Alphabettown

• Det som upprör mig mest av allt här i världen är orättvisor. Av alla dess slag


• Folk som behandlar andra illa men förväntar sig annat tillbaka upprör mig också


• Människor som säger en sak men menar en annan


• Oärlighet


• Folk som inte står för sina åsikter


• Folk som trycker ner andra för att själva må bra


• Förtyck


• Diskriminering


• Fördomar


• Att jag som tjej förväntas följa någon slags mall som innebär att jag ska vara tyst, snäll och helst bara synas men inte höras gör mig sjukt upprörd. Den bilden har aldrig passat mig och jag har kämpat hela mitt liv för att få vara Sabina, människa istället för Sabina, tjej.


• Föräldrar som uppfostrar barn utan någon som helst tanke bakom sina val av uppfostringsmetoder. Folk som inte engagerade i sina avkommor helt enkelt. Mina barn kommer att drabbas av era skitungar och det är inte rättvist och jag har därför en rätt att ha åsikter om det och jag KOMMER att uttrycka dom.


• Folk som fått för sig att bara för att jag har en åsikt så vill jag påtvinga alla andra den med. Jag förväntar mig inte att NÅGON ska göra, tycka eller tänka som jag. Har ni problem med en tjej med åsikter så får det stå för er. Bespara mig era påhopp.


• Folk som inte kan hålla en diskussion saklig utan envisas med att använda personangrepp som argumentationsteknik. Älskar att diskutera och debattera, hatar att göra det med folk som i princip får ur sig orden "ameh durå". Slöseri med tid och skittråkigt bara.

Okej jag inser ju att jag skulle kunna go on and on and on på det här ämnet men jag lämnar det med lite tankar som dykt upp de senaste dagarna.

Jag inser att många fått för sig att jag är en arg, bitter person som i grunden nog mår väldigt dåligt bara för att jag blir upprörd stup i kvarten. Men sanningen är att jag egentligen inte blir så upprörd. Jag tycker däremot att det finns mycket ämnen som behöver tas upp i offentliga rum och jag har inga problem att prata för mig och det jag står för. Många, framförallt folk som är äldre än mig, ger sig in i diskussioner med mig med en vidrig översittarattityd och förminskar det jag vill säga genom att behandla mig som en liten arg flicka. Jag är INGEN liten flicka. Jag är en KVINNA. Jag står på egna ben och jag behöver ingen som klappar mig på huvudet. Jag är en högljudd feminist, jag är smart som fan och jag är stolt över mitt engagemang i diverse ämnen, saker och politik. På riktigt alltså. Jag brukade inte vara stolt och jag har ibland tänkt överge mycket av det som är viktigt för mig när det blev för jobbigt med alla som försökte trycka ner mig i skorna. Men jag lovar härmed, dyrt och heligt, att jag håller mig kvar på barikaderna med min flagga held high. Ain't nothing gonna break my stride osv.

Jag är inte bitter. Faktiskt. Jag är oftast jävligt glad och skriver oftast med ett leende. Jag är inte bråkig eller störig. Jag tror bara inte på att hålla käften när man får en känsla. Bra eller dålig, ut me en' bah!

PPE

Sabina

Jag har tagit jullov. Vi överlevde Täby Centrum som ni kanske förstår (hoppas jag?) Det var faktiskt rätt lugnt till och med. Igår var jag tillbaka i julstressens mecka denna gång utan Dorian dock. Men även denna gång blev jag positivt överraskad. Man har tur som gjort några vändor som personal i butik så man kan dumpa påsar och ytterkläder på sin förra arbetsplats. Jag inhandlade den sista julklappen och massa julgranspynt (50% på allt pynt på Åhléns ya'll!) Fantastiskt. Nu är det bara en gran som saknas sen är det jul här hemma på riktigt. Vi har bjudit hem våra familjer hit i år så det ska bli väldigt spännande att se vad vi får för betyg av framförallt min familj som är ett gäng julnazister. Ska bara städa och fixa idag så ska nog denna jul bli bra. Relativt vit verkar den ju bli iaf.

Hur firar ni jul?

PPE

Sabina