Det här med Earth Hour..
Vill ni nominera mig till världens sämsta Miljöpartist? Det är befogat.
Kärlek
Sabina
Komplimanger är förtryck!
Nu har jag en son och det är ju allmänt känt att pojkar inte får höra hur fina de är hälften så ofta som flickor men jag uppmanar verkligen alla föräldrar att säga ifrån när andra människor vill komplimera era barns utseende. Om era barn hela tiden får höra hur fina de är, söta, snygga, tuffa, coola kommer de att få uppfattningen att yta är viktigt och att skönhet är något som bör eftersträvas. Då måste ni vara motpolen som bekräftar allt annat. Ponera följande scenario: Ni kommer till förskolan och en pedagog kläcker ur sig: Nämen vad fin/tuff/söt/häftig du är idag! Hur bemöter man det? Skitsvårt ju. Vid just ett sånt tillfälle kan man kanske säga att; Ja och du skulle se hur snabbt hen klädde på sig idag! Eller; Ja och vid frukostbordet hade vi jättekul idag för att... Osv. Eller helt enkelt bara säga att ni inte uppskattar sådana komplimanger. Det beror ju på hur villig man är att reda ut eventuella frågetecken för det här med att inte komplimera barns utseende är rena utomjordiskan för vissa.
Ett allmänt tips är att bekräfta era barns upplevelser istället.
"Titta vilken fin teckning jag har ritat/Torn jag har byggt"
"Ja titta! Det ser himla kul ut att bygga ett sådant, kan inte du visa mig hur du gjorde?"
"Kolla på min tröja, visst är den häftig!"
"Är det en ny tröja? Vem har du fått den av? Är den skön?"
Sluta uppmuntra barn att bry sig om hur de ser ut, att det är viktigt att vara fin. För det är inte viktigt. Barn ska inte behöva bry sig om hur de ser ut. När de hela tiden får bekräftelsen så kommer det att skapa ett beroende som för vissa kan komma att bli väldigt skadligt.
Tänk er för nästa gång. Vad vill jag förmedla till mina barn och barn i allmänhet? Att ta tillvara på upplevelser eller hur de ser ut?
Kärlek
Sabina
De 999 saker jag aldrig skulle göra vägs upp av 999 värre saker jag redan har gjort.
Kent gör det igen. Helt sjukt att de efter 20 år fortsätter att överträffa sig själva med varje skiva. Fan vad bra de är!
Min fina unge
Idag på Dorians utvecklingssamtal sa Dorians lärare något som gjorde mig stoltare än jag tror jag någonsin varit över någon eller något i hela mitt liv: "han är en sån där unge som man alltid kommer att komma ihåg". Han är även fantastisk verbalt och charmar personalen på hela huset. Han är en bra kompis och har tydligen introducerat en ny lek på sin avdelning. Han har en bästis som han älskar, och hen älskar honom för det hade hen berättat för sin lärare. Han har integritet, lätt till ett leende och "de är så glada att de fick honom i höstas". Han lämnar avtryck, han kommer att kommas ihåg.
Alltså. Vi har världens bästa unge. Och det är inte bara vi som tycker det!
Kärlek
Sabina
Måndag, sån dag
Jag kommer på mig själv med att längta till sommaren. Vet inte varför, jag har aldrig varit någon längta-efter-sommarenmänniska men just nu vore det så himla skönt med lite solsken och värme. Jag är niveablå om vintern och trivs med det men just nu behöver min iskalla själ värmas upp. Jag vill knarka d-vitamin och vara ledig några veckor i streck. Sova några dagar skulle jag också behöva för just nu vet min tröttma inga gränser.
Ta hand om er och varandra!
Kärlek
Sabina
Den här himla veckan har ju bara varit himla lång men fick ändå ett himla bra slut
De där nyheterna jag fick förra helgen spökar såklart fortfarande. Jag kan fortfarande inte riktigt ta till mig det och vill ibland liksom bara explodera i något slags kärlekskrig och skicka allt splitter ner till mina släktingar i Grekland för om jag mår dåligt mår de nog sämst. Pappa åkte ner dit imorse och jag hoppas det inte blir allt för jobbigt för honom. Att de kan ta hand om varandra. Hela historien, som jag inte tänker dra här, är för sjuk för att vara sann så de behöver varandra nu. De var 7 syskon för en vecka sen och nu är de 6. Snart är de nog tyvärr färre än så också. Väldigt underligt.
Hoppas ni haft en bra helg där ni tankat både d-vitamin och kärlek från dem ni älskar!
Kärlek
Sabina
...
Så sitter man och undrar vad som hände
Ibland i livet händer det att man får dåliga nyheter. Det kan vara dödsfall, sjukdom och liknande. Idag har jag fått tre sådana besked samtidigt. I ett ocj samma telefonsamtal. Och jag har bara jättesvårt att ta in det? Har gått omkring och känt mig ihålig hela dagen. Helt tom, som ett enda stort eko. Jag glömde att lägga Dorian, på den nivån är det. Ilkka kom hem från träningen och undrade varför han inte sov och jag ba: eh, vet inte? Total kortslutning. Jag kan inte ens gråta. Gjorde det direkt efter samtalet från Berlin men sen dess, helt torrt. Ingen vätska alls. Kontentan av dagen är att om 1 år är tre personer i mitt liv borta. Icke existerande. De har inte varit så närvarande i min vardag men de har iaf funnits och det känns helskumt att människor bara kan upphöra att finnas till.
Tomt.
Sabina
"Magnus Uggla och genusperspektivet är två begrepp som inte riktigt klickar"
och repliken i rubriken förvånar mig verkligen jättemycket. jättejättemycket.. not.
Nu tar vi det tillbaka!
Att delta i den här debatten är skrämmande. Folk är verkligen så himla, himla vidriga mot varandra. Hittills har jag inte läst en enda kommentar av ickefientlig natur från "hårmotståndarna". De innehåller dödshot, kränkningar, mobbning. Saker som i vissa fall är olagliga. Men ingen verkar bry sig. "Min sida" däremot är fruktansvärt diplomatiska, pedagogiska och tålmodiga. Stolt är bara förnamnet. Herregud vad vi kan.
Det enda som får mig att dra en lättnads suck är att intelligensnivån på "hårmotståndarna" är betydande låg. De särskriver, de misstar hår för hygien och deras enda ursäkt för sina kränkningar är att vi ju har yttrandefrihet i Sverige. Med andra ord har de missat mycket lektioner i skolan och föddes förmodligen med någon slags intelligenshandikapp av icke medicinsk natur. De är med andra ord totalt jävla dumma i huvudet och är inte rädda att visa det :)
Varför finns egentligen detta behov att kommentera och ha åsikter om andras utseende? Varför får det spela roll hur andra ser ut? Bör inte det vara av minsta intresse om någon har hår under armarna eller inte? Eller att någon inte följer normen för hur man ska se ut? Jag förstår inte och blir väldigt ledsen när jag gång på gång får klart för mig vilken sorts värld Dorian och hans eventuella syskon kommer att växa upp i. En värld där utseende kommer först. Men jag gör verkligen allt i min makt för att skapa en trevligare, mer tolerant värld. En värld där alla får plats. Därför ger jag mig in i sånt här. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte deltog och åtminstone försökte förbättra. Jag skulle inte vara jag.
Som sagt, mobbning och dödshot sker dagligen just nu, på Facebook framförallt. Ingen verkar byr sig nämnvärt tyvärr. Civilkurage är något man skaffar sig, inte något man får och nu mina vänner är det dags för er att engagera er! Gå med i den här gruppen och hjälp oss stoppa nätmobbning, vad den än handlar om. Det får aldrig vara okej att mobba andra med datorn som skydd. Gå med och hjälp oss skapa en trevligare atmosfär på internet!
Kärlek
Sabina
Aftonbladet gör sitt!
Det här får mitt hjärta att slå dubbla slag! Det är så fint att jag blir alldeles varm. Ser ni det jag ser?
Fölsedag!
Gratta mig gärna för idag fyller jag år!