Den här himla veckan har ju bara varit himla lång men fick ändå ett himla bra slut

Rubriken sammanfattar veckan perfekt. Måndag och tisdag kändes som ett enda stort vakuum. Jag minns inte vad jag gjorde eller att jag var på jobbet ens. I onsdags började jag sakteligen komma tillbaka till livet och även om torsdagen var helvetiskt lång med föreläsning direkt efter jobbet så kände jag mig ändå mer levande än död. Och i fredags fick jag så himla mycket mys och god energi ute i Gröndal att jag igår ändå kände mig som mig själv. Idag har jag varit trött och grinig och Dorian har varit på sitt finaste säg-nej-fråga-varför-humör vilket resulterade i att vi promenerade ner till centrum varpå han somnade i vagnen och jag tog mig en välförtjönt fika innan vi handlade mat inför kvällen och gick hem. Lagom till att jag skulle sätta igång med middagen uppenbarade sig bästa grannen på lekplatsen så vi bjöd in dem på pannkakskalas.

De där nyheterna jag fick förra helgen spökar såklart fortfarande. Jag kan fortfarande inte riktigt ta till mig det och vill ibland liksom bara explodera i något slags kärlekskrig och skicka allt splitter ner till mina släktingar i Grekland för om jag mår dåligt mår de nog sämst. Pappa åkte ner dit imorse och jag hoppas det inte blir allt för jobbigt för honom. Att de kan ta hand om varandra. Hela historien, som jag inte tänker dra här, är för sjuk för att vara sann så de behöver varandra nu. De var 7 syskon för en vecka sen och nu är de 6. Snart är de nog tyvärr färre än så också. Väldigt underligt.

Hoppas ni haft en bra helg där ni tankat både d-vitamin och kärlek från dem ni älskar!

Kärlek

Sabina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0