Alphabettown

Jag ska vara ärlig, det går så där. Som vanligt när det gäller mig. Jag har sjukligt dålig karaktär och har tex inte motionerat sen i torsdags. Jag har massor av ursäkter men inte en enda giltig. Jag har fuskat och ätit lite mer än jag borde fast jag har inte glufsat i mig som jag kan göra ibland. För det är mitt största problem, det är allt eller inget. Antingen äter jag inget godis ALLS, längsta uppehållet var två månader utan något som helst onyttigt, inte ens cola. Men sen trillar jag tillbaka igen och sitter där med min uppätna 200 grams chokladkaka och näven i en Ben&Jerrys bytta. Jag har ett onormalt förhållande till mat, det vet jag. Jag är en känslomässig ätare. Jag äter när jag är ledsen, glad, nervös, ensam, uttråkad osv. Jag äter själv och i sociala sammanhang. Ett exempel på mitt känslomässiga ätande var i måndags när Ilkka var borta på kvällen. Jag smällde i mig sex stycken (!) korvbröd för att det typ inte fanns något vettigt att se på tvn och för att suget smög sig på. Anledningen till att jag gör det här, går ner i vikt menar jag nu, är för att jag framförallt vill bli mer hälsosam. Andra anledningar är att jag vill vara en positiv förebild för Dorian. Jag vill inte vara mamman som ständigt kämpar med vikten och olika fåniga dieter. Jo jag vet, jag började med NaturDiet men i ärlighetens namn kändes det aldrig som någon bantningskur. Barsen var goda och det var skönt att slippa tänka på vad man skulle äta till frukost, är notoriskt dålig på att äta frukost. Att kläderna sitter lite snyggare är såklart en fördel det med. Problemet är att jag inte direkt kan minnas att vi hade några bra matrutiner när jag växte upp. Minns inte att vi någonsin åt lunch på helgerna? Pappa var ju kock så middag fick vi. Mamma jobbade i butik så jag minns inte att vi någonsin åt tillsammans. Det är möjligt att vi visst gjorde det men jag har inga minnen av harmoni eller regelbundenhet när det gäller matintagen. Så att försöka skapa det när man är 26 år gammal är som ni säkert förstår inte helt lätt. Jag vet vad mitt problem är, jag äter alldeles för stora portioner. Jag har alltid ätit till jag känner mig proppmätt och det är en ovana skitsvår att göra sig av med. Men jag försöker. Jag hoppas att rutinerna kommer lite bättre till rätta till hösten när jag börjar jobba. Jag har även tänkt att ge gymkort en absolut sista chans. Det finns ett gym typ 1 minuts promenad från där jag kommer jobba som verkar bra så jag har tänkt mig att spendera några timmar i veckan där. Det och mycket promenader är min strategi. Och så det där med matintaget såklart.

Jag har iaf gått ner 2 kg på de här 3 veckorna (tror det är 3) och jag SKA ta tag i det. Ikväll faktiskt. Blir både promenad och hantlar. Att vi sen äter pannkakor med glass till middag är en annan femma ;)

PPE

Sabina