Alphabettown

Jag tänkte att jag skulle skriva lite kort om vem den här Elliott är som jag tjatar om hela tiden. Det är alltså Elliott Smith, eller Steven Paul Smith som var hans riktiga namn, och han är min. Ja, så nära en idol man kan komma men att kalla honom idol känns så litet. Han är min vägledare, en av mina själsfränder, mitt väsen och en massa konstiga saker som får mig att låta som en galning. Bloggens namn är taget från en av hans låtar. Han är den enda jag aldrig träffat men som jag saknar lite varje dag. Han är alltså en musiker som jag beundrar. Han gjorde musik och skrev texter som ingen, varken innan eller efter, lyckats med. Han var ett jävla geni.

Jag läste nyligen igenom polis- och obduktionsrapporten från dagen han dog och det var som att läsa om en närståendes död. Jag var helt förstörd. Jag har hållt mig borta från de dokumenten sen 2003 men så kom jag över de av en slump och jag kunde inte låta bli. Det kommer även att släppas en två timmar lång dokumentär om honom där hans vänner och familj intervjuas om hans liv och död och allt där emellan. Bl.a. är Gus Van Sant med som använt Elliotts musik i sina filmer (Miss Misery t.ex. som finns med på soundtracket till Good Will hunting. Elliott blev Oscarsnominerad för den men förlorade mot Celine Dions "My heart will go on". Amerikaner *kräks*)

Han är fantastisk. Var fantastisk, är fantastisk. Ni borde provlyssna! Här har ni Miss Misery: