Pour your heart out
Just nu är jag inne i en fas då allt ifrågasätts. Som sagt händer mycket i mitt liv just nu som jag inte vet hur jag ska hantera eftersom jag aldrig befunnit mig här tidigare. I en trygg tillvaro som ställs på sin kant på alla sätt möjliga känns det som. Vi är starka jag och Ilkka och jag har tron på oss men man kan inte vara tillsammans i fem år utan att tvivla och ha "perioder". När det nu känns som att saker och ting faller samman runt oss, som egentligen inte har med oss som par att göra, är det jävligt svårt att hitta de rätta dörrarna att öppna för att ta sig ur det. Men jag har inga tvivel på oss i långa loppet. Vi har bara en av de där perioderna just nu. Jag vet inte hur personlig jag kan/vill vara här men jag ska försöka tvinga ut orden som flyter runt i en tjock soppa där uppe just nu.
Innan jag fann Ilkka, återupptäckte är väl rätt ord, var jag med en person som gjorde mig både illa och gott. Mest illa tyvärr men tomheten jag levde med gjorde att jag hade så mycket plats för honom i mig att det var svårt att släppa honom, även om jag gjorde det flera gånger. När jag väl gjorde det slutgiltigt var det för Ilkka och jag tror att han blev lika ställd som jag när jag faktiskt gjorde det. Vi har inte pratat med varandra sen dess. Det är fem år sen nu. Vi har träffats av en slump någon gång så där men sanningen är att han vägrar träffa mig. Det gör mig så ont för det känns som han tar ifrån mig allt vi hade. Alla mina minnen och upplevelser föminskas genom att han gör mig till The Bad Guy. För mig var det avslutat för honom var det inte det. Han var väl bekväm med att alltid ha mig där så när jag väl valde att gå vidare visste han väl inte hur han skulle reagera. Jag är så fruktansvärt arg på hur han har hanterat det hela men kan ändå inte missunna honom sina känslor. Men ändå. Jag är ju den som "har rätten" att vara arg. Han behandlade mig illa, inte tvärtom.
Sen avslutade jag ett antal relationer för två år sen på det vänskapliga planet. Och det spelar ju egentligen ingen roll vad för sorts relation man har till en person. När det tar slut gör det ont och jag befinner mig nog fortfarande i ett slags vakuum. Jag saknar mina vänner även om jag samtidigt vet att det var rätt beslut. Jag kan inte se mig ha en relation med dem igen, inte för att det är något fel på dem, eller på mig heller för den delen, men jag kan inte se mig fungera i relation till dem? Alltså inte se det framför mig. Hur våra samtal skulle se ut, hur vi skulle umgås. Men ilskan jag kände så länge har släppt. På riktigt faktiskt. Jag träffade en av dem häromdagen och jag blev så ställd över hur inte arg jag är. Hur vi kunde föra ett normalt, vardagligt "hur-är-allt-vad-gör-du-nu-för-tiden-samtal. Men samtidigt så finns besvikelsen där över att man inte lyckades hålla dessa förhållanden vid liv.
Förhållanden är de svåraste matematiska ekvationer som finns. Men jag tror att kommunikation, kompromissvilja och fungerande öron är viktiga delar som måste finnas i alla fungerande relationer. Men vilken jävla soppa det är.
Som ni märker pågår det mycket i min hjärna. Det känns skönt att ha någonstans att göra av alla tankar.
Tack för att ni läser.
Sabina
En till en till!
En av mina all time favorite låtar som jag påmindes om idag när jag satte på tvn och Crazy/Beautiful (också en favorit) visades på fyran. (och så en bild på ett fint par ur en fin film som jag ska se nu.)
Trevlig helg på er.
PPE
Sabina
Ett övergripande hej då till den jag en gång var
Hon är faktiskt så fantastisk som alla säger, den där Adele.
På och av osv
PPE
Sabina
SL - monopolet från helvetet. Jag har vari...
SL - monopolet från helvetet. Jag har varit så bra vän med SL i alla år. Medan alla klagat har jag, oftast, försvarat dem. Men ni får det fan vara nog. När man inte kan fylla på sitt jävla accesskort i automaten för att de bara tar kontanter och tvingas betala smsbiljett för att det är det råd man får från konduktörsjäveln på tåget då brister det fan även för mig. På bussar och tåg får man inte betala kontant och i automaterna tar de inte kort?! Hur i själva helvetet går det ihop? Jag hatar Stockholms Lokaltrafik med en brinnande passion. Och så undrar de varför folk tar bilen eller plankar hellre än betalar 790 kr för en tjänst som sällan eller aldrig fungerar som den ska? Far åt pipsvängen med er era jävla fittnyllen!!
Gräsänka
Namn igen
Det är spännande med namn tycker jag. Dorians namn kom vi på när vi satt på en parkbänk på Kreta i väntan på vårt flyg hem till Sverige. Det var ett år innan vi blev gravida men namnet höll sig kvar. När jag berättar vem han är döpt efter, Dr John Dorian (JD) från TV-serien Scrubs som är en av våra absoluta favoriter, fattar hälften inte vad jag snackar om och den andra hälften skrattar medhållandes. Jag är lite av en namnfetischist. Jag älskar namn i alla former men skulle nog aldrig komma på tanken att ge mina barn ett namn som finns med på Sveriges topp 100-lista, det är inget för mig helt enkelt men jag vill betona att jag INTE ser något fel i att andra väljer vanliga namn.
Namn måste betyda något för mig. Jag måste känna något för namnen jag väljer åt mina barn och jag måste ha någon slags koppling till namnet, en person som jag värderar högt tex. Det blir såklart oftast något från film och TV-världen eftersom det är vad både jag och Ilkka älskar mest här i livet. Förutom Dorian och varandra såklart!
Dorians andranamn är min systers namn i maskulin form, hade inte velat ha det på något annat sätt och namnet passar Dorian väldigt bra! Blir det en tjej nästa gång är jag helt på det klara med att hon kommer få Ilkkas brors namn i feminin form som andranamn :)
Hur tänker ni kring namn?
PPE
Sabina
(Tillägg: Ser att mitt tänkta killnamn finns med på topplistan så jag tar tillbaka det påståendet haha. Men jag har ett annat också. Jag ändrar mig praktiskt taget varje dag.. Namnfetischist som sagt..)
Fredag
Jag vill berömma er som läser för att ni blivit så bra på att kommentera. Det värmer så fortsätt med det!
PPE
Sabina
Fötter
Med för små menar jag utan någon som helst växtmån. En barnfot kan växa upp till två storlekar på 6 månader (!) och skorna ska vara MINST 1.2 cm större än foten och i vinterskor minst 2 cm större. Det låter kanske galet men i en vintersko ska det få plats en värmande sula (eftersom kylan kommer underifrån när barnet går på snö), ett par ullsockor (mycket bättre än bomull eftersom ullsockor absorberar fukt) och om vintern är lång är väl tanken att barnet ska ha samma sko hela den perioden? Om man vill tänka ekonomiskt vill säga.
Med fel skor menar jag att man inte har någon som helst koll på vad ens ungar har för fötter. Är det en smal eller bred fot? Har den högt eller lågt fotvalv? Går barnet på ett speciellt sätt? Åt vilket håll lutar foten när barnet går? (inåt eller utåt?)
Jag förstår självklart att det handlar om okunskap, alla kan inte vara födda på ett skolager som jag, men jag har varit med om föräldrar som gått helt emot mina rekomendationer, ja jag gick i mammas fotspår och har också jobbat med skor väldigt länge, och köpt för små eller helt fel skor åt sina barn. Jag märker även i mitt nuvarande arbete att folk är helt värdelösa på det här med skor.
Tänk er själva att klampa omkring i för små skor. Det är inte skönt! Jag köper hellre lite för stora skor till Dorian än en som passar hans fot för stunden men som snabbt blir för liten. Sen måste Dorian få plats med specialanpassade ilägg i sina skor eftersom han är född utan hålfot (i princip). Om det har med hans klumpfötter eller arv att göra vet jag inte. Jag är nämligen också plattfot.
Så nu har ni fått er en liten lektion i barnfötter. Mät era barns fötter nu! Jag lovar att de egentligen har en helt annan storlek än ni tror. Och be om hjälp när ni handlar! Gå till Jarméus i Täby Centrum. De har bra barnskor och alla där kan mäta och rekomendera vilka skor ni ska ha till era ungar. Om ni är där en helg med ojämnt veckonummer kan ni fråga efter Susanne ;)
PPE
Sabina
När vi var på H&M igår fick Dorian välja e...
När vi var på H&M igår fick Dorian välja en grej att köpa med sig hem. Han ville helst av allt ha något lila som är hans favoritfärg men han hittade inte riktigt något som passade Sen fick han syn på det här halsband- och armbandskittet och sa att mamma, det vill jag ha! Sen fick han även ett fempack nya strumpor eftersom herrns fötter växer som ogräs. Stl 27 fick vi köpa i hans vinterstövlar för att allt ska få plats..
Namn
PPE
Sabina
En vanlig dag fast ändå inte
Nu sitter Dorian och tittar på Antz och jag har dåligt samvete. Dels för att jag sitter framför datorn men framförallt för att Dorian inte har några leksaker. Har har han ju men de är undanplockade för visningar av lägenheten. Känns så kämpigt att släpa allt fram och tillbaka emellan så han får nöja sig med rita, leka med lera och se på film. Jag vill så gärna flytta nu så jag kan få ge honom det där lekrummet. Han har en helt fantastisk fantasi och älskar att leka rollekar så han behöver verkligen utrymmet och materialet. Vill flytta nu nu nu!
PPE
Sabina
Frosseri
*Need help*
PPE
Sabina
Min fina guddotter Vilda
Jag var ju med när Vilda föddes och det är förmodligen det häftigaste jag kommer vara med om i mitt liv. När man själv föder barn, jag iaf, är man ju inte riktigt MED om ni förstår. Inte? Fortsätt läs ändå snälla, det blir bättre. Tror jag..
Jag ska göra allt jag kan för att vara en så bra förebild som möjligt både för Vilda och hennes syster som redan har en alldeles fantastisk gudmor. Det är något speciellt med barn vars föräldrar man älskar och som man känt sedan de vara bara dagar, i Vildas fall sekunder, gamla. Det är skithäftigt i brist på bättre beskrivande ord!
Så nu är jag gudmor. Eller fadder som det heter numer och det är ju bara asballt eller hur?!
PPE
Sabina
Det här är min vän Josefin. Vet inte varfö...
Det här är min vän Josefin. Vet inte varför jag kände mig tvungen att lägga upp den här bilden men jag tycker den representerar henne väldigt bra. Hon är lite som jag. Inte som andra helt enkelt. (Hon är tyvärr upptagen så få inte för er något nu.)
Bajserier
Jag slutar aldrig förvånas över saker som gör mig stolt idag. Om någon hade sagt till mig för tio år sen att jag när jag är 26 år gammal kommer bli glad för att någon skiter någon annanstans än på en toalett och att jag dessutom är tvungen att ta hand om skiten och dessutom utdelar high fives för prestationen hade jag fnyst och sagt yeah right.
Livet, hörrni. Obegripligt.
PPE
Sabina
Dorian och hans allra första kompis Leja t...
Dorian och hans allra första kompis Leja tittar på Laban ihop :)
Helguppdatering
Idag ska jag och Dorian spendera dag och natt hos min finaste vän Emma. Vi ska äta tacos (obligatoriskt) titta på film och äta onyttigheter. Jag längtar!
I övrigt tror jag att förkylningen från helvetet sakta börjar ebba ut men den lär väl snart ersättas av en trevlig influensa eller liknande. Hösten är här på riktigt med andra ord. Love it! (på riktigt alltså, älskar hösten..)
PPE
Sabina
Igår klippte jag lugg! Ursäkta den urkassa...
Igår klippte jag lugg! Ursäkta den urkassa kvaliteten men att fota sig själv med en iphone inne på toaletten med ett hår så långt att det OMÖJLIGT får plats på samma foto alltihop blir det liksom inte bättre än så här. Jag gjorde det själv btw. Klippte luggen alltså. Amatörfrisör!
Vad gjorde du den 11/9 2001?
Jag är inte speciellt Amerikavänlig men det är svårt att inte känna medlidande med alla dessa människor som förlorade sina älskade i den här terrorattacken och jag tycker att Bin Laden kom för lätt undan. Men det är lite så amerikanerna arbetar: Kill em all.
Vad gjorde NI den 11/9 2001?
PPE
Sabina
It was meant to be, the ribbstol and me
Trevlig helg alla!
PPE
Sabina
Man skall inte väcka den björn som sover
PPE
Sabina
Till min älskade son som förgyller alla mina dagar genom sin blotta existens
Tänk vad snabbt det blir sämre i en sån hä...
Tänk vad snabbt det blir sämre i en sån här litens värld. För bara 30 minuter sen var han pigg och glad och vildade sig som vanligt. Febern är nu uppe i 40.1 och han har precis fått en Alvedon. Mammas hjärtegris :(
Vi sjukmyser tillsammans. Jag är tydligen ...
Vi sjukmyser tillsammans. Jag är tydligen sjukt nöjd med att vara. Sjuk..
Vi har en till sjukling här hemma. Han vak...
Vi har en till sjukling här hemma. Han vaknade i natt med ett igentäppt högeröga och 38.8 graders feber. Så två tredjedelar av vår lilla familj är sjuka. Själv har jag en talgknöl/böld på ryggraden som måste hållas fuktig med alsolspritsomlägg tills den försvinner. Men det var inte den som orsakade min feber enligt min läkare. Virus var hennes dom. Hoppas ni andra mår bättre! Kramar från oss i sjukstugan på Sippvägen.
Jag är på väg till tant doktorn för att ko...
Jag är på väg till tant doktorn för att kolla upp en eventuell anledning till min feber. Jag är trött, sliten och har ingen bh på mig. Jag återkommer med resultat..
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Det är den 4 april 2010. Jag och Dorian är själva hemma och vi har haft en helt fantastisk dag tillsammans. Inga bråk, mysig utelek i lilla parken utanför. Vi går in och jag sätter igång med maten. Jag ska precis ta av potatisen och vänder mig om för att se efter var min son befinner sig. Han befinner sig precis bakom mig och jag tappar kastrullen med kokande vatten och Dorian får en stor del av innehållet över sig. Den kommande tiden är som en dimma. Jag sliter av honom kläderna och på vägen in till duschen lyckas jag på något övernaturligt vis få med mig telefonen och jag lyckas även ringa 112 och med panik och darr på rösten få fram vad som hänt. Jag sköljer delarna av hans kropp som skållats med ljummet vatten, som jag lärt mig någonstans någon gång att man ska göra vid brännskador. Det känns som evigheter innan ambulansen kommer och Dorian är hysterisk, verkligen helt hysterisk. Ambulanspersonalen talar senare om för mig att han skriker för att han inte kan göra annat. Det gör så ont att det enda hans kropp förmår sig att göra är att skrika. Vi far i ilfart till Astrid Lindgrens barnakut och jag minns att jag i ambulansen undrar vad det är för sirener som följer efter oss. Jag inser senare att det såklart är ambulansen VI åker i som låter. Vi kommer fram och på vägen har jag även lyckats ringa Ilkka som är på jobbet. Han möter upp oss i ankomstrummet och jag bryter ihop fullständigt när jag ser honom. Jag har brännskadat vårt barn. Jag har gjort det värsta man kan göra. Detta mantra upprepas i mitt huvud under alla de fyra dagar vi spenderar på sjukhuset och jag har fortfarande dagar då jag förbannar mig själv för att jag lät det ske. Men det blir sakta bättre. Både mitt samvete och hans skada. Hans arm fick ytliga andra gradens brännskador och den behandlas fortfarande med brännskadeplåster och kompressionsärm. Hans arm kommer alltid att ha ett stort ärr och det är såklart det som gör mig mest ont. Tanken att jag har förstört honom har funnits hos mig många ggr men det går längre och längre mellan de gångerna och jag börjar sakta acceptera att det som hände var en olycka.
Det är ett ögonblick som jag kommer att bära med mig för alltid. Den dagen förändrade min sons liv och skadade min tro på mig själv som förälder. Det är det enda ögonblick i livet jag skulle ge vad som helst för att radera.
PPE
Sabina
Högstadielärare
Usch. Jag feberyrar.
PPE
Sabina
Sjukstuga
Tycka synd om mig själv verkar jag dock inte ha några som helst problem med..
PPE
Sabina
Steven Paul Smith
Jag läste nyligen igenom polis- och obduktionsrapporten från dagen han dog och det var som att läsa om en närståendes död. Jag var helt förstörd. Jag har hållt mig borta från de dokumenten sen 2003 men så kom jag över de av en slump och jag kunde inte låta bli. Det kommer även att släppas en två timmar lång dokumentär om honom där hans vänner och familj intervjuas om hans liv och död och allt där emellan. Bl.a. är Gus Van Sant med som använt Elliotts musik i sina filmer (Miss Misery t.ex. som finns med på soundtracket till Good Will hunting. Elliott blev Oscarsnominerad för den men förlorade mot Celine Dions "My heart will go on". Amerikaner *kräks*)
Han är fantastisk. Var fantastisk, är fantastisk. Ni borde provlyssna! Här har ni Miss Misery:
En textrad
You broke your own 'cos you can't finish what you start
Ibland tror jag att den där fantastiska människan som inte finns längre känner mig bättre än någon annan. Då kan ni kanske förstå hur svårt det är för mig att bestämma vilken textrad från vilken sång som ska få befinna sig på mig för resten av mitt liv. För jag älskar dem alla. Den där uppe är en favorit eftersom den.är.jag.
PPE
Sabina
Nu är det ju omöjligt att fota min unge in...
Nu är det ju omöjligt att fota min unge in action men här är iaf en bild på tröjan och dess bärare. Alltså: tröja i stl 110/116 och byxor i stl 98. Helt sjukt.
Det här med stora kedjor och deras barnkläder
Det är verkligen helt vansinnigt det är med att göra kön. I vissa fall känns det som att folk är rädda att deras barn ska odla snopp/snippa om de använder kläder av fel sort. Och kedjorna underlättar ju minst sagt den här könsstereotypiska behandlingen av barn som borde få vara barn istället för pojke eller flicka och alla de begränsningar som medföljer deras sociala kön. Jag vill få till ett folkligt uppror! Protestlistor, demonstrationer osv. Vilka är med mig?
PPE
Sabina
Sitter och fnular på en Elliott tatuering ...
Sitter och fnular på en Elliott tatuering som jag vill göra på dagen då han försvann för 8 år sen. Blir nog något från Between the Bars eller Say yes. Och kanske ett Figure 8 hjärta, vi får se. Fint blir det nog. Precis som han. För fin för den här världen.