Välkommen att läsa om mitt rätt anspråkslösa liv. Här tar jag upp ämnen som; feminism, genus, jämställdhet och min vardag som mamma till världens coolaste ungar.
Svartskallar
Jag ligger och tittar på Mitt Stora Feta Syrianska Bröllop och tanken slår mig att det finns människor som frivilligt avskärmar sig från andra kulturer. Det finns människor som aldrig bevittnat en högljudd diskussion mellan eritreaner, aldrig ätit persisk mat eller blivit väckt av en chilensk kvinna som undrar om man vill ha frukost trots att man smitit in under natten och sovit över hos hennes son.
Både jag och Ilkka är rörande överens om att vi tack vare våra möten med ett brett utbud av främmande kulturer under vår uppväxt blivit bättre människor och jag skulle ALDRIG medvetet beröva Dorian den erfarenheten. Jag vill inte att han ska umgås med en sorts människor under sin uppväxt, jag vill att han ska få ta del av så många kulturer det bara går! Jag kan vara lite färgad av mitt egna kulturella arv som halvgrek, men var jag tvungen att välja mellan Djursholm och Tensta skulle jag välja Tensta alla dagar i veckan. (Läs "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" av Pontus Herin, en riktig ögonöppnare.)
Hur tänker ni? Är mångkulturen berikande eller håller ni er helst till det ni vet?
Vi packar här hemma. Vi skrev på papper med köpare i onsdags och nu ska de bara, snabbt som fan, godkännas av föreningen så blir den här flytten av trots allt. Vi fick ungefär det vi behövde så på tisdag går flyttlasset till Ormsta och vårt nya hus! Men vi ropar inte hej än. När vi har nycklarna i handen kanske vi kan andas ut. När köparna flyttar in här i mitten på november torde det väl vara helt klart? Jag har lärt mig att inte ta ut något i förskott men ett litet leende vågar jag mig nog på!
Jag tänker på en gammal vän när jag hör den. En av "de där". Kan inte förklara varför men det har med hennes uppfattning om sitt värde att göra. Att hon var övertygad om att hon inte var värd mer än så. Mer än honom. Men jag visste ju att hon var det? Konstigt när folk inte kan se hur fantastiska de är.
Jag är ensam hemma för er som undrar, därför har jag både tid och lust att sitta här och inläggsbomba. Dorian är hos sin farmor och farfar och Ilkka har spelkväll som jag ABSOLUT inte fick vara med på.
Det bästa som kommit ur USA sen Elliott (typ) är ovannämnda band och hittills har de varit notoriskt Spotifyundvikande men NU! Ikväll upptäckte jag att alla de äldre plattorna finns med. Och framförallt då Cease To Begin. Bästa skivan som producerats på väääldigt länge. Den här är med tex:
Jag tror inte ens att ni kan föreställa er hur det ser ut när jag dansar till den här. Hahahaha. Det är sånt jävla gung att hela världen svämmar över. Jag älskar de här männen. Har sett dem två ggr och jag har skrattat varje gång. De är så jävla härliga! Och skäggiga. Så mycket kärlek.
Jag sitter och tittar på det obligatoriska lördagsprogrammet Så Mycket Bättre. Jag älskar Wiehe, Laleh och Jason. Dahlgren gillar jag också. De andra kan jag i ärlighetens namn klara mig utan. Schlager, svensktopp och eurodisco är inte "min grej" som man säger. Fun fact: jag trodde det var Pernilla Wahlgren som gjorde Dansa i neon och Bengtzing som gjorde Det gör ont. Som sagt, schlager; not my thing..
Det gör ont att höra att det var alkoholen som tog hennes liv. Det är inte helt oväntat att det var spriten men jag hoppades ändå in i det sista att det skulle varit något annat. Ett hopp som idag släcktes när obduktionsrapporten blev klar och dödsorsaken med den. Det är så fel. Så snett. Hon var fantastisk.
Treårstrots, terrible twos. Kalla det vad man vill men åkomman har intagit min sons kropp. Han är ett j*vla monster! Det enda han säger dagarna i ända är 'jag vill inte' och 'nej'. Vad man än säger alltså. Sen mixar han upp det med diverse vredesutbrott när han inte får som han vill alternativt när han måste göra något han inte vill, typ klä på sig eller äta mat. Slåss gör han också. Och jag, som fortfarande är kvar i trotsåldern själv, har SKITsvårt att hantera det! Just nu känns det mest som att vi skriker på varandra som två tonåringar. Jag hatar att bråka med honom men när alla metoder falerat och tålamodet tryter blir det någon slags förpubertal maktkamp oss emellan som oftast slutar med att han skrikgråter och jag stänger in mig någonstans för att lugna ner mig. Det värsta är att inget biter på honom. Varken hot (som jag hatar att använda, så jävla ineffektivt) eller belöningar, tala lugnt och sansat eller att resonera. Han hade en sån här period när han var runt två också men den var väldigt harmlös i jämförelse. Då kunde man liksom lura honom att göra som man ville. Nu är han ju mini-Einstein och synar ens bluffar som något litet medium.
Idag är det 8 år sedan Elliott gick bort. Jag läser allt fint som hans fans skriver om honom på hans Facebooksida och det går sakta upp för mig att det är vi som håller honom levande nu. Hans musik är odödlig och kan hålla sig själv vid liv men personen Elliott är det vårt ansvar att ta hand om. Och det finns inget jag hellre gör idag.
Det verkar som att det löser sig. Vi har fått ett bud som är långt under värdering och som kommer att innebära en förlust och ökade kostnader för oss men som samtidigt betyder att vi får flytta och slipper straffavgifter och att leva i ovisshet. Vi tar inte fram champagnen än men det sägs att det skrivs kontrakt på måndag. Håll tummarna nu..
Vårt liv är ett enda stort jävla helvete just nu. Vi har ju, som jag skrivit tidigare, köpt hus i början på juli. Vår lägenhet är dock fortfarande osåld och med knappt två veckor kvar till inflyttning och betalning börjar läget bli akut. Som det ser ut nu kommer vi att hamna i en ekonomisk kris och få bo kvar där vi är. Handpenningen som vi betalt kommer vi inte få tillbaka och det har vi tagit lån på. Sen kan det komma ytterligare avgifter vi måste stå för och hyran för det nya får vi betala tills säljarna lyckas sälja sitt hus igen. Även mellanskillnaden får vi stå för om de säljer det för mindre än vi köpte det för. Jag har på riktigt aldrig befunnit mig i en så här akut situation förut och det finns inget jag kan göra! Vi har sänkt och sänkt priset på lägenheten men det är omöjligt. Jag är på riktigt livrädd. Så nu vet ni varför det inte hörs något från mig här. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Hur ser våra liv ut om två veckor? Banken vägrar låna ut pengar till köpet och låta oss hyra ut vår lägenhet. Vad fan gör man? Jag dör på det här. Panik är det enda ordet jag finner som kan beskriva hur jag känner. Jag får blödande magsår av allt.
Så nu vet ni.
Världens mest kända knarklangare är död och sörjs av en hel värld. Jag är själv beroende av hans produkter och bloggar från en just nu. Vår tids Edison. Han gjorde något så sällsynt som att revolutionera det moderna samhället och det är en stor förlust att han inte fick fortsätta med det han gjorde. Må hans själ vila i evig frid.
