barngrupp.

 

Bara för att klargöra, Dorian förstod exakt systemet jag gav honom klartecken för. Ilkka kom precis hem och Dorian berättade till punkt och pricka hur han skulle göra nästa gång barnet på förskolan slog honom. Alltså, prata, stoppa, fröken, göra tillbaka.

 

Hur tänker ni kring det här?

 

 

Sabina