Alphabettown

Vill bara få det här ur mig så jag kan släppa tanken för ett tag: Jag är SJUKT sugen på syskon till Dorian just nu. Alltså, SJUKT sugen. Men som vanligt är jag och tajming inte bästa vänner. Men, sugen som sagt. Vi får se när det blir!

PPE

Sabina

Jag har en sån här morgon. Melankolisk och lite sorgsen. Ingen egentlig anledning men ibland måste man bara få vara söndagsdeppig och gråta lite. Den här kvinnan är det vackraste jag vet. Och här är hon fortfarande så oförstörd. Och låten. Jag skyller allt på mitt vilda hjärta. Har alltid gjort. Lite av ett livsanthem för mig.

i love you i love you i love you, i do.

PPE

Sabina

- Nu vill jag ställa dig en fråga i största förtroende. Kan du tänka dig att vara tomte i år?

Alltså. Den här filmen är typ det bästa som hänt sen skivat bröd.

PPE

Sabina

Det är aldrig lätt att arbeta med barn, det ska det inte vara. Har man världens viktigaste jobb (forma framtidens vuxna) så måste man göra sitt yttersta varje dag för att vara en god förebild. Men det här att inte ge ytliga komplimanger är så himla enkelt. Det faller sig inte naturligt för mig att hälsa barnen välkomna på morgonen med ett "Hej *barnets namn*! Nämen vilken fiiiiiiin tröja du har! Vilken söt/tuff katt/dinosaurie du har på den!". Jag säger helt enkelt det jag känner: Välkommen! Vad kul att du kommer! Och skulle de ha någonting nytt på sig som de är stolta över och vill visa frågar jag om funktionen. Så jäklarns enkelt är det liksom. Och när de tillverkar någonting, om det så är en teckning, ett halsband eller ett väldigt högt torn använder jag mig inte heller av ytliga komplimanger utan ställer frågor om det de gjort. Vad det är, om det var svårt eller tog lång tid och jag frågar kanske om färgerna. Jag intresserar mig för det de gjort. Och när barnen te.x. städar eller hjälper till att plocka fram saker eller kanske håller upp dörrar och liknande tackar jag för hjälpen och talar om för dem hur mycket jag uppskattar när de plockar undan efter sig och förklarar hur mycket lättare det blir att hitta saker/få plats att leka om man lägger tillbaka det man använt där det skall vara. I princip alla barn håller med om det jag säger och man ser att det tänds en lampa någonstans där inne att "Ahaaa, okej ja det är ju så det är, det blir lättare att hitta. Barn som röjer undan efter sig är inte duktiga. Jag hatar det ordet. Jag bekräftar känslor, inte yta och hittills har jag inte fått några direkta reaktioner av negativ natur. Förutom från ett barn som är så indoktrinerad i det här med yta att det enda som betyder något för honom/henne är att det hon/han gör är fint eller att han/hon är söt. Det barnet försöker jag jobba extra mycket med. Det sorgligaste var att när jag frågade henne/honom varför det var viktigt att vara söt blev svaret: Vuxna tycker om en då. Det sved i hela mig när jag hörde det. Vem har lärt det här barnet att man måste vara fin/söt för att bli omtyckt? Jag hoppas att min son aldrig ska behöva känna det ansvaret. Att man behöver prestera för att bli omtyckt. Jag svarade iaf det här barnet att jag tycker om henne/honom för att hon/han är pratglad, ärlig, smart och fartfylld och att för mig spelar det ingen roll om hon/han är söt för det är inte viktigt för mig. Jag tycker om honom/henne för att hon/han är just den han/hon är. Så himla enkelt egentligen.

PPE

Sabina

Nej det kom inget vettigt inlägg igår heller. Orken tryter och åskan går. Eller nåt liknande. Har väl inget att rapportera idag heller? Ilkka lagar mat och snart ska vi äta den. Jobbet går bra, trivs himla fint med både personal och barn så allt är liksom lugna gatan här. Helgen blir fin, middag i stan imorgon med vänner och kräftor med familj på lördag. På söndag har vi visning på lägenheten och under den tiden går vi på loppisen. Jag älskar loppisar. Har en hel lista med saker jag vill ha till nya huset. Får se om jag hittar något av det :)

Dagens nyhet är iaf att licensjakten på varg uteblir i år. Istället har man valt att kalla det "utökad skyddsjakt" och får således fortsätta mörda de finaste djuren vi har av ingen anledning alls. Jag blir vansinnig. Men det är ju inget nytt. (Nu trodde ni kanske att jag skulle skriva att Vickans graviditet var dagens nyhet men i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre. Jag är helt övetygad om att när den här lilla ungen är vuxen så har vi annat statsskick i det här landet. *håller tummarna*)

PPE

Sabina

Jag vet. Och jag kan inte skylla på att inget händer i mitt liv för jag började ju jobba för första gången, for real, på typ fyra år förra veckan. Har ju varit föräldraledig, pluggat och extrajobbat lite men nu är det på riktigt. Men orden tar sig liksom inte riktigt ut ur huvudet och ner i fingrarna. De fastnar någonstans på vägen och jag ber om ursäkt för det. Ska försöka få ihop ett vettigt inlägg ikväll men om det inte händer ber jag om ursäkt på förhand.

Men ett jättestort GRATTIS till min vän Erika hinner jag såklart med som fick sin fina tvåa för några dagar sen! Han är sååå fin och jag längtar efter vår nästa! In och gratta henne nu allihop för annars gnisslar jag tänder, spelar in det och skickar till er. Eller nåt..

PPE

Sabina

I natt drömde jag att Ilkka lämnade mig för en annan. En annan som var två  av mina vänner fast i en helt ny person. Josefin, jag vet ju att du läser så här kommer det roligaste: Det var Cissi fast hon hette Josefin! Hahahahahahaha. Det var även Josefin (alltså riktiga Josefin inte Cissi som hette Josefin i drömmen) som ringde mig och sa att Ilkka lämnat mig för den här personen (för det hade jag ingen aning om?) och jag svarade att jag inte ens visste att Cissi, som hette Josefin i drömmen, och Peter hade gjort slut hahahaha. Jag ringde upp Ilkka (i drömmen) för att konfrontera honom och det jobbigaste var att när jag frågade Ilkka om han var kär i den här mutanten till människa så svarade han ja (i drömmen alltså). Usch. När jag sen vaknade gjorde jag det enda logiska: Satte på en maskin med disk, drog igång en dammsugning av hela lägenheten och sen väckte jag Ilkka och skällde ut honom. Våga lämna mig för någon annan? Vet hut fähund! Sen låg vi och kramades och han skrattade åt mig som var så arg. För jag var verkligen fly förbannad när jag vaknade. Drömmar alltså. Weird shit..

PPE

Sabina

Jag är inget fan av Danmark, har inte varit det på väldigt länge och det här är verkligen ved på min brasa. Jag har tidigare läst om de 13 redan förbjudna raserna, de extra farliga ni vet *suck*, men det som intresserar mig i den här artikeln är VEM i den här korkade BRF:n som suttit och luskat fram ytterligare 47 st? Och vad baseras valet på? Jag tycker hundförbud är patetiskt. Vi förbjuder ju inte vapen eller hur? Vem som helst får ju äga en bil? (i princip) och det om något är farligt. Det jag föreslår är istället hundlicens med obligatorisk utbildning och lämplighetsprövning. Låter inte det som ett mer sansat och logiskt förslag? Sen när leder förbud till något konstruktivt och varaktigt? Snart börjar väl det olagliga brukandet av hundar i Danmar och om det inte är farligt vet jag inte vad som är.

P.S Jag har uttryckt mig väldgt PK i det här inlägget. Mina åsikter är egentligen mycket mer eldiga. D.s

PPE

Sabina

Jag glömde nämna en av hans färdigheter i det tidigare inlägget. Han är en fena på alfabetet. Skriver jag Dorian på ett papper så ser han att det står hans namn och han kan nästan alla sina sex bokstäver nu. Det är något jag är riktigt imponerad av. Vet i och för sig inte om det är en bedrift i hans ålder? Det kanske är vanligt? Jag tycker iaf att han är skithäftigt. Möjligt att jag är lite subjektiv...

PPE

Sabina

Sitter och tittar på "Livet på BB" på femman. En av kvinnorna har gått igenom fyra sena missfall och det får mig att fundera över och begrunda det faktum att jag har haft en sån himla tur, varit bortskämd till och med. Jag har människor i min relativa närhet som försökt bli gravida i år men inte lyckats och där kom jag för tre år sen och ba: ooops, slarvade med mina piller. Min graviditet var lite som en dans, gick upp 3 kg och kräktes en gång. Kände av lite halsbränna men that's about it. Och ut kom Dorian, frisk och kry. Visserligen med klumpfötter men gud vilken no big deal det har varit. Det som var lite tungt var ju över efter 1 år och nu är det skenor nattetid men det är lite som en pyjamas för honom. Han har aldrig klagat. (nämnde jag att jag är bortskämd?)

Jag har blandade känslor inför kommande graviditet. Dels ska det bli så himla roligat att få planera ett barn samtidigt som rädslan finns där. För besvikelsen i fall det inte går. Det finns ju inga garantier som säger att om man har varit gravid en gång så går det igen. Och min graviditet? Tänk om nästa blir ett helvete. Är jag byggd för det? Förlossningen gick smort den med. Sprack mer än de flesta men hade inte direkt några besvär av det och läkte som jag skulle så det var inte heller något att ta notis om.

Sen tänker jag på alla föräldrar som inte kan få barn. Som önskar och hoppas och förtvivlas och stångar sig blodiga samtidigt som andra människor som inte alls förtjänar titeln förälder får barn som om det vore julafton året om. Så fruktansvärt orättvist.

PPE

Sabina

Jag kan inte inte dela med mig av den här. Tänk om alla kunde ta till sig av det här budskapet? Tänk om alla kunde inse hur vi i vår vardag bygger upp komplex och osäkerhet hos våra barn genom att inte komma på bättre komplimanger till dem än "vad söt du är" eller "vad fin du är". Vem fan bryr sig om ifall ett barn är sött? HUR är det en komplimang? Kan man inte komma på ett bättre sätt att bekräfta våra små, för det är BEKRÄFTELSE de behöver inte komplimanger, kan man likväl hålla käft om ni frågar mig. Barn har INGET inbyggt behov av komplimanger, det är något vi skapar och när de sedan uteblir skapas istället komplex. Se det här och tänk till hur ofta ni slänger ur er grodor som Fin och Söt till era barn.



PPE

Sabina

Jag har precis skänkt 250 kr till Läkare Utan Gränser för att stödja deras arbete i kampen mot den värsta svältkatastrofen som drabbat Afrikas horn på 60 år. Gör det ni med. Gå in på Läkare Utan Gränsers hemsida och skänk det ni skänka kan. Anser ni att ni inte har råd bör ni seriöst se över er livsstil. Tycker ni att era pengar inte spelar någon större roll i det här tycker jag att ni ska ta er igenom bildspelet på Aftonbladets hemsida. Jag skriver ta er igenom det för att det är något av det svåraste jag behövt göra. Men det är nödvändigt. FNs rapporter säger att den här katastrofen när/om den är över kommer att ha krävt 2 miljoner liv. 2 miljoner! Det är nästan en fjärdedel av Sveriges befolkning. Det är barn som dör för att de inte får mat eller vatten. Se på era barn, ni som har, och känn på tanken att ni inte skulle kunna ge dem mat, inte ge dem vatten. Inte kunna skydda de mot den 40 gradiga värmen och de sjukdomar som följer med denna hetta. Tänk på det och öppna sen hjärta och plånbok och hjälp ett för er okänt barn. Det behövs.

PPE

Sabina

Idag har vi betalat handpenningen på nya huset och det blir mer och mer verkligt. Men jag kommer nog inte tro på det själv förrän jag står där med nyckeln i handen. Men ett litet lyckoskutt tycker jag mig ändå vara värd!

PPE

Sabina