Svartskallar

Jag ligger och tittar på Mitt Stora Feta Syrianska Bröllop och tanken slår mig att det finns människor som frivilligt avskärmar sig från andra kulturer. Det finns människor som aldrig bevittnat en högljudd diskussion mellan eritreaner, aldrig ätit persisk mat eller blivit väckt av en chilensk kvinna som undrar om man vill ha frukost trots att man smitit in under natten och sovit över hos hennes son.

Både jag och Ilkka är rörande överens om att vi tack vare våra möten med ett brett utbud av främmande kulturer under vår uppväxt blivit bättre människor och jag skulle ALDRIG medvetet beröva Dorian den erfarenheten. Jag vill inte att han ska umgås med en sorts människor under sin uppväxt, jag vill att han ska få ta del av så många kulturer det bara går!

Jag kan vara lite färgad
av mitt egna kulturella arv som halvgrek, men var jag tvungen att välja mellan Djursholm och Tensta skulle jag välja Tensta alla dagar i veckan. (Läs "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" av Pontus Herin, en riktig ögonöppnare.)

Hur tänker ni? Är mångkulturen berikande eller håller ni er helst till det ni vet?

PPE

Sabina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0