Dag 3: Mina föräldrar.

Som sagt: Supermorsan och den galna greken.

Min mamma kan allt, vet allt, gör allt och tar det aldrig lugnt. Har aldrig gjort. Hon tog körkort när hon var 45, någon vecka innan Dorian föddes, och kommer nog aldrig sluta jobba. Det finns ingen jag kan bli så arg på som min mamma, även om det händer väldigt sällan att jag blir det nu, men när jag var tonåring hatade jag nog henne lika ofta som jag älskade henne. Jag skulle inte vara någonting utan min mamma och är henne evigt tacksam. För allt. Allt du gör och allt du ger. Mitt liv skulle vara omöjligt utan dig och din kärlek, mamma, jag hoppas du vet det.

Min pappa var min hjälte när jag var liten. Jag var alltid pappas flicka medan syrran tog efter mamma. Det bara blev så. Den fördelningen. När de separerade valde jag att bo hos pappa varannan vecka för att han inte skulle vara så ensam. Idag är inte min pappa fullt så pigg som han en gång varit. Min pappa har Parkinsons sjukdom och sjukdomen har påverkat honom. Mycket. Det är en av mina sorger i livet, att min pappa inte kan leva som han vill. Och med den sittande regeringens regler kring sjukförsäkringen är det stört omöjligt för min pappa att någonsin slappna av, han oroar sig konstant över om han ska tvingas ut i arbete trots att han inte ens kan städa sin lägenhet själv. Min pappa älskar Dorian. Och Dorian älskar honom. Och jag med. Världens finaste, galnaste grek. En gång tvingade han en dåvarande pojkvän att själv komma och hämta ett skärp som han glömt när vi sovit över där (pappa var inte hemma). Jag var 14 år och skämdes ögonen ur mig. Idag skrattar jag när jag tänker på det för det är så min pappa är. Lite jävlig, men alltid med glimten i ögat.

Jag är en 50/50 blandning av mina föräldrar. Jag brukar skämta om att det inte är konstigt att jag är en total förvirring hela jag när jag har en mamma vars familj alltid har, och alltid kommer, rösta höger och en pappa vars egen far satt i fängelse under juntan i Grekland för sina kommunistiska sympatier. Jag kommer aldrig att rösta höger (igen måste jag inflika, röstade av någon outgrundlig anledning på FP första gången jag fick rösta). Mina värderingar har nog framförallt kommit från min pappa och vad min pappa gått igenom de senaste åren. Sunda jävla värderingar, är stolt över mitt politiska engagemang. Men på många sätt är jag lik min mamma också. Jag har t.ex. svårt att be om hjälp och vill helst klara allt själv. Om det är possitivt eller negativt vågar jag inte svara på, men sån är jag.

Jag älskar mina föräldrar. Vet inte vad mer jag kan säga. Jag är så blödig så om jag fortsätter finns risken att tårkanalerna svullnar igen.

Sabina

Kommentarer
Postat av: Mamma

Tack för de fina orden, älskling. Jag vet! Skulle inte klara mig utan dig heller. Älskar dig! Puss

2010-12-27 @ 23:40:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0