Back to work

Det är alltid så fantastiskt roligt att komma tillbaka till jobbet när man varit sjuk länge. Nu förlängdes ju min separation från barnen iom julledigheten och jag kände mig så fruktansvärt uppskattad när jag kom tillbaka! Ungar alltså. Mina ungar. Jag älskar dem till månen! Föräldrarna verkade glada också, framförallt några stycken som i ord uttryckt det jag känt när jag varit borta.

När halva dagen gått tappade jag dock rösten. Det var både roligt och lite jobbigt eftersom kidsen mest tittade på mig konstigt och skrattade när jag försökte prata allvar. Höja rösten gick inte heller utan jag gick mest omkring och lät som att jag var autotunead. Vid hämtningarna frågade jag en del föräldrar om de inte ville att jag skulle komma hem och hålla konsert i helgen. Mycket uppskattat skämt. Jättemycket skrattade de! Eller så var de bara trötta efter en lång arbetsvecka eller så skrattade de av artighet. Jag hotade till och med med en surprisekonsert om inte en av ungarna tog på sig overallen. H*n tog på sig den snabbt som fan och var utanför dörren på 2 röda :)

Rösten la sig till rätta när jag kommit hem och nu har vi precis haft besök av JOSEFIN och Johan. Jag och Josefin satt i varsin ände av soffan och försökte kommunicera med varandra, med våra män emellan oss, båda för trötta för att flytta oss närmre varandra. Men det gick ju bra ändå, eller vad tycker du J? Ska vi hosta upp lite tumörer nu kanske?

*kräääääks*

Jag fick för övrigt väldigt fina komplimanger på jobbet idag av en kollega. Det värmde jättemycket och jag är uppenbarligen uppskattad även på den vuxna sidan :)

PPE

Sabina

Kommentarer
Postat av: Josefin

jag hostade upp en på vägen hem! hoppas din är på väg att släppa från sin "stjälk" också! hahaha! krääääks

2012-01-12 @ 22:57:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0