Alphabettown

Jag har faktiskt börjat överväga om man inte ska återinföra spjälsängen. Är det hemskt? Jag tror helt enkelt att han behöver en fast punkt där han kan komma till ro utan frestelsen att springa upp och ner, i och ur som är så lätt i en vanlig säng. Tror det är för mycket utrymme för honom. Eller är jag dum i huvudet? Jag tänker mig att man köper en av de större modellerna och sedan har kvar den till tvåan kommer och försöker med vanlig säng igen då. Vi har verkligen provat allt. Tagit bort dagsvilan som han faktiskt inte behöver när han är hos sin dagmamma för han är inte speciellt trött efter lunchen när han är där. Det har hänt någon enstaka gång att han somnat i vagnen på väg hem men de ggr kan jag räkna på en halv hand. Hemma sover han middag i någon timme. Han är ute mycket både med dagmamman och ofta när vi kommer hem. Vi har legat bredvid men det tar iaf en timma för honom att somna. Vi har tagit bort välling, återinfört välling. Sena läggningar , tidiga läggningar. You name it, we've done it liksom. Vad tycker ni? Ge mig lite input. Spjälsäng kan man ju ha till typ 4 årsåldern så jag ser inget fel i det men det känns som ett steg bakåt även om jag känner min son och vet att han nog skulle behöva det. Bah. Känner mig kluven. Känns ju lite som att man "stänger in honom". Men i grund och botten är han trött, det vet jag. Och han gör inget utöver just det eviga springandet. Jag kan alltså, utan att ljuga, meddela att under timmen det tar att lägga honom (minst en timme) kan han springa upp ur sängen 70 ggr. Han går upp, öppnar dörren, jag går in och lägger honom och så håller vi på till jag blir vansinnig och säger till på skarpen. Något som jag hatar. HATAR. Suck. Är så himla uppgiven.


I övrigt vill jag önska alla en fantastisk midsommar!

PPE

Sabina