Alphabettown

Jag har alltid älskat att skriva. Min lågstadielärarinna var väldigt bra på att låta oss (tvinga vissa av oss att) skriva berättelser, dikter, sagor. You name it, we wrote it typ. Vi gjorde flera diktsamlingar per år kändes det som och vi skrev berättelser ihop eller var för sig i små skrivböcker, ni vet, såna man fick på den tiden. Vissa med bara linjerade papper och vissa med en liten ruta överst där man kunde rita bilder till sina berättelser. Jag måste väl erkänna att jag i mina yngre år inte riktigt förstod hennes fascination för skrivandet men jag är väldigt tacksam att hon så ihärdigt vidhöll att skrivandet är viktigt, intressant, passionerat och ja ni förstår vad jag vill ha sagt. Att skriva är min grej. Jag är MYCKET bättre på att uttrycka mig på papper än att tala direkt. Orden stakar sig, jag glömmer bort vad jag ska säga, jag blir stressad. Skrivandet kan man inte stressa. Med skrivandet kan jag ta mig tid att få fram det jag vill ha sagt, jag för mig bättre, behärskar mig oftast bättre, är en jäkel på att få fram mina argument och diskutera. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av skolan men när vi fick läsa böcker och skriva skärpte jag till mig för en stund. Mina lärare har alltid uppmuntrat mitt skrivande framförallt min lärare på gymnasiet som hade kursen Svenska B. Han gav konstruktiv kritik och uppmanade mig att "hålla i det där kreativa som göms under den yttersta ytan, det är så lättillgängligt för dig, få förunnat, släpp det inte" sa han till mig på en av våra sista lektioner ihop. Jag glömmer aldrig Christer. Min lärare i Svenska A däremot förstörde ett skolämne jag älskade. Hon var bitter och elak och närde inte samma kärlek för författande eller läsande som mina tidigare lärare gjort. Svenska C läste jag mest på skoj. Det var en rolig kurs som jag höll på att misslyckas med. Men mitt skrivande förvandlade mitt IG till ett MVG och bevisade att skrivandet även kan vara något jag har nytta av. Jag skriver inte alls tillräckligt ofta längre. Inte ens dagbok. Jag har historier i mig som om jag bara tog mig tid kunde resultera i flera böcker. Någon gång ska jag ta tag i det, skrivandet. Men till dess får bloggen fungera som min outlet. För här kan jag skriva vad jag vill, djupt som ytligt, korrekt som snurrigt :)

PPE

Sabina