Alphabettown

 

 

Det har hänt en del ute i världen den senaste tiden som har gjort mig både upprörd, förbannad, ledsen och hopplös. Jag har tänkt att jag skall adressera det här men orden fattas mig. Det är allt från sinnessjuka "traditionsivrare" till folk som skjuter ihjäl barn till ungdomar som fortfarande stigmatiserar tjejers sexliv.

 

Ibland känner jag bara att jag ORKAR inte med världen. Det känns som att vi står och stampar samtidigt som vi blir värre.

 

Vi börjar med rasandet över dockorna som inte längre är med i Kalle Ankas Jul. Jag har läst om folk som tänker BÖRJARÖSTAPÅSD p.g.a. det här (att Disney är ett internationellt företag som sänder Kalle Ankas Jul i över 40 länder verkar ha gått de flesta förbi) Tänk att svartskallarna alltid får skulden för allt. Kan vi inte alla vara överens om att människosynen på 30-talet var genomrutten helt och hållet? Man hatade afrikaner, judar och kvinnor och det var alla fritt att porträttera det här hatet och ingen ifrågasatte det. Det var liksom OKEJ att avbilda alla afrikaner som några kolsvarta lustigkurrar med läppar större än ansiktet. Det var OKEJ att avbilda judar som de där ondsinta, stornäsade monstrerna som skulle förgöra världen (har alla glömt världskrigen som bröt ut EFTER att Tomtens Verkstad tecknades?!) Jag har svårt att förstå varför folk förargas så över att Disney nu väljer att ta bort dessa sekvenser. Sen kan jag inte låta bli att skratta lite åt Disneys förklaring: "Vi vill inte bli förknippade med stereotyper". Vänta lite nu, DISNEY vill inte bli förknippade med STEREOTYPER. Ja ni hör ju. Jättekul.

 

Sen har vi pepparkaksdebatten. Också något som "gått för långt". För långt för vad? Så en klass, på en skola bestämmer tillsammans med sina barn att pepparkakssången inte skall vara med i luciatåget i år och därför väljer vi också bort pepparkakorna. JAHA?! Vem bryr sig? Lilla lättkränkta mamma som kontaktar media som startar ett drev mot stackars läraren som får ta emot DÖDSHOT från galningar ur Sveriges begåvningsreserv. SKÄRP ER! För fan.

 

Och så göteborgsgalningarna (nej, det är egentligen ett högst nationellt problem men så ni ska förstå vad jag skriver om så valde jag att förknippa det med staden upproret startade i) Några tjejer gillar sex. Och det får man ju inte som tjej så något ljushuvud väljer att hänga ut dessa tjejer på Instagram. Folk runt omkring blir arga (mest killar konstigt nog) och väljer att leta upp personen som startat Instagram-kontot och typ ha ihjäl henom. Jag känner lite så här: Varför revolterar inte tjejerna? Reclaimar sin rätt till en sexualitet? Vi måste sluta stigmatisera tjejers sexliv och lust. Och vad har killarna där att göra? Varför är de arga? För att försvara någon syrras heder? VARFÖR ligger unga tjejers heder i hur oskuldsfulla de är? Och varför kan tjejer aldrig göra rätt? Herregud, det ligger en så viktig debatt gömd här som alla missar.

 

Och sist då, Newtown. Jag följde nyhetsrapporterna från start och jag grät oavbrutet i säkert fyra timmar. Som förälder och förskolepersonal svider det precis överallt när man tänker på vad föräldrar, syskon, lärare och skolkamrater varit med om. Att som förälder få det där mailet, komma till skolan i panik och förtvivlan, se barn komma springandes. Och så, usch, inser man att ens barn inte finns bland de överlevande. Jag dör inombords när jag tänker på det. Så jag undviker det och går på det praktiska: USAs helt vansinniga vapenlagar. Eller bristen på dem. Det bästa förslaget jag läst hittills var någon smart jävel som tyckte att de skulle beväpna sina lärare. Really? Men det är USA. Rätten att bära vapen står över barns rätt att inte bli skjutna. Sjuka, sjuka land.

 

Utöver detta pågår det konstanta genusdebatter, hendebatter, jag-vill-kunna-kränka-folk-utan-att-bli-kallad-rasist-debatter (aka negerbollsdebatten) och min ork är snart slut.

 

Jag valde ju som sagt att gå ur på Facebook och Instagram och det var mycket p.g.a. ovanstående debatter och var det visade sig att mina vänner och bekanta stod någonstans i frågorna. Det blev mig övermäktigt att veta vad för idioter man beblandar sig med, så nu ignorerar jag fakta istället.

 

Ibland ångrar jag att jag fått barn. Jag får hjärtsnörp när jag tänker på vad för värld jag satt honom till. Och frågan är om jag har samvete nog att få fler..