Alphabettown

För en herrans massa år sedan, nja det var i alla fall innan jag och Ilkka blev ett par, drog jag med mig en kille hem från krogen. Jag minns att jag tyckte han var skitsnygg och ville från början verkligen ligga med honom. Men när vi väl kom hem var jag inte så sugen längre. Jag var alldeles för onykter och ville helst bara sova. Men för att inte göra honom besviken tog jag initiativet till sex ändå. Jag kände redan från början att jag skulle sagt som det var och efter bara någon minut blev min ovilja så stark att jag sa att jag ville sluta. Jag minns att jag skämdes så mycket att jag hade båda händerna för ansiktet. Det är då den här killen gör något jag aldrig kommer glömma: Han tar tag i mina händer, tittar på mig och säger "vill inte du så vill inte jag". Sen skedade vi hela natten och myste hela morgonen. Långt ifrån alla reagerar dock på det här sättet. En hel massa har till och med fått för sig att man ska tjata till man får det svar man vill ha. Ett svar som inte alltid behöver vara ett klart JA det räcker med tystnad eller ett "okej då". Det ÄR övergrepp och det är en sorts övergrepp det snackas alldeles för lite om. Tills nu. Låt oss snacka ihjäl det. Låt oss prata om det tills det inte finns något mer att säga.

Jag är den här killen evigt tacksam. Jag minns inte hans namn och det är sjukt pinsamt men hans ord har etsat sig fast i mitt minne, ett fint minne om vilken tur jag hade som lyckades träffa rätt i one night stand djungeln.

Är ni fler som varit med om något liknande? Att ni sagt nej men på något sätt blivit övertalade att fortsätta? Eller har ni haft samma tur som jag? Dela gärna med er av era erfarenheter.

LÅT OSS PRATA OM DET.