Alphabettown

I två dagar har jag känt mig bra. Inget har känts tyngre än innan och allt har flutit på. Men så idag. Eftermiddagen från helvetet på jobbet, krångel med ett paket jag skulle hämta ut. Det var det enda som krävdes för att orken skulle svika och jag ställde in en middag jag sett fram emot. 

 

Imorgon börjar ensamhelg med trotsmonstret. Jag älskar min son, men just nu är han allt annat än trevlig att ha med och göra.

 

Ibland orkar jag inte med livet..

 

(nej detta är inget självmordsbrev, jag är bara trött)