Bitter störsigpåare
Hallå på er. Första inlägget på ett par dagar blir faktiskt en diss, eller ett gnäll om man så vill.
Jag har alltid varit en sådan som har svårt att vara tyst om saker jag brinner för, typ orättvisor, genus, HBT-frågor och nu på senare tid har jag blivit väldigt partipolitiskt medveten, eller det har jag alltid varit men varit osäker på var jag står någonstans i allt snurr. Nu när jag vet har jag engagerat mig i både det ena och det andra och ventilerar gärna här eller på min facebook. Rätt logiska outlets om ni frågar mig. Tror ni att jag någonsin får höra att det är positivt? Nej nej. Det jag har fått höra hittills är att jag är bitter, att jag ska sluta störa mig på så mycket. "ahmen bli politiker då", "enkelt att bara hålla på och tycka". Och jag har tagit min goda tid och tänkt på det här med hur jag blir bemött när jag yttrar en åsikt som folk inte håller med om (förutom att det är rätt komiskt att folket som anklagar mig för att vara bitter och störig faktiskt tar sig tiden att störa sig på mig) och kommit fram till följande; jag hade ALDRIG fått samma bemötande om jag vore man/kille. En man som yttrar en åsikt, säger vad han tycker och står för något blir kallad ledare, stark, attraktiv medan jag blir kallad bitterfitta. Jag tycker det är förjävligt och alla ni som kallat mig detta på facebook eller himlat med ögonen för att jag inte håller käften kan i ärlig mening gå och dra något gammalt över er. Ni vet absolut INGENTING om mitt engagemang utöver det jag vädrar på facebook. Vilka frivilliga initiativ jag bidrar till och är engagerad i eller på vilket sätt jag är engagerad i MP, vad jag gör med mitt politiska intresse, vilka debatter jag deltar i. INGENTING, nada, zipp vet ni om detta och ni tar er då fan inte tiden att fråga för ni är för upptagna med att tycka att jag borde vara tyst och inte störa mig på så mycket. Om ni nu skäms så illa över er egen passivitet så får det stå för er. Jag gör vad jag kan för att förändra samhället. Om det så gäller genus, jakt, HBT-rättigheter eller att försöka få folk att bara öppna ögonen lite. Jag gör vad jag kan.
Passivitet är det värsta jag vet. Det är en skam att dra på skygglapparna så fort någon tar upp ett obekvämt ämne och ännu värre att trycka ner personer som försöker. Är man inte en del av lösningen ÄR man en del av problemet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tvi för er.
Så, nu när jag fått det ur mig ska jag gå och hämta mitt barn.
PPE
Sabina
Jag har alltid varit en sådan som har svårt att vara tyst om saker jag brinner för, typ orättvisor, genus, HBT-frågor och nu på senare tid har jag blivit väldigt partipolitiskt medveten, eller det har jag alltid varit men varit osäker på var jag står någonstans i allt snurr. Nu när jag vet har jag engagerat mig i både det ena och det andra och ventilerar gärna här eller på min facebook. Rätt logiska outlets om ni frågar mig. Tror ni att jag någonsin får höra att det är positivt? Nej nej. Det jag har fått höra hittills är att jag är bitter, att jag ska sluta störa mig på så mycket. "ahmen bli politiker då", "enkelt att bara hålla på och tycka". Och jag har tagit min goda tid och tänkt på det här med hur jag blir bemött när jag yttrar en åsikt som folk inte håller med om (förutom att det är rätt komiskt att folket som anklagar mig för att vara bitter och störig faktiskt tar sig tiden att störa sig på mig) och kommit fram till följande; jag hade ALDRIG fått samma bemötande om jag vore man/kille. En man som yttrar en åsikt, säger vad han tycker och står för något blir kallad ledare, stark, attraktiv medan jag blir kallad bitterfitta. Jag tycker det är förjävligt och alla ni som kallat mig detta på facebook eller himlat med ögonen för att jag inte håller käften kan i ärlig mening gå och dra något gammalt över er. Ni vet absolut INGENTING om mitt engagemang utöver det jag vädrar på facebook. Vilka frivilliga initiativ jag bidrar till och är engagerad i eller på vilket sätt jag är engagerad i MP, vad jag gör med mitt politiska intresse, vilka debatter jag deltar i. INGENTING, nada, zipp vet ni om detta och ni tar er då fan inte tiden att fråga för ni är för upptagna med att tycka att jag borde vara tyst och inte störa mig på så mycket. Om ni nu skäms så illa över er egen passivitet så får det stå för er. Jag gör vad jag kan för att förändra samhället. Om det så gäller genus, jakt, HBT-rättigheter eller att försöka få folk att bara öppna ögonen lite. Jag gör vad jag kan.
Passivitet är det värsta jag vet. Det är en skam att dra på skygglapparna så fort någon tar upp ett obekvämt ämne och ännu värre att trycka ner personer som försöker. Är man inte en del av lösningen ÄR man en del av problemet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tvi för er.
Så, nu när jag fått det ur mig ska jag gå och hämta mitt barn.
PPE
Sabina
Kommentarer
Trackback
