Två barn

 
 
Efter att ha levt i helafamiljenärhemmatillsammans-bubblan gick Ilkka tillbaka till jobbet förra veckan. Det har gått bra, över förväntan faktiskt, att få upp ungar och komma iväg till förskolan. Vi har väl snittat med fem-tio minuters förseningar alla dagar men det kunde definitivt varit värre! Trodde även att jag skulle tycka tiden blev för knapp mellan lämning och hämtning men jag tycker nog att jag hinner hem och varva ner, kanske sova en snabbis innan det är dags att ge sig av igen. Som tur är funkar amningen helt utan problem den här gången så den stressen slipper jag. Fy, jag minns hur jag kämpade med Dorian. Varenda gång han blev hungrig började jag grina och sen satt jag och rev mig i axeln amningen igenom för att typ jämna ut smärtan. Den här gången har jag inte ens fått ett skavsår även fast hon den första veckan i princip ammade dygnet runt. Purelan, jag säger då det; en riktig lifesaver!
 
Annars då? Ninja är en fruktansvärt nöjd och "enkel" unge. Hon skriker när hon är hungrig och har en skrikperiod på eftermiddagen/kvällen då hon är allmänt missnöjd men annars gör hon inte mycket väsen av sig. Jag tycker mig se försök till leenden och ett eller två har hon nog lyckats få till. Hon är bara tre veckor men kom trots allt 8 dagar efter BF så det kanske inte är så tidigt om man ser till att hon är överburen? Jag vet inte, vi kanske lurar oss själva men Ilkka har också lyckats se ett :)
 
Dorian har hanterat storebrorsrollen med varierat resultat. Han är väldigt beskyddande av sin syster, när jag blivit frustrerad och föreslagit en diskret försäljning till någon trevlig granne (under en av de där skrikperioderna) så är han snabb med att informera mig om att "så får man faktiskt inte göra, jag vill ha kvar henne!". Samtidigt märks det att han förstått att han inte är det enda centrumet i vårt universum längre. Det blir tyvärr mycket "inte just nu" och "nu får du vara lite tyst, Ninja sover" och det förstår jag att han är trött på. Jag försöker ta mig tid att vara med honom när hon är lugn men hon är en liten mammagris och är gärna inte mer än två cm ifrån mig förutom när hon sover, något hon sällan gör på dagarna precis som sin bror aldrig gjorde när han var nyföding. Som tur är sover hon bra på nätterna! I natt ammade jag inte på 8 timmar, det märktes när jag vaknade kan jag säga. Stenhårda bomber som sprutade mjölk haha :)
 
I torsdags var vi på BVC och hon har blivit 53.5 cm lång och väger nu 4055 g (föddes 50 cm lång och 3780 tung och vid återbesöket på förlossningen hade hon gått ner till 3475 så ca 600 g upp på två veckor). Fin ökning och bekräftelse på att hon får i sig det hon ska. Jag har känt viss oro då mjölken aldrig rann till så där agressivt som den gjorde med Dorian, den har liksom bara infunnit sig. Sjukt tacksam för det!
 
Sen var det väl inte så mycket mer. Veckorna har flutit på och i torsdags innan hämtning och BVC var vi på vår första playdate. Jag har turen att dela föräldraledighet med två fantastiskt fina människor, Lena och Lina, som jag tycker väääääldigt mycket om! De må försöka mata mig upp i vikt igen men det är okej, jag äter gärna ;)
 
Vikten förresten, jag har gått ner 17 kg sen inskrivning och 12 sen förlossning. Låter ju helsjukt men graviditet är typ min bästa viktminskningsmetod och jag väger mindre än jag gjort på säkert 15 år. Det märks framförallt i garderoben, allt är i tältstorlek ungefär så i födelsedagspresent kommer jag bara önska mig pengar att handla kläder för :)
 
Det här blev jättelångt, hoppas ni orkat läsa!
 
Adjöken
 

RSS 2.0