Alphabettown

Dorian är inne i en så otroligt intensiv period just nu. Nu uttrycker jag mig milt, han är ofta hemsk att ha att göra med just nu. Milt igen, han är förjävlig. Där. Jag sa det. Han är överallt och ingenstans. Han slåss, knuffas, nyps, klättrar på möbler, slänger saker omkring sig och gör i princip allt han vet att han inte får göra. Eller vaddå "i princip". Han gör ALLT han inte får. Testat gränser har han gjort ett tag och det kan vi hantera här hemma och vi har liksom blivit proffs på synonymer till ordet nej men det här är på en helt annan nivå. He has stepped up his game så att säga. Och jag vet inte _hur_ jag ska hantera det! Jag är vanligtvis sjukt pedagogisk och tänker alltid till innan jag reagerar och är försiktig med tillsäganden (avleder hellre uppmärksamheten, lockar med substitut osv) men nu har jag gått och blivit skrik- och tjatkäringen från helvetet och jag VET ju att det inte hjälper men vad sjuttsingen gör man?! Man börjar liksom med ett lugnt och sansat; nej Dorian, vi slåss inte. Det gör ont och jag blir ledsen. Ska vi gå in på rummet och bygga? Sen efter fem ggr ryter man till och slänger in honom på rummet. Alltså, självklart slänger jag inte in honom på rummet, men ni fattar. (ring inte soc, jag är relativt ofarlig). Att han själv lärt sig säga nej, högt och tydligt, bestämt och med mörk stämma, hjälper inte heller. Man ba: Gå in på rummet och han ba: NEJ! Eh, när blev han tonåring och var kom det där gråa hårstråt i min lugg ifrån?

Hoppas ni har det bättre i sommarvärmen.

PPE

Sabina