Alphabettown

Jag har följt en hel del bloggar som också haft "the list" med på agendan och inser att det här med bästa vän-dagen verkligen inte är ett kul kapitel för väldigt många. Det ses liksom som något självklart att alla ska ha en bästis, en BFF, en någon. Men det ÄR verkligen inte självklart. Väldigt många är ensamma. Vissa har familjen och partnern, men inga "externa" relationer värda att nämna. Det är ett jobbigt ämne, ensamhet. Handlar det om att man ska nöja sig? Ska man kämpa? Ska man jobba med sig själv eller ska man våga fråga ut den där tjejen eller killen man trivs så bra med men som det aldrig liksom blir något med? Fan, att skaffa vänner i vuxen ålder är ju skitläskigt. För mig föll det sig naturligt med Emma. Sen har jag träffat och fått nya vänner genom min graviditet. Helt fantastiska tjejer och killar som jag gärna spenderar mer tid med. Men om man nu inte är i närheten av att få barn då, vad finns det för forum för kontakt-knytande? Jobb? Gym? Hobby? Har ni några idéer?

Herregud, jag har sån tur. Jag har nog inte fattat det.

Sabina