Alphabettown

Eller, DE är hemma. Männen alltså. Så vad är nytt? Vad har han lärt sig under sin Finlandsvistelse? Jo, Dorian svarar numera Japp eller Nepp om man frågar honom något och han har fått en gigantisk vagel i ögat. Det enda som har inhandlats på resan var en rosa muminmössa så det märks med andra ord att jag lämnades hemma :) Annars är han som vanligt men ändå inte. Han känns.. Större på något vis. Min älskade tvåochetthalvtåring. Nästa vecka är det tillbaka till dagmamman och i November kommer han ju inskolas på nytt. Hos någon ny. Men först har vi en semestervecka kvar bara han och jag, den är än så länge relativt oplanerad så vi får se vad som händer!

PPE

Sabina

Jag blir gubbsjuk av Josh Duhamel. Jag gillar vanligtvis typ skäggiga, långhåriga, lite smutsiga män. Såna som andra tjejer förmodligen inte tittar åt mer än en gång. Det eller typ spinkiga Star Wars-geeks. Snygga hunks är inte min grej men Josh. My gosh. Och The Romantics är en helt fantastisk film. Adam Brody är med också, han är min typ. Har dejtat hans doppelganger för många år sedan. Den här låten är iaf med i filmen det var dit jag skulle komma och det är en av mina absoluta favoritlåtar. Jag har ju en del som sagt.. Här är den iaf. Lyssna och njut.



PPE

Sabina

Jag har så mycket planer för det nya huset. Framförallt det lilla sovrummet på nedre plan som ska bli lekrum. Jag skulle kunna arbeta med att inreda barnrum, det är det ABSOLUT roligaste jag vet. Till det här rummet tänker jag mig gula väggar och röd inredning. Bl.a vill jag hitta två röda biografstolar som skall fungera som sköna sittplatser samtidigt som de inte tar så stor plats när sätena är uppfällda. Har hittat de perfekta stolarna på Blocket men vill inte slå till innan vi fått tillträde till huset så jag hoppas att de finns kvar eller att nya exemplar dyker upp till dess. Romerska ringar är också en tanke likaså ett pysselbord som jag tänkt göra av ett gammalt perstorpsbord som vi hade när vi bodde på Fornminnesvägen. Självklart med någon slags slitbar hårdplastskiva över då bordet är något utav det finaste vi ägt och jag vill helst inte slita på det fina bordet som har Sigvard Bernadottes klassiska virrvarr-mönster. Det ska även fungera som extra bord de gånger vi får fler än två middagsgäster :) Allt skall vara lättillgänligt för småttingar och jag tänker mycket Montessori när jag inreder det här rummet i mitt huvud. Det här ska bli så himla kul. Tänk att få inreda ett hus dubbelt så stort som vi bor nu!

PPE

Sabina

Political leadership:

G.W. Bush, 9/11: "We're gonna hunt you down."

Norwegian PM Stoltenberg, 22/7: "We will retaliate with more democracy."

Jag vill så gärna återkomma med fina berättelser om den fantastiska helgen vi har haft tillsammans med våra goda vänner men tyvärr har den överskuggats av en människas illvilja och ondska. Som polititiskt engagerad och med ett hopp om att mina barn ska följa i mina fotspår och våga stå för något i en värld där de allra flesta hellre gömmer sig än kämpar för att föra demokratin framåt gör det mig extremt illa att höra om alla modiga barn som miste sina liv i Norge. Jag är så stolt över alla som befann sig på Utöya. Alla som hjälpte sina vänner när vansinnet satte igång, som fortsätter hjälpa. Som engagerar sig i något de tror på. Som står ut i mängden. Tårarna rinner för alla dessa föräldrar som inte får hem sina barn. För barnen som aldrig kommer hem. De kommer aldrig hem igen.

Jag återkommer med glada minnen en annan dag.

PPE

Sabina

Jag tänkte berätta lite mer om min son, vem han är och vad han kan just nu. Till att börja med är han en liten clown. Han älskar att klä ut sig. Både blöjor, byxor och kalsonger har fått ta hattens plats på huvudet och det är inte ovanligt att han gör sina leksaker till accessoarer i sina utklädningslekar. Han gör miner för att man ska skratta åt honom och han har en fantastisk humor för att vara två år. Min enda önskan gällande detta personlighetsdrag är att han inte blir klassens clown för min erfarenhet säger mig att de barnen inte är särskilt glada egentligen.

Han är HELT fantastisk i sitt samspel med andra och jag kan säga att det ofta märks att han inte går på förskola. Han är lite avvaktande med vissa kompisar och leker fortfarande helst bredvid någon än med någon men han är den sista att någonsin gnälla, höja rösten eller använda våld när han inte får som han vill i leken. Vill en kompis ha något han har lämnar han i de flesta fall ifrån sig det och det är sällan jag får höra "jag hade den" från honom, mycket sällan. Men han är även exceptionellt bra på att säga ifrån och han vet hur han ska göra folk uppmärksamma på hans gränser. Han säger klart och tydligt: "Nej sluta" när han känner att det får räcka eller när det är något han inte vill göra. Det får både jag och Ilkka höra varje dag och det kan gälla allt från att ge honom för mycket pussar till att vi kittlar honom :) Jag tror att han när vi flyttar får fortsätta gå hos dagmamma. Hela verksamheten är så olik den brusande, stressande, stökiga, högljudda miljön på vanlig förskola. Det och barngruppernas storlek gör att jag helst har kvar honom i en mindre verksamhet där han får ta plats och där könsrollerna inte är lika cementerade. Sen kan det mycket väl vara så att det är just vår dagmamma som lyckats men han har utvecklats något helt ofantligt sen han började hos henne. Dorian avgudar henne och går inte därifrån när vi hämtar om han inte först får krama och pussa Annika hej då.

Han är empatisk och kärleksfull mot de han älskar, och andra med för den delen. Han visar det ofta och gärna även om vi här hemma får ta emot mer knuffar än pussar just nu. Han slår aldrig sina vänner men han slår oss. Ofta är det när han känner sig ignorerad eller vill att vi ska vara med och leka. Det kan vara att man sitter vid datorn för länge enligt honom eller att man ser på tv medan han leker på vårt rum. Då är det inte ovanligt att man utan förvarning får en handflata i ryggen. Vi jobbar med det och hoppas att det bara är en fas.

En annan fas just nu är att han äter dåligt. Är inte alls sugen på maten vi lagar utan har, till min stora fasa, blivit ett barnmatsbarn. Det som går ner är alltså korv, köttbullar, pannkakor och annat skit som jag inte alls tycker om själv. Men min inställning till familj och mat är att jag aldrig kommer att ställa mig och laga olika maträtter. Äter han inte det som serveras är han inte hungrig utan klarar sig utan. Då erbjuder vi frukt eller en knäckemacka till och så får han nöja sig med det till kvällsvällingen som han fortfarande dricker. Jag kommer heller aldrig någonsin tvinga mina barn att äta något. Aldrig. Men jag kommer uppmana dem att åtminstone smaka och så ska jag försöka involvera dem så mycket det går i matlagningen. Mat ska vara njutfullt och roligt, inte något att våndas över.

Potträningen går med varierande resultat men allra oftast klarar vi hela dagar utan olyckor. Vi inväntar den där mognaden som gör att kroppen producerar mindre urin på natten innan vi försöker göra honom blöjfri även då, han kissar fortfarande sjukt mycket nattetid så det känns bara dumt att försöka. Den delen är dessutom inget man kan träna utan är en hormonprocess som sker vid olika åldrar för olika barn om jag förstått det rätt. Vi stressar inte.

Han är besatt av familjekonstellationer haha. Om man nämner någon vid namn räknar han upp hela släktträdet till den personen. Eller, iaf de inom samma hushåll.

Han har blivit fenomenal på att prata även om man fortfarande får köra gissnings- eller uteslutningsmetoden för att tyda en del ord. Han har slutat sova middag för ett par månader sen då läggningarna var sena och utdragna och de senaste nätterna har det faktiskt gått på under 30 minuter, något vi hurrar för här hemma. Vi har en policy som säger att om han vaknar innan 8.00 så får han sova en snabbis men då ska han upp igen efter 30 minuter och vilan skall vara över innan 14.00.

Annars under semestern är det inte speciellt mycket rutiner som hållt i sig och vi gör lite som det blir om ni förstår. Vi har haft en helt fantastisk semester med nästan ingenting inplanerat. Till helgen åker vi till Tranås med ett gäng goda vänner och nästa vecka åker eventuellt Ilkka och Dorian till Finland utan mig. Känns lite konstigt att vara utan dem i en vecka. Jag har inte varit utan Dorian i mer än 48 timmar som allra längst och Ilkka och jag har varit ifrån varandra en vecka förut så det ska vi väl klara igen även om det var fyra år sen nu ;)

Ja det var väl det. Min son och vår familj. Han har en vilja av stål och har ärvt min frustration över saker som inte funkar som jag vill när jag vill. Stackars Ilkka. Vi är två hetlevrade själar jag och Dorian. Tvillingsjälar.





Kärleken hörrni. Den är överväldigande.

PPE

Sabina

Jag ska vara ärlig, det går så där. Som vanligt när det gäller mig. Jag har sjukligt dålig karaktär och har tex inte motionerat sen i torsdags. Jag har massor av ursäkter men inte en enda giltig. Jag har fuskat och ätit lite mer än jag borde fast jag har inte glufsat i mig som jag kan göra ibland. För det är mitt största problem, det är allt eller inget. Antingen äter jag inget godis ALLS, längsta uppehållet var två månader utan något som helst onyttigt, inte ens cola. Men sen trillar jag tillbaka igen och sitter där med min uppätna 200 grams chokladkaka och näven i en Ben&Jerrys bytta. Jag har ett onormalt förhållande till mat, det vet jag. Jag är en känslomässig ätare. Jag äter när jag är ledsen, glad, nervös, ensam, uttråkad osv. Jag äter själv och i sociala sammanhang. Ett exempel på mitt känslomässiga ätande var i måndags när Ilkka var borta på kvällen. Jag smällde i mig sex stycken (!) korvbröd för att det typ inte fanns något vettigt att se på tvn och för att suget smög sig på. Anledningen till att jag gör det här, går ner i vikt menar jag nu, är för att jag framförallt vill bli mer hälsosam. Andra anledningar är att jag vill vara en positiv förebild för Dorian. Jag vill inte vara mamman som ständigt kämpar med vikten och olika fåniga dieter. Jo jag vet, jag började med NaturDiet men i ärlighetens namn kändes det aldrig som någon bantningskur. Barsen var goda och det var skönt att slippa tänka på vad man skulle äta till frukost, är notoriskt dålig på att äta frukost. Att kläderna sitter lite snyggare är såklart en fördel det med. Problemet är att jag inte direkt kan minnas att vi hade några bra matrutiner när jag växte upp. Minns inte att vi någonsin åt lunch på helgerna? Pappa var ju kock så middag fick vi. Mamma jobbade i butik så jag minns inte att vi någonsin åt tillsammans. Det är möjligt att vi visst gjorde det men jag har inga minnen av harmoni eller regelbundenhet när det gäller matintagen. Så att försöka skapa det när man är 26 år gammal är som ni säkert förstår inte helt lätt. Jag vet vad mitt problem är, jag äter alldeles för stora portioner. Jag har alltid ätit till jag känner mig proppmätt och det är en ovana skitsvår att göra sig av med. Men jag försöker. Jag hoppas att rutinerna kommer lite bättre till rätta till hösten när jag börjar jobba. Jag har även tänkt att ge gymkort en absolut sista chans. Det finns ett gym typ 1 minuts promenad från där jag kommer jobba som verkar bra så jag har tänkt mig att spendera några timmar i veckan där. Det och mycket promenader är min strategi. Och så det där med matintaget såklart.

Jag har iaf gått ner 2 kg på de här 3 veckorna (tror det är 3) och jag SKA ta tag i det. Ikväll faktiskt. Blir både promenad och hantlar. Att vi sen äter pannkakor med glass till middag är en annan femma ;)

PPE

Sabina

Nej jag vet. Min outfitbild lyser med sin frånvaro men vi fick inte till det, Ilkka och jag. Bilden alltså. Bröllopsfesten var iaf heeeeelt fantastic! Skärgårdsmiljö, bästa gästlistan typ ever och fri bar är en oslagbar kombo. Så himla glad att jag fick vara med och fira med alla som var där. Första och sista gången jag frågade efter tiden var hon 02.30 och jag valde att, lite rund under fötterna, gå och lägga mig. Ilkka trillade sjungandes in tre (!) timmar senare med en nyfunnen vän. Helt fantastiskt. Magic. Ceres och Victor ser ut som filmstjärnor ihop.


Vi insåg att vi nog var ovanligt många som hållt ihop sen högstadiet närvarande. Om jag inte minns helt fel var vi närmare tio som känt varandra i över 13 år. Jag har verkligen naglat mig fast i rätt människor. Män ska tilläggas för de flesta är män. Vi var tre tjejer och lätt det dubbla av motsatta könet. Vi kanske inte ses så ofta men det är så uppskattat att man inte behöver ses jämt men ändå kan älska varandra när man ses, även om man är på helt olika platser i livet. Mums. Jag är bortskämd.

Jag tog tyvärr inte ett enda kort under hela festen då jag valde att lämna mobilen i stugan. Alkohol+vatten+telefon kunde ha resulterat i katastrof. Eller iaf borttappad telefon.

Här hemma fortsätter semestern och idag har vi fått lite glädjande besked ang. flytt. På torsdag berätta jag mer. Men jag kan ge en hint: Förhoppningsvis kan Anna och Gabbe snart möblera om vårt rum hemma hos dem då det kanske inte behövs längre :)

PPE

Sabina

Idag: upp med Dorian, snabb promenad, lunch i TC med världens finaste familj, inhandlade av supersnygg budgetklänning till bröllopsfesten på lördag. 75 kr kostade den. SJUTTIOFEM KRONOR. Vansinne. Nu är vi hemma. Ilkka, som fick sovmorgon idag, ligger och sover på soffan (big fat frågetecken). Dorian tittar på bilar (filmen alltså) och jag surfar.

Vad gör ni?

PPE

Sabina

För typ två år sen hade jag behövt den här låten. Den hade nog hjälpt mig i mitt sorgarbete. För SOM jag har tänkt allt han sjunger. Den där intensiva ilskan gentemot personen har släppt, inget snack om saken. Vem orkar gå omkring och vara arg på en som du? Inte jag iaf. Jag kommer till och med ihåg när ilskan en dag plötsligt var borta. Det tog ett tag men jag kommer minnas den dagen för alltid. Dagen då jag kände mig 50 kg lättare.

Men alltså, hahaha den här låten är fantastisk.




Sen måste jag ju erkänna att det faktiskt var min mamma som tipsade mig om den här låten. Min mamma som var den första att varna mig för henne. Energitjyven. Jag skulle ha litat på min mammas magkänsla för 13 år sen.

PPE

Sabina

Som sagt, Dorian gör mycket roligt just nu. Den här sången sjöng han idag när vi var ute och försökte söva honom i vagnen:

"Pappa hau noppen, Dojan hau noppen, Mamma hau noppen...
Näää Mamma hauen nippa"

Och så sprack han upp i världens leende när han fick till det där på slutet. Det pratas mycket om snoppar och snippor här hemma just nu. Vem som har vad och så. Han har förstått att han och jag inte har samma även om han ibland tittar efter 'noppen' när jag gått på toa eller kommer ut ur duschen. Jag avdramatiserar nakenhet här hemma förresten. Jag räds inte för att vara naken inför honom eftersom jag tror att det bättre rustar honom för framtiden att se hur en helt vanlig kvinna ser ut. Sen tycker jag om att vara naken. I all min operfekta prakt :) Detta kanske ändras med tiden men jag har svårt att se mig själv som någon som skyler mig inför min familj. När jag pratar med honom om vem som har snippa och vem som har snopp är jag väldigt försiktig med att benämna personerna som flicka/pojke och kvinna/man. Det kommer han att få lära sig av andra tids nog. Nu pratar vi om personer med namn i vår omgivning och vem som har vad. Tycker det är onödigt att lära honom att flickor har snippor och pojkar har snoppar. Han kan nog se den fysiska skillnaden könen emellan ändå.

När vi var ute och gick sa han dessutom att han älskade oss för första gången. Visserligen som svar på våra kärleksförklaringar men mitt mammahjärta svällde till dubbla storleken tror jag bestämt. Vi har världens finaste son!

PPE

Sabina

Det roligaste med Dorian just nu är att han utropar Tadaaa så fort han gör något. Något kan tex vara att ställa sig på vårt skrivbord fast han vet att han inte får.. En annan rolig sak är att han numer skrattar när jag ber honom. Bra för fotografering och sånt.

PPE

Sabina

Alla som känner mig och Ilkka vet att vi är väldigt amerikaniserade. Vi har en amerikansk, ironisk humor och nästan varannat ord som hoppar ur våra munnar är på engelska. (jag har tex mycket lättare att uttrycka mig på engelska, hittar ibland inte min svenska och tar det då på engelska.) Det senaste året har tre av mina vänner gift sig och det leder såklart till samtal oss emellan om vad vi vill med vårt framtida bröllop och då även bröllopsresan. Vi har lutat oss fram och tillbaka i frågan men nu kommit fram till något som skulle passa oss: Husbila genom USA. Jag är så såld på den här idéen att jag redan nu sitter och googlar info även fast jag vet att det ligger mellan 2-5 år framåt i tiden beroende på hur mycket pengar vi lyckas spara ihop då budgeten bör vara väldigt generös. Det är så himla mycket jag vill se! Jag vill ju gärna se alla staterna men vi har tänkt oss att vara iväg i högst 2 månader så det hinns nog inte med. Men vi får komma tillbaka. Göra det till en grej i Lilla Familjen kaos :) Vad säger ni? Skulle ni vilja se USA från the road? Anledningen till att vi väljer en lite annorlunda resa som vår bröllopsresa är för att vi efter diskussioner kommit fram till att 1. jag gillar inte sol speciellt mycket. 2. blir rastslös 2000 om det inte händer någonting så att ligga i en hängmatta och slappa i ett varmt land är nog inget för mig. 3. det blir roligare för kidsen även om de kommer att vara väldigt små. Och jag skriver KIDSEN eftersom vi räknar med att ha minst en till när vi ger oss av ;)

Och mamma, innan du frågar, ja Ilkka är lika såld som jag på en roadtrip genom USA.

PPE

Sabina

Idag är vi hemma. Jag tog min morgonpromenad vid 9 och det är nog den enda friska luften jag får. Ibland behöver man hålla sig hemma och bara vara. Titta på film och umgås. Vi tog tex en förmiddagslur tillsammans. Det var mysigt. Dorian lyckades dock med prestationen att trilla ur sängen med ansiktet före (innan vi somnade alltså) så han har en vacker blåtira på kindbenet. Ser ut som vi slagit honom med knytnävarna.

PPE

Sabina

Jag har alltid älskat att skriva. Min lågstadielärarinna var väldigt bra på att låta oss (tvinga vissa av oss att) skriva berättelser, dikter, sagor. You name it, we wrote it typ. Vi gjorde flera diktsamlingar per år kändes det som och vi skrev berättelser ihop eller var för sig i små skrivböcker, ni vet, såna man fick på den tiden. Vissa med bara linjerade papper och vissa med en liten ruta överst där man kunde rita bilder till sina berättelser. Jag måste väl erkänna att jag i mina yngre år inte riktigt förstod hennes fascination för skrivandet men jag är väldigt tacksam att hon så ihärdigt vidhöll att skrivandet är viktigt, intressant, passionerat och ja ni förstår vad jag vill ha sagt. Att skriva är min grej. Jag är MYCKET bättre på att uttrycka mig på papper än att tala direkt. Orden stakar sig, jag glömmer bort vad jag ska säga, jag blir stressad. Skrivandet kan man inte stressa. Med skrivandet kan jag ta mig tid att få fram det jag vill ha sagt, jag för mig bättre, behärskar mig oftast bättre, är en jäkel på att få fram mina argument och diskutera. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av skolan men när vi fick läsa böcker och skriva skärpte jag till mig för en stund. Mina lärare har alltid uppmuntrat mitt skrivande framförallt min lärare på gymnasiet som hade kursen Svenska B. Han gav konstruktiv kritik och uppmanade mig att "hålla i det där kreativa som göms under den yttersta ytan, det är så lättillgängligt för dig, få förunnat, släpp det inte" sa han till mig på en av våra sista lektioner ihop. Jag glömmer aldrig Christer. Min lärare i Svenska A däremot förstörde ett skolämne jag älskade. Hon var bitter och elak och närde inte samma kärlek för författande eller läsande som mina tidigare lärare gjort. Svenska C läste jag mest på skoj. Det var en rolig kurs som jag höll på att misslyckas med. Men mitt skrivande förvandlade mitt IG till ett MVG och bevisade att skrivandet även kan vara något jag har nytta av. Jag skriver inte alls tillräckligt ofta längre. Inte ens dagbok. Jag har historier i mig som om jag bara tog mig tid kunde resultera i flera böcker. Någon gång ska jag ta tag i det, skrivandet. Men till dess får bloggen fungera som min outlet. För här kan jag skriva vad jag vill, djupt som ytligt, korrekt som snurrigt :)

PPE

Sabina

I fredags vaknade jag 9.15. Kl 10.00 var vi färdigpackade och på väg till bussen. Lite lagom spontant så där. Vi blev upphämtade i Norrtälje av Ilkkas bror och vid lunch (?) var vi så framme i Grisslehamn där Ilkkas brors tjej har en stuga av helt rätt kaliber. Vi har badat (inte jag såklart) vi har grillat korv (tog en timma för oss att inse att gasolen var slut och byta tub, har aldrig väntat så länge på grillkorv) och vi har myst. Dorians lille kusin var såklart med och de lekte fint. Kusinen iaf, Dorian tyckte mest om att ha henne på en arms avstånd. Minst. De är läskiga de där ettåringarna. Helgen avslutades med att han nästan klämde hennes fingrar i en dörr. Allt i flyktens namn. Nu är vi iaf hemma. Min förkylning börjar äntligen ge med sig så jag hoppas att veckan som kommer bli något mer aktiv än den förra.

Förresten har jag fått tio myggbett på ena skinkan. Jo det är sant. ENA skinkan. Nu är det sommar mina vänner. Myggen älskar mig. Jag älskar inte dom.

PPE

Sabina

Låten under är verkligen en av de bästa låtarna ever. Kom igen. Våga lyssna! Gunga med huvudet och tänk att du är lite arg på någon. Eller bara lite ensam. Man blir på bra humör. Och lite förbannad på samma gång. Jag tänker på förkylningen. Den är snart förlåten.

PPE

Sabina

Det är ju helt vansinnigt fint väder ute idag. Äntligen lite semesterväder! Vad jag gör? Ligger på soffan och tycker synd om mig själv. Ska bli frisk och då får man hålla sig inne. Har någon invand princip att värmen bara gör förkylningen värre så innan jag är helt frisk finner ni mig här. I min ensamhet. Männen är som vanligt ute på äventyr. Jag tröstar mig med den här. Som är en av de bästa låtarna för ensamma dagar. True story.



PPE

Sabina

Är filmen vi ser ikväll. Jag ska ladda med nässpray, alvedon och snorpapper. Jag ber om ursäkt på förhand till alla som kommer befinna sig på 21.20 föreställningen på Sergel, salong 12 ifall jag hostar mig igenom filmen..

PPE

Sabina

Nu när jag vägde mig på kvällen, ville väl se hur mycket man går upp under dagen, väger jag plötsligt 84.3. But why? Jag fattar noll. Det är ju nästan 1 kg mindre än imorse. Vågen är helt nyköpt så den funkar som den ska får jag anta.. Någon som vet? Hör av er.

Jag har, tillsammans med lilla familjen, precis trotsat min förkylning och tagit en PW på 40 minuter. Har knappt ätit något idag och är inte direkt hungrig heller. Måste vara sjukdomen. Inte bra. Man måste ju äta har jag hört någonstans någongång av någon smarting. Men imorgon har jag min fridag den här veckan för då ska jag och Ilkka gå på bio. Vilken film det blir återstår att se! Jag börjar redan planera godismenyn..

PPE

Sabina

Vikt vid start: 86.9 (Ja jag vet, helt sjukt att det gått så långt)
Vikt v 1: 85.1
Bäst förra veckan: Nutrilett barsen. Sjukt goda! Och att jag faktiskt nu känner när jag är mätt och då, i de flesta fallen, slutar äta.
Sämst förra veckan: Att jag smällde i mig rostad majs hela helgen innan jag fick veta att 100 g innehåller 450 kalorier. Och att jag nästan kräks av Naturdiets pulverdrycker. De färdiga från Nutrilett är fantastiskt goda dock!
Mest förvånad över förra veckan: Att jag inte saknade varken frukost eller lunch. Trodde jag skulle dö om jag inte fick äta. Nutrilett/naturdiet funkar för mig. Men ska nog börja göra egna smoothies när jag vant mig vid konsistensen. Blir kräkig av trögflytande grejer. Lite som ett barn är jag när det gäller mat. Måste vara precis rätt för att jag inte ska få kväljningar av drycker tjockare än typ oboy..
Motionen förra veckan: Massa promenader. Två runt sjön och sen 40 minters PW här i området två ggr. Jobbade lite med hantlar här hemma men insåg till min förvåning att jag nog behöver tyngre? Jag är stark tydligen..

Så nu har det börjat. No turning back som man säger. Jag vägrar vara fet. För det är jag nu, fet. Per definition alltså. Håller tummar och tår för att jag kan hålla det här uppe ett år till nu!

PPE

Sabina

Idag snodde jag en andra cykel av mormödrarna. Jag älskar att cykla. På riktigt. Bästa motionen för tjockisar. Man får sitta ner OCH slipper anstränga sig i nedförsbackar. I uppförsbackar blir det värre dock.. På tal om tjockisar och motion har jag startat en ny viktnedgångshype. Ska gå ner 20 kg innan nästa graviditet. Jo jag vet att det är tämligen ovanligt att vilja gå ner INNAN en graviditet men sen har jag väl aldrig kunnat kalla mig normal utan att ögonen går i kors heller. Har loosat 2 kg hittills. (Ja Emma jag tjyvvägde mig imorse..) Jag tror faktiskt att det kan gå bra den här gången. Jag hoppas det. Är trött på att vara den tjocka tjejen som har snygga kläder men inte riktigt gör dem rättvisa.. Sen är jag så himla trött hela tiden också. Det gillar jag ännu mindre. Ska kanske föra lite dagbok här på bloggen? Vi får se.

Jag har åkt på en sommarförkylning. Värsta sorten, går aldrig över. Har feber men bara lite. Bra sätt att börja semestern. I detta nu sitter jag med Metallicas avslutning av Big Four i bakgrunden. Har jag sagt att jag är smygmetalare? Inte många som vet men, det är sant. Det skär i bröstet att jag missade Anthrax. Visste inte ens att de visade spelningarna på SVT :( Nu är det fyrverkerier! Hatar fyrverkerier egentligen men i konsertsammanhang känns det logiskt på nåt vis? Eller? Inte? Ok.. Är inte Kirk Hammett fräsch? I like him. Men James är min favvis. åå ONE!

Jag ska sluta skriva nu. Känner att febern går upp och jag brukar balla ur just då.

PPE

Sabina